Att gud inte tycker om mig det vet jag men....att han måste överdriva det tycker jag är lite att ta i. På lördags fm hade vi en en liten uppvisningsdag med tjejerna som rider här. De hade tränat på ett lite enklare dressyr program som heter Lätt:D:1. De skulle visa upp sig för föräldrar, mormor/morfar, farmor/farfar, syskon, släkt och vänner. De har jobbat hårt och varit så duktiga.

Med pirr i magen gick de hem från sina sista lektioner innan den stora dagen här i veckan och med en förhoppning om att de inte skulle glömma banan och inte trilla av   . När jag vaknade på morgonen så regnade det, eller rättare sagt så vräkte det ner, allting bara flöt omkring och inte slutade det heller, jag var genomvåt innnan ens barnen hunnit komma på morgonen. Tur att Micke, Kina och Daniel dök upp och hjälpte till med både det ena och det andra. Även ett stort tack till er andra föräldrar och anhöriga samt våran farfar som hjälpte till med allt från att hålla hästar till att vara sekreterare.

Regnet bara fortsatte ösa ner och det fylldes på med folk, tur att vi har hundskolan att öppna upp så att det gick att få tak över huvudet, där kunde de även passa på att handla i våran cafeteria, ett litet extra tack till Ida Nordstrand som bakat goda kakor till oss dagen till ära.

Barnen var jätte duktiga och uthålliga fast de var fyblöta som en liten tjej sa till mig idag. Det vart mer än blött och kallt. Det är så synd när man väl försöker och de små sett fram emot det hela, släkt och vänner kommer för att se de härliga tjejerna som jag har nöjet att träffa varje vecka och så sviker vädergudarna en helt, det har inte regnat som det gjorde idag på hela sommaren och hösten.

Men jag tror att de var rätt nöjda när de satt i bilen påväg hem med en stor röd rosett i handen. Tack Annsofi för att du ställde upp och "dömde" de små de tyckte att det var spännande med en riktig domare.

/J

Du människa som anklagar mig falskt, jag har inget att dölja, du kan inte skrämma mig med hot eller stämmning men du kan suga ur mig min energi som jag istället skulle kunna använda till att på allra bästa sätt ta hand om min familj och alla djuren på gården.

Jag har inte gjort något fel! Jag tänker inte ge mig!

/J

Som tröst i all misär så bestämde jag mig för att jag var värd något som jag velat ha ett tag. Hade velat haft en brun men det fanns inte så blå fick duga. Det blev modellen i teddy fleece nu när det går mot vintern. Passar denna mig så har jag en viss föraning om att jag kommer flytta in i denna skapelse...

http://www.onepiece.no/store.php?cPath=136_139&sort=2a&language=SV

/J

Jaha då var det bestämt, imorgon skall vi ta bort våran Jack Russel terrier Chanel. Vi har övervägt detta beslut under ett års tid men nu håller det inte längre. Det började på midsommarafton för två år sedan, hon blev då mot alla odds fångad av en örn som måste ha misstagit henne för en kanin eller nåt. Hon fick några små skavanker och ett tilltufsat självförtroende. Detta i sin tur har sedan lett till att hon inte vill gå ut när det är ljust, hon vill inte vara på öppna fält mm mm

Sedan tidigare har hon varit åskrädd men nu är det katastrofalt om det börjar åska, hon klättrar på väggarna och bara skakar. Hon jagar allt på fyra ben, fyra hjul, två hjul, snöskyfflar ja allt som rör sig samt vägrar hon göra ifrån sig ute om det regnar...

Just nu känner jag mig så jävla falsk där hon ligger på min mage och jag vet att imorgon skall jag avsluta hennes liv, fattar inte att det kan göra så jävla ont... Känns som om jag bara hittar på en massa ursäkter för att det inte ska kännas så illa i mitt samvete men inget hjälper just nu.

Barnen är knäckta men försöker visa sig starka men det gör så jävla ont att se dem gråta och be hunden om förlåtelse för att de inte tagit hand om henne så mycket som de borde, fan det gör så ont...

Oliver kom med två lappar nyss, på den första står det ; MaMMA JAg VIL iNTe aTT VI Dödar Chanel... och på den andra; Chanel äR SÖT oCh SNel, haR VAkra Ögon ocH LeNA ÖRon och MJuk peLs. Ja jag vet kära son jag vet, hon är snäll, vacker och speciell men det går inte längre.

Ronja gråter på övervåningen, jag vet inte vad jag ska göra, är inte till någon större tröst just nu...

/J

Idag hände något fantastiskt på min viktresa. Idag har den pågått i fem veckor och det är kontrollvägningsdag idag. Lite spänd med tanke på gårdagen (vi hade Lotten med familj + Erik på middag. Erik fyllde år så vi gjorden en smarrig Thaiwok att kalasa på samt en GI tårta gjord på nötter, äggvitor, sötningsmedel, grädde och frukt), ja ja sagt och ggjort hoppade jag upp på vågen och den visade 99,5 kg!!! YES första gången den visar tvåsiffrigt på minst fem år. Jag är rätt lycklig just nu kan jag påstå!

9/8-2010

Vägning: 109 kg

Önskad viktminskning 10 % = 10,9kg

Stussmått 139 cm

Magmått 112 cm

Bystmått (Över byst) 109 cm

Den 11/9-2010

Vägning 100,4 kg

Viktminskning 8,6 kg = 7,9 %

Stussmått 133 cm

Idag 14/9-2010

Vägning 99,5 kg

Viktminskning 9,5 kg = 9,1%

Stussmått 131,5 cm

Oj vilken dag... Hade jättesvårt att sova igår för jag tänkte på det här med att en kund vill kräva ersättning av mig på grund av att hans hund drabbades av kennelhosta fast han var medveten om riskerna när han lämnade in dem här.... Det hela gör mig verkligen upprörd.

Uppstigningen i morse var bra seg kan jag meddela, ut och rasta hela skocken hundar och det är en hel del just nu 8 i pensionatet + 4 extra bullterriers som jag har fått från Länstyrelsen efter ett beslagtag samt mina egna 4 så några stycken är det ju. Tur att maken hjälper till.

Lämna ut hundar ta emot hundar och läämna ut katter, mocka och städa efter den vardagliga rutinen.

Staffan var och hämtade Ronja i stan efter hon varit i Jäderfors i helgen och när han kom hem fick jag tio röda rosor utan anledning. Det värmer så när han gör så men jag har svårt att visa det hela, Jag älskar dig Staffan! 12 år har gått vi har varit gift i 10 av dem och livet är fantastiskt (oftast)....

Besök har vi haft i mängder, My och hennes mamma, svärfar, Linda, Frida och barnen från Jäderfors så som vanligt har det varit full rulle. Dagen avslutades med middag med pappa, Lena och Brosan på resturangen här i Svärdsjö. Alltid trevligt att få vara nära dem en stund.

/J

Inte så kul läsning kanske men så har det varit idag.

Jo ni nu har vi hållt på i 5 veckor, ni trodde jag lagt av va för att jag inte skrivit något. Det har varit oerhört mycket att göra så därför har det inte blivit någon uppdatering ännu men håll i hatten här kommer den. Så här såg det ut den:

9/8-2010

Vägning: 109 kg

Önskad viktminskning 10 % = 10,9kg

Stussmått 139 cm

Magmått 112 cm

Bystmått (Över byst) 109 cm

Idag den 11/9-2010

Vägning 100,4 kg

Viktminskning 8,6 kg = 7,9 %

Stussmått 133 cm

Magmått 108 cm

Bystmått (Över byst) 104 cm

Det är så spännande att snart var under 100 kg, löjligt kanske många tycker eller rent utav äckligt att man varit så stor men för mig är det stort, har inte varit under det på 5 år och det är spännande och jag känner mig pigg och "lätt". Staffan har gått ner ca 6 kg och Erik ca 4 kg. Vill inte ge deras exakta siffror men vill visa upp att de är skit duktiga. Det var tufft i början, hade ett enormt socker sug och var hundrig och skit trött. Men nu går det helt ok, är fortfarande sugen på choklad i bland samt limpmackor men det går att hålla sig där ifrån. Vi skall till en början inte äta några kolhydrater över huvudtaget i minst en vacka till men för mig blir det nog strikt diet fram till vi skall åka på semester den 27/9, det känns lite tungt att man skall försöka hålla sig ifrån det goda när man är borta men samtidigt skulle jag bli mycket besviken om jag gått upp en tre, fyra och även fem kilo när jag kommer hem. Ja ja vi får se hur det blir.

Annars är tanken att vi skall börja introducera pasta, potatis och ris igen om några veckor men jag tror att det blir Quinoa och Cous cous till en början.

En annan sak denna viktminsknings resa har medfört för mig som jag aldrig i hela mitt liv trodde skulle hända är att jag har börjat att springa, ja ni hörde rätt SPRINGA!!!! Det är inte långt och det går inte fort men jag försöker att göra det varje morgon och det ger resultat och hör och häpna så tycker jag att det faktiskt är ganska skönt och roligt.

Nä nu är det nog dags att försöka knoppa in, klockan ringer om 5 timmar och jag kommer vara död imorgon.

/J

Ja det är sant, jag skulle behöva skriva av mig för det har varit tung och är tungt men mitt i allting så älskar jag livet egentligen men även en stark människa kan få nog. Än en gång känns det som om jag bara gnäller, skriver för att få medkänsla och att jag är en obotlig pessimist men det är faktiskt inte hela sanningen... Men mycket händer och har hänt under en längre tid nu och det är helt enkelt skitjobbigt.

Resume från då till nu:

Vintern var tung det har nog alla förstått som känner mig, hade en otrolig förväntning på denna sommar och att vi skulle kunna landa och ta det lungt och ladda batterierna, visst har vi mycket jobb men ändå hade jag en tanke på att njuta av dessa månader men men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Vi har haft problem på pensionatet med anonyma hot och anmälningar, utredning av länsstyrelsen som i sig inte gav något men det är i allafall pressande. Efter det så hade vi ett attentat mot våran gård här den 19/7-2010. Man kan läsa en artikel i Dalarnas tidningar på webben www.dt.se. Sök på "Pensionatsägare känner sig förföljda." Detta är typ vad som stod i artikeln:

Pensionatsägare känner sig förföljda

I början flöt också allting bra, men sedan började det hända saker. För ett knappt år sedan fick familjen sin häst Kindly illa skuren på sommarbete i en hage i Boda. Hästen klarade sig men uppträdde väldigt skärrat efter det som hänt.

Efter det har Johannas verksamhet med pensionatsdjuren blivit anmäld till länsstyrelsen och hennes man Staffan anklagats för att ha slagit hundar som funnits på gården.

- Det har hänt fula saker och spridits elaka rykten om oss slag i slag. Men vi har hittills valt att bara diskutera det med våra kunder och i övrigt hålla det för oss själva, förklarar Johanna Janols-Rengeborg.

Men de fyra hästar, två hundar och fem katter, som släpptes ut ur sina boxar på söndagsnatten, blev droppen som fick bägaren att rinna över. Så efter att ha polisanmält det inträffade väljer hon själv att träda fram, även om det riskerar att ge negativ klang åt pensionatsverksamheten.

-Det får stupa eller stå, men vi måsta ha att göra med en sjuk människa som vill ha oss härifrån. Och med två små barn på gården, som vissa tider kan vara ensamma hemma, vågar vi inte tiga längre, säger Johanna Janols-Rengeborg.

Tveksam rastning av hundar och bristfälliga rastgårdar var det som den anonyma anmälan till länsstyrelsen handlade om. En djurskyddshandläggare inspekterade då verksamheten och ställde krav på bättre ventilation i stallet, vilket åtgärdades omgående.

- Jag rastar hundarna fyra gånger per dag och kan inte göra mer, men det spelar tydligen ingen roll för den som kritiserar allt och vill bli av med oss, fortsätter Johanna Janols-Rengeborg.

Hon känner sig oerhört kränkt och är i dag osäker på om hon orkar fortsätta driva pensionatsverksamheten på Holvrets gård. Men samtidigt känner både hon och maken Staffan Rengeborg, att de viker för något sjukt om de väljer att dra sig tillbaka och sluta.

Detta var en mycket hård smäll för oss och det tog länge att repa sig och jag kan inte säga att vi gjort det riktigt än. En katt försvann tyvärr och den har inte hittats på. Jag känner mig så fruktansvärt maktlös och generad fast jag inte kan göra något åt det hela men det svider i hjärtat när jag tänker på Mio´s familj och den lilla katten ensam i skogen.

Sedan vart det midsommar och Kennelhostan bröt ut här på pensionatet. Det har varit en hel följetong för sig denna hosta. Vi har gjort allt från att sanera, stänga, öppna igen, stänga för att återigen öppna. Vi var i kontakt med Falu djursjukhus ggr fler, SVA=Statens veterinär medicinska anstalt, vet Anna Dalsten, och Länstyrelsen samt jordbruksverket angående hur vi skulle hantera smittan. Vi fick direktiven att man kunde stänga en till två veckor och sanera hela stället med Virkon, Jod och ytdesefisering, sätta sjuka hundar i karantän. Så så gjorde vi samt så gick vi ut till alla och då menar jag ALLA berörda kunder om hur läget såg ut och att man själv fick göra ett aktivt val hur man ville göra med sin inackorderingsbokning. Detta gick bra väldigt länge men tyvärr vart en kunds hund ganska sjuk och i och med det så har en lång och smutsig process nu påbörjats sär vi står anklagad för bristande djurhållning.... Återkommer mer om hur utsagan blir men jag kan ju påtala att man inte är piggare efter detta.

Vad har mer hänt? Vi har haft fruktansvärt mycket jobb i sommar och vi har fått ett stort stöd från allmänheten efter det som hänt. Jag ville tacka ER ALLA, ingen nämd och ingen glömd som har visat oss sympati och medmänsklighet under denna tid det har varit värt fruktansvärt mycket för mig och de andra i familjen ska ni veta.

/J