Idag var det en stor dag för mig som förälder men även som "fröken". Bägge mina barn var anmälda till dressyr km samt två av mina elever. Ingen har någonsin ridit ett programm tidigare, Ronja har ridit en handfull gånger de senaste sex månaderna. Hästarna åker transport max två gånger per år och de har aldrig varit i ett ridhus men hur som helst anmälde vi oss och beslöt oss för att klara av D:1. Det är ett program som rids i skritt och trav i lättridning, de är tre snett igenom en haly och skritt på långa tyglar. Ja det var inledningen på det hela!

Mina elever Ellen och Matilda var först ut, det blev lite brottom när vi kom fram med hästara så de hann inte rida fram speciellt mycket men det gick jätte bra på programmet, jag är jätte stolt. Oliver och Ronja hde istället de två sista start tiderna. När allt började närma sig såg vi hur skräcken började lysa i våran stackers Ronjas ögon. Värlsdens bästa Therese togig an henne och gick på en skogspromenad för att nervositeten skulle släppa och det gick ganska bra men när vi kom in i ridhuset så kom tårarna och hon blev alldeles vit i ansiktet, jag trodde hon skulle kräkas. Vi erbjöd henne att stryka sig men hon ville försöka men tyvärr efter ett halvvarv på banan vart allting för mycket och hon gav upp. Jag lider med dig lilla tösen men mamma är jätte stolt att du våade. Mammas prins red in som hinte gjort något annat i sitt hela liv. Red sitt program fast hästen krånglade lite. Han skrapade ihop sammanlagt 58,12 % och med tanke på att den som vann hade 63 % och tvån och trean var där emellan så har han en chans om ridvägarna skulle  bli lite rakare.

Detta var en jättestort steg för mina små rid tjejer/killar, jag är stolt över er, nu laddar vi om till hoppning om några veckor.

/J

Vad har då hänt sedan sist? Det har varit hektiskst igen och efter att jag fick ta bort hästen så kändes det som om luften gick ur mig, jag tappade lusten att blogga och , ja över huvudtaget men är jag på rätt väg igen, nog är jag trött och sliten fortfarande men när det vart som värst så bestämde sig vi i familjen att nu var det dags för en paus och vi bokade en resa till Rhodos en vecka. Detta skulle vara helt ogenomförbart om inte min ex pojkväns föräldrar (som är som mina egna) ställde upp och flyttar hit och håller hela maskinerit snurrande. JAg vet inte hur jag skall kunna tacka er men jag hoppas att den dagen ni behöver hjälp att ni säger till.

Sagt och gjort den 4 oktober drog vi iväg mot Stockholm/Arlanda för en vecka i solen på Rhodos. Denna gång hade vi gått emot alla våra principer. Vi brukar ju resa lätt med ryggsäck, flytta mellan olika boenden och upptäcka en massa saker men denna gång så bokade vi ett all inclusive hotell och samtidigt bestämde vi oss för att inte göra något annat än att umgås, äta och dricka gott samt att BADA!