DU VILL OCH JAG VILL

du vill att jag ska leva lyckligt...
du vill att jag ska skratta...
du vill att jag ska vara glad...
men vad jag vill är oväsentligt...
jag gråter var kväll, men vad bryr du dig om det?

jag sover nästan ingenting...
du säger bara att det är mitt eget problem...
att jag är den enda som kan lösa det..
kanske har du rätt... kanske inte...
men jag behöver hjälp på traven...

vill du ge mig den hjälpen så skulle jag kanske vilja leva..
...vilja skratta...
...vilja vara glad....
DÅ skulle jag kanske vilja det...

Igår och idag har det varit en jävla skitdag fast solen lyst och vädret varit fantastiskt. Jag hade en trevlig kväll med gott sällskap igår men det överskuggas av smärtan som plågar min sargade kropp. Varför skall tvåsamheten vara så svår? Är det dags att ta steget ut och släppa taget om det förgångna och börja på nytt själv?

/J

Nu är det snart för säsongens första av två inplanerad tjej cross läger och det känns inspererande måste jag säga. det skall bli så kul att få se dotterna köra med bara tjejer. Jag tror att hon kan bli peppad av det. Nu i helgen skall vi till säter och då är det bara hon som skall åka. I juni närmare bestämt den 12-14 skall vi till Stockholm och då skall vi åka bägge två.

Det första lägret anordnas av några eldsjälar ur Säters MK. Det blir åning hela lördagen och en del av söndagen. Jag och Ronja har bestäma att vi åker dit redan på fredag kväll för vi måste upp så himlans tidigt annars.

Det andra lägret annordnas av Cecilia Liden som är elitåkare och det skall bli skit kul men jag är riktigt jäkla nervös med tanke på att jag inte kört hoj på 15 år på detta vis så det är väl bara ut och träna de kommande två veckorna kan jag tänka mig.

/J

I förrgår gick luften ur mig helt, vet egentligen inte varför men orken tog bara slut. Vill inte jobba men det är bara att bita ihop. Det spelar ingen roll att jag försöker vara så effektiv som möjligt för att kunna få sova en liten stund på dagen men hur än jag gör så blir det inte så.

Igår när vi var och handlade så kände jag bara att jag ville sätta mig ner på golvet och börja gråta, jag orkade bara inte handla.

Det är en hel del som oroar mig just nu, den ständiga kampen om pengar är verkligen en kamp just nu. Det tryter i kassan ordentligt och med sjuk hund, halt häst och service på bilen så blev jag inte rikare.

Idag har allting varit motigt minst sagt. Våran nya valp håller mig vaken stora delar av nätterna, ja jag vet att det är självvalt men det är ändå jobbigt. Min 1 åriga hund mår fortfarande inte bra i sin halsfluss, pratade med vet idag och han sa att det bästa vi kan göra är att operera honom få se om han piggar på sig. Sedan var det problem nummer två med honom, fick resultaten från Svenska kennel klubben på hans höftledsröntgen och det var ju ingen positiv syn. Han fick ett B på höger och ett C på vänster så ett C avrt det i bedömningen. Det innebär att han har lindrig dysplasi och är inte lämplig för avel. Man skall också ta det lungt med för hård träning och han skall inte dra för mycket. Detta sänkte mig totalt. Många säger att man inte skall deppa ihop och det tänker jag inte heller men man måste få sörja något som gått förlorat. Han kommer bli en otrolig familjehund men som sagt var han tänkt till något större. Jag är väl medveten om att man inte kan veta hur det kommer se ut när man köper en valp men man har väl oftast en plan och med tanke på hur vi letade tik för att de skulle kunna passa ihop så känns allt bara skit just nu oavsett vad många av er säger. Som pricken över i så är även hästen halt.

Tack för mig

/J

Daglig påminnelseJag har rätt att bedöma vad som är rätt och riktigt för mig.
Jag har rätt att inte ständigt be om ursäkt för mitt beteende.
Jag har rätt att inte alltid hitta lösningar på andra människors problem.
Jag har rätt att ändra mina åsikter.
Jag har rätt att begå misstag.
Jag har rätt att säga "jag vet inte".
Jag har rätt att säga "det bryr jag mig inte om".
Jag har rätt att säga nej, utan att känna skuld.

Källa: okänd
Lånad från Så personligt det kan bli som lånat av J som lånat den av Jenny/J

Så Du älskar ett vuxet barn till en alkoholist?

Det förvånar mig inte! Barn till alkoholister är bland de mest kärleksfulla och lojala personer som finns. Du blir säkert också är imponerad av vad de är villiga att ge i ett förhållande. Men det kan också vara väldigt  förvirrande. Just när Du tror att allt är bra, just när Du tror att allt är som mest fantastiskt, vackert, intensivt, intimt och upphetsande, så kommer Din partner att dra sig undan. Du förstår inte vad som hände. När Du tror att Du börjar att förstå kommer han/hon att handla helt tvärtemot. Helt naturligt så blir Du förvirrad. Oftast så har Din partners konstiga beteende ingenting med Dig att göra, trots att Ditt beteende kan vara det utlösande.

I det sociala livet finns för barn till vuxna alkoholister svårigheter. Tex. så kan människor från vanliga hem lättare ta kontakt med nya människor, än de som kommer från hem med alkoholism. Vuxna barn till alkoholister har många känslor som Du inte har. Beroende på bakgrunden så reagerar det vuxna barnet med rädsla, samt en beskyddande känsla för Dig samt en överväldigande tacksamhet att Du tar hand om situationer.

Konfrontationer är heller aldrig lätt för vuxna barn till alkoholister. Det är speciellt svårt för Dom att konfronteras med Dig i ett intimt förhållande. Det är också svårt för Dom att se Dig konfronteras med någon annan oavsett hur oskyldig konfrontationen är.

Att förstå vad som rör sig i huvudet på Din partner och förstå dom olika rädslorna som dom kan ha, en eller flera av kan vara nödvändigt, om man vill att förhållandet ska hålla.

Dom är mycket sårbara och osäkra på sig själva samt vad Dom har att ge i ett förhållande. Spontanitet har dom svårt för med tanke på att Dom tänker mer på andra mer än sig själva. Det är rädda för att såra helt enkelt. Du kan känna att dom håller tillbaka och inte säger allt.

Dom känner inte riktigt sig själva. Deras självbild är en blyg, osäker och rädd individ. Medan Du ser en spännande, intressant, attraktiv, intelligent, charmig och sexig person. Lite egocentriska kan dom upplevas p.g.a att Dom är så inne i att se bra ut och uppföra sig normalt. På sätt och vis bär Dom på en mask som framkallar den person som Dom skulle vilja vara.

Att ha kontroll kan vara svårt för alla människor, men speciellt för barn till alkoholister. Mycket har att göra med att många saker i vardagen är ur spel såsom rutiner, planering, tider, regler etc. Man vet inte vad som komma skall. Man får svårt att planera sin vardag och tappar helt enkelt kontrollen. Det lättaste är att man låter någon annan bestämma, så man slipper tänka själv. Man kan alltså vara rädd för att ta ett felaktigt beslut och få ångest för det. Men samtidigt så ogillar man sig själv för att man låter andra bestämma. Man vill gärna stå på egna ben.

När man växer upp i en deprimerad miljö som man gör i ett alkoholisthem så utvecklas en deprimerande livsstil. När man är deprimerad tycker man att inget egentligen spelar någon roll. Den attityden är också ett försvar; "Om jag bestämmer mig att inget spelar någon roll blir jag mindre sårad om något går snett. Om jag bryr mig så blir jag förtvivlad om något går fel." Tyvärr så uppfattas man nonchalant och oartig p.g.a att man är osäker och har en dålig självkänsla. Dom vill heller aldrig tro att Dom är älskade, men kräver ständigt bevis på motsatsen.

Blir det för bra och för lyckligt i ett förhållande så drar sig barn till alkoholister sig undan. Det känner sig inte bekant med situationen och vill förstöra för att det inte känns verkligt. Just när partnern svävar på små rosa moln och tycker att förhållandet är på topp så saboteras det genom ett gräl. Då gäller det för partnern att hålla fast och ta det med ro. Förmodligen så inser Dom vad Dom ställt till med och inser vad det gjort. Men fortfarande så känner det sig skyldiga och ångerfulla och undrar hur man kan älska Dom. Det känner ju sig så hemska som ställer till med gräl och kanske t.o.m gör slut och bränner sin egen lycka.

Vuxna barn till alkoholister lär sig att hålla inne sin ilska. De lär sig redan som barn att konflikter kan vara svåra att ta sig ur. Som ett resultat av det så är många fyllda av undertryckt vrede. Så när ett barn till en alkoholist reagerar med opassande ilska på någon situation så finns chansen att ilskan inte beror på vad som hände just då. Utan det kan alltså vara en vrede som funnits där länge. Som barn till en alkoholist kan man lätt överreagera och lättare göra slut för småsaker. Båda parter blir lika förbluffade över situationen att den samtidigt snabbt kan gå över.

Du kanske blir chockad av att förstå hur låga tankar det vuxna barnet till en alkoholist som Du har ett förhållande med har om sig själv. Det kan vara nästan omöjligt för Dig att förstå. Denna älskvärda person som Du lärt känna och bryr Dig om plågar fortfarande sig själv med barndomsupplevelser som han/hon inte hade någon kontroll över. När Du upptäcker denna hemlighet bli det vuxna barnet till en alkoholist rädd. När hemligheten är avslöjad kanske han/hon tappar lite kraft. Hela attityden är så djupt rotad att den skapar en känsla av "Om Du verkligen kände mig så skulle Du inte vilja ha någonting att göra med mig."

Denna rädsla är nära sammanknuten med skam. Känslan av att inte gå att älska. Barnet ville känna sig älskad på alla sätt och vis och gjorde allt för att bli upptäckt. Men det gick ändå inte. Barnet blev kraftlöst offer för situationen och intalade sig själv att det inte gick att älska Dom. Om han/hon verkligen gick att älska så skulle han/hon kunna hitta ett sätt att göra livet glatt och bra igen. Dom känner sig också oftast hopplösa och förstår sig inte på sig själva, så varför skulle någon göra det. Dom har kanske hunnit med att såra någon tidigare genom att ha dålig självkänsla och låtit det gå ut över någon partner. Det kan göra att man intalar sig själv att man inte är värd kärlek.

Personen Du bryr Dig om kanske undviker att bli involverad med Dig med hjälp av detta argument, "Jag vill vara lugn." Tankarna kanske går så här: "Hela mitt liv har varit en serie av känslomässiga kriser. Jag är trött på det. Så vill jag inte ha det. Jag vill inte känna igen. Känslor sliter sönder mig. Om jag blir involverade med Dig är jag tvungen att känna. Jag blir bunden av känslosvängningar men just nu är mitt liv under kontroll och det vill jag inte riskera. Att inleda något med Dig innebär att jag inte kan upprätthålla den jämvikt jag nu har. "

Att vara lugn blir extremt tråkigt och det kan De inte stå ut med. Verkligheten är att utvecklandet av ett hälsosamt förhållande erbjuder Dom en nivå av lugn som de tidigare ej upplevt. Men det är en lång process som kräver mycket arbete.

Ditt vuxna barn till en alkoholist kan vara rädd för att involvera sig på grund av risken för att bli övergiven. Rädslan för att personen som han/hon  har ett förhållande med skall lämna honom/henne är oerhört skrämmande.  "Om Du överger mig och lämnar mig helt ensam kommer jag att dö."  Du kan också se att Ditt vuxna barn till en alkoholist är väldigt krävande, svartsjuk och osäker i allt som berör Dig. Detta mindre smickrande beteende härrör från rädslan att bli övergiven.

Det är ett stort problem. För om denna besatthet går till överdrift kan Du bli tvingad att göra just det som Din partner fruktar mest. Det är därför viktigt för Dig att fortsätta att försäkra Ditt vuxna barn till en alkoholist om att Du bryr Dig om honom/henne och att Du inte skall gå Din väg men att det också är viktigt för Dig att ha andra personer i Ditt liv. Det är också viktigt för Din partner att ha andra personer i hans/hennes liv. Andra människor berikar ett förhållande snarar än att skada det. Du kan behöva påpeka detta många gånger men var medveten om att besattheten kommer från en  grundläggande rädsla för att bli övergiven.

Du måste också vara försiktig med att göra din partner besviken. Andra personer tar mycket lättare på om Du glömmer att ringa eller kommer för sent. Vuxna barn till alkoholister tenderar att överreagera på sådana saker. Det blir panikslagna. Du måste förstå detta så att förhållandet kan utvecklas, växa och erbjuda säkerhet för Er båda.

Detta kanske inte stämmer på alla punkter men i många avseende så stämmer det väldigt väl på oss vuxna barn. Punkt 10 kan jag trycka extra hårt på för miin egen del det är något jag får jobba med varje dag för att stå ut med olika panikkänslor rörande mitt förhållande. Jag älskar min man och han mig för det vet jag innerst inne men ändå tror jag att det kommer gå åt helvete rent ut sagt.

/J

Denna dikt hittade jag hos ett annat vuxet barn...

Jag är den störste brottslingen i historien.

Jag har dödat flera människor, än som fallit i alla krig i hela världen.

Jag har gjort människor till vrak.

Jag har förvandlat förhoppningsfull ungdom till hopplösa samhällsparasiter.

Jag har förstört de svaga och krossat de starka.

Jag har fört oräkneliga miljoner människor in på dåliga vägar.

Jag har gjort visa män till dårar.

Jag har lagt ut snaror för den oskyldige.

Den förtvivlade, fattiga hustrun känner mig.

De hungriga barnen känner mig.

De föräldrar vars hår grånat i sorg över barnen känner mig.

Jag har ruinerat miljoner och ska försöka ruinera många miljoner till.

Mitt namn är Kung Alkohol!

Såra mig hellre med sanning
än gör mig lycklig med lögn...

Sanningen sårar en kort stund
men lögnen hela livet...

Måste bara lägga in en bild på mannen i mitt liv. Att det kan vara så svårt att leva tillsammans fast man älskar varandra så mycket. Jag skulle kunna gå genom eld och vatten för våran kärlek. Jag älskar dig Staffan vad än jag säger så är du mitt allt...

/J

Ångesten är skarp och tankarna flyger, hur skall vi göra för att ta det lung och att barnen skall få en tillvaro som de inte behöver vara rädda i smat så skall de inte behöva bli en bricka i ett spel som inte ens de vuxna klarar av att spela.

Nu efteråt vet jag att det berodde på att jag ville ha kontroll över vad det var som hände hemma. Med de ständiga grälen och bråken. detta gör mig rädd,med tanke på att de är ganska turbulent i vårat hem nu, kommer jag att skapa samma känslor hos mina barn som min far lyckades skapa hos mig? Är jag en dålig mamma, ibland tvivlar jag verkligen på min kompetens och mitt omdämme. Men jag försöker alltid att finnas till för dem men vem fan vet va som är rätt när ens samvete alltid är dåligt!

Jag satt där på övervåningen i mitt rum. Hörde deras hårda ord från våningen under. Kände hur rädslan spreds i kroppen. Snälla, sluta bråka!

Dom har senare sagt att dom trodde dom skötte det snyggt! Jo, det var ju riktigt beundransvärt :/ herregud, barn både hör, ser och förstår mer än vad man tror.

Är det så ni känner mina älskade änglar? säg!

/J