Axeln värker fortfarande och inte blir det bättre med en 80 liters halvfull ryggsäck på ryggen men nu är jag äntligen på väg till Frankrike med "lillsyrran" för att hälsa på bästaste Jessie (dotter till förra ägarna till Holvretsgård och en mycket kär vän/syster). Hon jobbar som Jockey i Chantilly och vi har sett fram emot att hälsa på henne ända sedan hon flyttade hit och nu skall det bli verklighet. Jag ska för första gången lämna gården, alla djur, barn och allt till Staffan för längre tid än ett dygn. Jag vet att han klarar av det men det är lite pirrigt.

Planen vi har är att direkt när vi kommer fram på onsdagen ska vi följa med Jessie, och Jocke som är en av ägare till ett löp på ett ställe som heter Lille som ligger ganska nära den Belgiska gränse vad jag förstått. Jessie skall rida tt amatörlöp på en rätt hyfsad häst vad jag förstått.

Flyget gick bra men sedan vart det strul med tågen till chantilly och till sist missade vi det bokade tåget och om vi skulle ta nästa så skulle vi inte hinna med till Lille för att få se löpet. Vi slängde oss i en taxi som skulle kosta skjortan men vi ville verkligen försöka hinna med men det vart ändå tajt- till slut så beslöt Jocke sig för att åka men ändrade sig och vände hästbilen och hämtade upp oss efter vägen där vi slängt oss ur taxin. Jag ska tala om för er att det verkligen var 10 jobbiga mil som först väntade. Det var så spännd stämmning att man kunde skära i den med kniv. Men efter lite små prat och försök till att lätta upp allt så anlände vi tre timmar senare till Lille.

Här fick vi alla hjälpa till för att vi skullé hinna få allt iordning inför löpen. Hästarna skulle duschas, borstas, flätas och vattnas. Jessie skulle vägas och göras iordning med mera + att jag och Lina fick chansen att få i oss en smörgås och den var efterlängtad kan jag tala om.

Snart var det dags för Jessie att starta, vi smet iväg till banan för att få några bra bilder och Jocke och Jessie såg till att Jessie och häst (Sir Joshua Reynolds) kom iväg till startboxarna. Efter lite tragglande så var alla hästarna på plats och så gick starten sedan hände det ofattbara....

En häst på yttersidan av fältet skär in igenom hela fältet i första kurvan och klipper framben och bog på en eller fler hästar, en röra uppstår, vi ser en jockey flyga igenom luften, landa bli överriden igen och sedan bli liggande och det är då vi inser att det är Jessie!!!

Jag och Lina slänger oss över staketet och springer över banan och vi är framme som nummer två på plats och min enda tanke är att fan ska jag få lov att ringa hem till Sverige för att tala om att Jessie är död eller brutit nacken men hon är vid medvetande men mycket blek. Jag kopplar på min sjuksköterskeroll, nu är det profession som gäller.

Jag skall inte gå in djupare på vad som just händer sedan i detalj under de första timmarna på sjukhuset men det var under all kritik om man jämför med ett svenskt sjukhus och en sådan här olycka. Det fanns ingen som pratade engelska inte ens läkarna på någon nivå alls, det var ytterst frustrerande. Efter en hel del väntan, frustration och aggretion och faktiskt roliga missförstånd inser vi att Jessie har haft änglavakt och inga större skador hittats. Hon blir inlagd för observation och de vill skicka ut mig på gatan, men nähej där tar Johannas ork och snällhet slut. Jag har varit i Frankrike i ca 20 timmar och hittills kan vi väl inte säga att det har varit den bästa resan. Jag och Jessie på sjukhus, Lina och Jocke på väg hem med hästarna. Det var någon mening med att de vände och hämtade oss verkar det som.

Nästa dag på eftermiddagen blev vi hämtade av Pia, Jessies arbetsgivare, de hade nu igen åkt tre timmar i bil för att hämta oss för att sedan bara vända och åka tre timmar hem. När vi kom tillbaka till Chantilly köpte vi pizza och jag ska säga att det var så jävla gott så ni kan inte tro, det var det första riktiga jag ätit sedan tisdag kväll och nu är det torsdag kväll. Vi snackade lite skit och gick och lade oss.

'Sedan kom nästa smäll, VULKANUTBROTT!!! Just det alla känner ju till denna historia vid detta lag och som ni förstår påverkade vulkanen ossockså. Det hela slutade med att vi fick åka buss hem via Paris, Belgien, Tyskland, Köpenhamn. Från Köpenhamn åkte jag till Malmö, Jönköping, Stockholm Gävle och sedan hem till Falun. Jag kom hem på måndagen alltså 2 dygn senare än vad jag väntat mig.

Det vi hann göra i Frankrie var att se lite på hopptävlingar på lördagen men efter allt som hänt var ju inte Jessie speciellt pigg och vi var stressade av att inte veta hur vi skulle komma hem.

Summan av kardemumman är välö igen att allt var mitt fel för jag skall ju inte åka bort för då blir ju allt bara tok. Jagär glad över att det gick så pass bra för  Jessie men ja jag är bitter över att min efterlängtade semester inte var som jag räknat med!!!

/J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rovdjur Vassa klor Snabba steg När jag står mitt emot den blir jag bara feg Lysande ögon Hjärtskärande skrik När jag är borta så festar den på mitt lik Hoppar högt Och river till Att jag ska fortsätta slåss är det den vill ...

Jag har nog hittat en av de bättre läkarna som går att få tag på (är dock privat), dosen av Concerta skulle höjas om sju dagar om allt känns bra vid utvärdering så idag ringde dr för det har gått sju dagar idag, det är service!Måste säga att jag tror...

Som de flesta vet så är jag inget fan av vintern alls men det går inte att fascineras av de magiska snö landskapen man kan mötas av. Idag på morgonpromenaden med hundarna är allt tyst, vitt och det snöar ymnigt, plötsligt reser skogens konung sig ...

Har ett litet juluppehåll nu i träningen. Fet har gått superbra att träna från aug till mitten av nov då hände nåt, jag vart jättetrött, yr och orkeslös. Kan säker bero på många saker men jag blir så frustrerad när jag inte orkar det jag vill. Sedan ...