Efter mycket velande hit och dit så bestämde jag mig för att hoppa på terminsstarten. Jag har haft svårt att bestämma mig av ekonomiska och fysiska skäl men jag mår så jäkla bra av att komma till lokalen och träffa alla tjejerna samt våra underbara tränare Sofia, Jocke, Rezhan och Jonas. Kroppen är ju som vanligt helt ur gängorna och jag är riktigt trött på att vänta på ortopedens svar att de ska operera min handled. Lika med min viktresa, det är fan tungt att träna när man väger så pass mkt som jag gör nu, men det ser ut som om lösningen på det också börjar närma sig.

Det är så fantastiskt skönt att slå ur sig, bli aptrött och känna sig nöjd. Om jag droppar i vikt så funderar jag på att kanske försöka få in lite fullkontaktsboxning oxå, tycker även det är skitroligt. Man måste tänka lite mer och vara lite mer på alerten annars får man sig en snyting ;)

Året som gått har varit förjävligt tungt och är det stundtals fortfarande fast jag mår bättre men ångesten och de mörka stunderna kryper fortfarande på mig flera ggr vecka även om jag har blivit bättre att hantera dessa stunder. Just nu är det tröttheten som är det allra värsta. När jag blir stressad, och det känns som om allt är för mkt då stänger bara kroppen av. Jag blir så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vill bara lägga mig på golvet, soffan, bilen och sova. Jag vill så mkt och min självbild och kroppen verkar vara ljusår ifrån varandra just nu. Fast jag vet att det är så, så kan jag bli förvånad när jag tittar mig i spegeln och blir påmind om att jag inte är någon atlet... Men jag vill, träna, springa, boxas, rida, tävla. Jag är inte för gammal för att sluta med detta, eller? Är man totalt orealistisk....?


/J