Axeln värker fortfarande och inte blir det bättre med en 80 liters halvfull ryggsäck på ryggen men nu är jag äntligen på väg till Frankrike med "lillsyrran" för att hälsa på bästaste Jessie (dotter till förra ägarna till Holvretsgård och en mycket kär vän/syster). Hon jobbar som Jockey i Chantilly och vi har sett fram emot att hälsa på henne ända sedan hon flyttade hit och nu skall det bli verklighet. Jag ska för första gången lämna gården, alla djur, barn och allt till Staffan för längre tid än ett dygn. Jag vet att han klarar av det men det är lite pirrigt.

Planen vi har är att direkt när vi kommer fram på onsdagen ska vi följa med Jessie, och Jocke som är en av ägare till ett löp på ett ställe som heter Lille som ligger ganska nära den Belgiska gränse vad jag förstått. Jessie skall rida tt amatörlöp på en rätt hyfsad häst vad jag förstått.

Flyget gick bra men sedan vart det strul med tågen till chantilly och till sist missade vi det bokade tåget och om vi skulle ta nästa så skulle vi inte hinna med till Lille för att få se löpet. Vi slängde oss i en taxi som skulle kosta skjortan men vi ville verkligen försöka hinna med men det vart ändå tajt- till slut så beslöt Jocke sig för att åka men ändrade sig och vände hästbilen och hämtade upp oss efter vägen där vi slängt oss ur taxin. Jag ska tala om för er att det verkligen var 10 jobbiga mil som först väntade. Det var så spännd stämmning att man kunde skära i den med kniv. Men efter lite små prat och försök till att lätta upp allt så anlände vi tre timmar senare till Lille.

Här fick vi alla hjälpa till för att vi skullé hinna få allt iordning inför löpen. Hästarna skulle duschas, borstas, flätas och vattnas. Jessie skulle vägas och göras iordning med mera + att jag och Lina fick chansen att få i oss en smörgås och den var efterlängtad kan jag tala om.

Snart var det dags för Jessie att starta, vi smet iväg till banan för att få några bra bilder och Jocke och Jessie såg till att Jessie och häst (Sir Joshua Reynolds) kom iväg till startboxarna. Efter lite tragglande så var alla hästarna på plats och så gick starten sedan hände det ofattbara....

En häst på yttersidan av fältet skär in igenom hela fältet i första kurvan och klipper framben och bog på en eller fler hästar, en röra uppstår, vi ser en jockey flyga igenom luften, landa bli överriden igen och sedan bli liggande och det är då vi inser att det är Jessie!!!

Jag och Lina slänger oss över staketet och springer över banan och vi är framme som nummer två på plats och min enda tanke är att fan ska jag få lov att ringa hem till Sverige för att tala om att Jessie är död eller brutit nacken men hon är vid medvetande men mycket blek. Jag kopplar på min sjuksköterskeroll, nu är det profession som gäller.

Jag skall inte gå in djupare på vad som just händer sedan i detalj under de första timmarna på sjukhuset men det var under all kritik om man jämför med ett svenskt sjukhus och en sådan här olycka. Det fanns ingen som pratade engelska inte ens läkarna på någon nivå alls, det var ytterst frustrerande. Efter en hel del väntan, frustration och aggretion och faktiskt roliga missförstånd inser vi att Jessie har haft änglavakt och inga större skador hittats. Hon blir inlagd för observation och de vill skicka ut mig på gatan, men nähej där tar Johannas ork och snällhet slut. Jag har varit i Frankrike i ca 20 timmar och hittills kan vi väl inte säga att det har varit den bästa resan. Jag och Jessie på sjukhus, Lina och Jocke på väg hem med hästarna. Det var någon mening med att de vände och hämtade oss verkar det som.

Nästa dag på eftermiddagen blev vi hämtade av Pia, Jessies arbetsgivare, de hade nu igen åkt tre timmar i bil för att hämta oss för att sedan bara vända och åka tre timmar hem. När vi kom tillbaka till Chantilly köpte vi pizza och jag ska säga att det var så jävla gott så ni kan inte tro, det var det första riktiga jag ätit sedan tisdag kväll och nu är det torsdag kväll. Vi snackade lite skit och gick och lade oss.

'Sedan kom nästa smäll, VULKANUTBROTT!!! Just det alla känner ju till denna historia vid detta lag och som ni förstår påverkade vulkanen ossockså. Det hela slutade med att vi fick åka buss hem via Paris, Belgien, Tyskland, Köpenhamn. Från Köpenhamn åkte jag till Malmö, Jönköping, Stockholm Gävle och sedan hem till Falun. Jag kom hem på måndagen alltså 2 dygn senare än vad jag väntat mig.

Det vi hann göra i Frankrie var att se lite på hopptävlingar på lördagen men efter allt som hänt var ju inte Jessie speciellt pigg och vi var stressade av att inte veta hur vi skulle komma hem.

Summan av kardemumman är välö igen att allt var mitt fel för jag skall ju inte åka bort för då blir ju allt bara tok. Jagär glad över att det gick så pass bra för  Jessie men ja jag är bitter över att min efterlängtade semester inte var som jag räknat med!!!

/J

Börjar här med min catch up!

Skulle gå ut till hundgården med tre hundar på morgonen, utanför hundgårdarna fanns snöhögar kvar från att det rasat ner från taket. Jag klev igenom skaren på en av dessa högar, ryckte i kopplen och skrämmde hundarna som i min tur ryckte tillbaka så att jag ramlade omkull och slog höger axel i ett järnrör vid trappen till hundgården, det gjorde så jäkla ont. Jag slog även hakan i gruset och bet ihop tänderna med en masa grus emellan men tänkte inte så mycket mer på det just då.

Blev sned i axeln men fortsatte ändå att jobba på och tänkte inte så mycket mer på allt just då. Vi gick och lade oss på kvällen, axeln värkte som satan men jag somnade till sist. På morgonsidan vaknar jag av att jag drömt att jag tappat tänderna, men inser snart att det inte är någon dröm utan att jag faktiskt har tappat en och en halv tand!!! Fan det var en sån jäkla sjuk känsla så det går inte att beskriva och axeln var sju resor värre och jag som skulle åka till Frankrike om ca 30 timmar.

Jaha vad göra? Ringa försäkringsbolag och försöka fixa en akut tandläkartid, fick en hos min ordinarie tandläkare och ingen var mer tacksam än jag med tanke på hur rädd jag är för tandläkaren. De kollade på tänderna och det fanns bara lite utav basen kvar utav den ena tanden och den andra var skadad. Detta resulterade i en lagning av denn minst tilltygade tanden och nedslipning och ett proviskoriskt skydd för hålet där den andra hade suttit. De gjorde avtryck och förberedde för att sätta in stift och bygga en ny tand när irretationen lagt sig.

Jaha då var man halvt lagad och min efterlängtade Frankrike resa skulle i allafall bli av...

/J

Hmm vad ska jag börja och varför börjar jag igen? Har tänkt på detta i någon vecka igen nu att suget/behovet att börja blogga har satt fart. Varför? egentligen vet jag inte men det har ju hänt lite saker igen i mitt liv och både när det är jobbigt och underbart sätter mina tankar igång att snurra så man blir alldeles bortkollrad i sitt eget huvud och då är bloggen ett forum för mig själv att reda ut mina känslor.

Själv tycker jag att det kan vara jobbigt att läsa väldigt långa blogginlägg därför kommer jag att göra ett antal inlägg nu av lite olika längd och karaktär för att komma ikapp och fas med var jag är nu, vad som hänt och hur jag mår och känner...

Så, är det någon som vill börja följa med på en nygammal resa så hopp on and then we go!

/J