Har ett litet juluppehåll nu i träningen. Fet har gått superbra att träna från aug till mitten av nov då hände nåt, jag vart jättetrött, yr och orkeslös. Kan säker bero på många saker men jag blir så frustrerad när jag inte orkar det jag vill. Sedan är min kropp så jäkla känslig, direkt jag minskar på träningen så går jag upp i vikt och det är en mkt känslig punkt för mig. Är verkligen livrädd att börja lägga på mig ett kilo här och ett där så är man tillbaka på tresiffrigt i slutändan och mår skit.

Ska ta det lugnt till efter nyår sedan blir det att skärpa till sig och fokusera på träning, boxningen får mig att må bra därför är det värt att lägga all fokus på den.

Lite skillnad från första året på PGB (Pink Glove Boxing, teknik boxning för tjejer) till nu när jag har tränat 2 år thaiboxning och tappat nästan 30 kg mellan start och nu. Älskar att känna mig stark och smidig för att jag alltid fått lov att kämpa mig till varenda liten cm av idrottsframgångar. Har alltid vart stor och överviktig oavsett hur mkt jag tränat därför tar jag det så oerhört hårt när jag lägger på mig nåt kilo, är verkligen rädd att falla tillbaka i gamla ovanor och tappa kontrollen över vikt och träning.

Andra terminen på PGB

Det ska aldrig vara lätt med någonting :(
det är ju så att jag har ganska mkt mediciner av opiat modell efter alla mina skador, det har alltid gått bra att få ett intyg från sin läkare som lyder "To who it cancern" så har det varit bra med det. Man kan visa det i tullen eller om de skulle fråga av annan anledning, men nu har det blivit ändrade regler och man måste ha godkännande av "food an drug administration" för att föra med sig mediciner in i landet. Det skall skrivas ut blanketter från deras sida som skall fyllas i av mig och läkare. Det skall specificeras vilken medicina, vilket substans namn den har och när och hur många ska tas. Denna blankett skall skickas per post och fax till Thailand samt ska du ha en kopia med dig tillsammans med en kopia på ditt pass. Man får inte föra in medicin för mer än 30 dagar, där uppstår mitt nästa problem... jag ska vara i landet i 33 dagar. Så just nu håller jag på för fullt att försöka få tillstånd för de tre sista dagarna samt så måste jag ha visum pga att jag stannar för länge och det var ju inte det lättaste heller! Det har alltid gått att ansöka om visum per post om man skickar med blanketterna och två passfoton men NEJ DÅ! Man måste åka ner till Stockholm personligen och ansöka och sedan måste man åka igen för att hämta upp pass och visa. I detta läge är jag jävligt glad att jag inte bor i Haparanda!

Jag ska erkänna att jag är jäkligt stressad över hela denna situation och faktiskt lite orolig över att det ska gå åt helskotta, vi ska ju ha med oss 300 st dolcontin (morfin) tabletter, ADHD medicin, sömn och lugnande samt antidepressiva tabletter, vad tusan gör jag om vi åker fast och de konfiskerar allting. Dånär det lika bra att vända hem för jag tror inte vi överlever en sådan semester....

Som de flesta vet och förstått efter eventuellt ha läst mina gnäll inlägg så har jag en del värk, ja nästan överallt faktiskt. Detta beror på skador och sjukdomar som jag har och har haft.

Jag älskar att ha kommit igång med träningen och jag vill inte opereras igen men opereras jag inte kommer jag snart ha så ont så att jag inte kommer kunna träna och det kommer göra mig tokig, eller tokigare än vad jag redan är. Så tänker ni, opereras och ta en rehab tid och kom tillbaka.

Hade valet vart så lätt hade jag gjort det. Det som gör att jag måste opereras är att min ryggmärgsstimulators (ryggmärgsstimulator är en liten, implanterbar anordning som har ungefär samma storlek som ett stoppur. Stimulatorn ger elektriska signaler till Epiduralrum nära din ryggrad genom en eller flera elektroder. Behandlingen ger smärtlindring genom att modulera smärtimpulserna innan de når hjärnan) batteri som sitter i höften har flyttat sig och ligger just nu över höftkammen och skaver och skapar irretation och inflammation i höger höft samt att batteriet (ca 8x5 cm) lägger sig på tvären, på högkant eller vänder sig och det gör så satans ont.

Som ni kanske räknat ut så har jag denna stimulator pga en annan skada (tumör i höger underben, där jag opererats X flera med stora nervskador som följd) så om jag tar bort stimulatorn kommer en annan värk slå igenom.... Moment 22 alltså... Jag kan ju alltid be dem flytta på batteriet någon annanstans igen, det kommer bli den 20 operationen sedan 2004 och då har jag bara räknat dem gällande stimulatorn, utöver det har vi nog ca 10-12 till att lägga till listan.

Jaja jag måste kontakta Smärtenheten på Akademiska imorgon få se vad de säger, hur lång väntetid det är till op och vilka olika lösningar som finns. Nåt måste jag göra ganska omgående pga att värken stegrats så mkt de sista veckorna att nu känner jag av det hela tiden och rörelsen i höften är inskränkt.

Bild ett föreställer ett batteri av modellen jag har inopererat.

/J

Den 20/10-14 opererades jag för två olika åkommor i min vänstra hand och handled. Jag har under längre tid haft stora besvär med svullnad, domningar, smärta och överflödig vätska i denna handled. Man konstaterade att jag hade problem med karpaltunneln som innebär att den trånga passagen där fingrarnas böjsenor och medianusnerven passerar blir alltför trång. Man måste då göra plats åt nerven genom att klyva senfacket ovanpå nerven och på så vis ge den mer "andrum". Sedan åtgärdade man något som kallas Morbus de Quervain. Det är ett liknande smärttillstånd som karpaltunneln fast över första senfacket där senorna som för ut tummen från handen löper. Åtgärden är densamma, klyvning av senfack.

Så långt var allt frid och fröjd. Fick gå hem efter ett par timmar efter operationen med ett bandage, gipsskena, sjukskrivning i sex veckor och ett löfte att på lördagen 25/10 kunde jag byta bandage och duscha. Sagt och gjort, lördagen kom och efter en intensiv dag i stallet var jag skitig och kände att nu är det dags för dusch. Började ta av bandaget men det var mkt ordentligt tejpat på ett ställe så jag tänkte vara duktig och klippa upp tejpen men på något sätt lyckas jag fumla/tappa/fånga/slå till saxen och resultatet vart att den fastnade i armen. Direkt den gick igenom huden kände jag en enorm smärta till följd av en konstig brännande känsla från axeln till tummen samt inser jag att jag tappat känseln i handryggen, tummen, delar av arm och fingrar.

Det var bara jag och sonen hemma, jag fick ropa på honom och be om handduk, vatten, Cola, för sockrets skull och en spyhink för det gjorde så satans ont. Han fixade allt med bravur fast blodet forsade från min arm, han gillar inte blod! Ringde kompisen Mia i stan och vad henne komma och skjutsa mig till akuten, på några röda var hon här och vi på väg. Det enda jag har att säga om vägen in är PAIN LOT OF PAIN! Satan va ont det gjorde. Vi fick komma in rätt omgående och jag blev undersökt av två kirurger men de misstänkte att nerven kunde vara av så de ville att en ortoped skulle titta på såret. Innan kirurgen M.S gick ordinerade hon smärtstillande tack och lov och ordentligt ned det oxå!!!

Ortopeden kom, bedövade såret, tittade ner i det, kände och klämde lite vart och vart jag inte hade nån känsel. Bestämde sedan att såret skulle sys ihop och vi skulle avvakta med vad som skulle göras här näst. Mer smärtstillande och sedan hemgång.

På måndagmorgonen ringer ortopeden från lördagen och frågar om känsel och jag talar om som det är att det har inte kommit tillbaka någon men däremot har det flyttat in en elektrisk ål i min arm och jag kan inte räta ut armen utan att det hugger/bränner/gör skit ont i den. Hon säger att då är det nig som hon misstänkte redan i lördags att jag lyckats skära av Radialisnerven i armen. En av tre nerver i arm och handen. Det röda fältet på bilden nedan visar känselbortfall pga skada på just den nerven. Jaha? Så det krävs operation helst inom 10 dagar av handkirurgen. Operation sätts till den 6/11-14.

Så nu väntar jag medan det ner och mer går upp för mig att jag kanske aldrig kommer bli bra igen...

/J

Efter mycket velande hit och dit så bestämde jag mig för att hoppa på terminsstarten. Jag har haft svårt att bestämma mig av ekonomiska och fysiska skäl men jag mår så jäkla bra av att komma till lokalen och träffa alla tjejerna samt våra underbara tränare Sofia, Jocke, Rezhan och Jonas. Kroppen är ju som vanligt helt ur gängorna och jag är riktigt trött på att vänta på ortopedens svar att de ska operera min handled. Lika med min viktresa, det är fan tungt att träna när man väger så pass mkt som jag gör nu, men det ser ut som om lösningen på det också börjar närma sig.

Det är så fantastiskt skönt att slå ur sig, bli aptrött och känna sig nöjd. Om jag droppar i vikt så funderar jag på att kanske försöka få in lite fullkontaktsboxning oxå, tycker även det är skitroligt. Man måste tänka lite mer och vara lite mer på alerten annars får man sig en snyting ;)

Året som gått har varit förjävligt tungt och är det stundtals fortfarande fast jag mår bättre men ångesten och de mörka stunderna kryper fortfarande på mig flera ggr vecka även om jag har blivit bättre att hantera dessa stunder. Just nu är det tröttheten som är det allra värsta. När jag blir stressad, och det känns som om allt är för mkt då stänger bara kroppen av. Jag blir så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vill bara lägga mig på golvet, soffan, bilen och sova. Jag vill så mkt och min självbild och kroppen verkar vara ljusår ifrån varandra just nu. Fast jag vet att det är så, så kan jag bli förvånad när jag tittar mig i spegeln och blir påmind om att jag inte är någon atlet... Men jag vill, träna, springa, boxas, rida, tävla. Jag är inte för gammal för att sluta med detta, eller? Är man totalt orealistisk....?


/J

Jag har en ny passion i livet. Vad är då detta? Jo seddu det är BOXNING, men inte vilken boxnings som helst utan Pink Gloves Boxning.

Pink Gloves Boxing är boxningsträning för tjejer.

PGB bygger på tanken att alla har en mästare inom sig. En mästare som är unik för varje individ och som tillåts komma fram med stödet från en grupp och i känslan av gemenskap. Inom PGB brukar vi använda uttrycket Reveal The Champion (Ta fram mästaren i dig) ? men den egentliga betydelsen är att vi tar fram mästaren i varandra.

PINK GLOVES BOXING HANDLAR OM DIG

Dina mål
Ditt liv och din hälsa
Din potential

Precis som överskriften säger var jag äntligen tillbaka på judomattan i söndags. Hade ju ambitioner att träna mycket i sommar med tanke på att det finns en viss förhoppning om att kunna gradera mig till brunt bältevid jul. Men sjukdom, operationer och skitmycket jobb har helt enkelt satt käppar i hjulet för de planerna men nu var det dags!

Träningen är mellan tio och tolv på fm, i söndags var vi fyra vuxna och ett barn där, det blir ganska intensiv träning då. Jag vart snor trött men det var så himlans skönt att slita som ett djur med kroppen (kläderna gick att vrida ur). Jag behöver all träning jag kan få, måste träna mer kondition samt börja satsa på explosiv träning så de korta muskelfibrerna får jobba, jag för alltid mjölksyra i låren under randori passen.

Funderar att köpa hem ett antal m2 matta och lägga nere i hundskolan så man kan träna lite extra hemma, i allafall teknik träna men vi får se hur det blir för pengarna växer väl inte på träd just nu.

Får hänga in och träna på¨söndagarna i allafall fram till min tränare flyttar till Kina i början av augusti. det är jäkligt synd, trivs så bra med honom som tränare, han peppar och sporrar oss alla, kommer sakna dig på träningarna Patrik.

Sedan går det att träna i Borlänge på måndagar och torsdagarn nu på sommaren, tänkte åka dit på torsdag, tyvärr hinner man väl inte blinka förrän sommaren är över men då kan man börja träna på hemma plan igen.

/J