Jag vill leka kurragömma
För då kan jag försvinna bort
Från denna hemska värld
Kanske bara för en liten
Stund
Men ändå tillräckligt länge
För att få slippa detta liv
Denna tortyr av
Kärlek, Känslor & Hat
Jag ska gömma mig
Högst uppe i ett träd
Där kan du aldrig se mig
Men jag ser dig
Jag ser alla där uppe
Fast ingen ser mig
Det vore helt underbart
Att för en liten stund
Vara den som ser ner på folk
Istället för den som
Folk ser ner på
Att kanske för bara en sekund
Få känna sig betydelsefull
Jag vill att Du ska hitta mig
Inte du som letar
Utan dig jag ser här uppifrån
Dig jag har tittat på ganska länge nu
Dig jag egentligen vill prata med
Men som jag inte vågar
Jag vill ge dig all min lycka
Och kärlek
Men allt du får är lite blickar
Och stumma ord
Ord du inte hör för att de enbart
Existerar i min hjärna
Jag båda hatar och älskar det
Jag gillar känslan dessa ord ger mig
Men hatar att ingen annan kan förstå
Förstå mina känslor
Förstå dessa stumma ord
Utom mina hjärnspöken
Hoppas du hittar mig snart
Annars kommer spökena
Ta mitt liv
Här uppe i trädet
Mina sista ord kommer vara
Jag älskar dig.

Ibland funderar jag på om det bara är jag och min familj som har svårt att hålla sams, betala räkningar, orka, vara trevliga och sociala mot vänner, bekanta och släktingar...

Jag är så frustrerad för just nu fungerar ingenting som det skall på det personliga planet, företaget rullar, djuren mår bra men jag då!?! Jaha nu kommer det väl ett inlägg med enbart gnäll igen och ja visst kan man ta det så men när man är riktigt frustrerad då är det jätte svårt att hitta något att lägga sin negativa energi på. Vem är jag, är jag värd det jag har, om jag inte är det skall jag bara packa väskan och gå, det räknas väl som ett svek mot de närmaste, eller tycker de att det blir skönt av bli av med mig? Jag vet varken ut eller in just nu, skulle helst vilja packa ner allt jag äger och sätta mig på ett plan och börja om någon annanstans men samtidigt så vet jag att det inte blir bättre genom att fly sina problem.