Visst är det något visst för oss alla föräldrar, man för sig en påminnelse om att de som liven faktiskt blir större och större. Ett stadie i livet har passerats och ett nytt står på glänt. För oss föräldrar med speciella barn känns det kanske ännu mer en dag som detta. En lättnad och lycka att det gick bra detta år. Man har tid för att reflektera samtidigt som man tänker jaha hur löser vi det här nu då? Vad då? kanske ni tänker.

Barn med ADHD behöver stuktur mer än andra barn i och för sig mår alla barn bra av struktur men här är det A och O. Sommarlov - är inte lika med struktur. senare kvällar, mycket besök, åkande hit och åkande dit men det är värt det och det är skönt att få rå om dem hemma fast jag vet att det kommer bli tufft.

Lyckan för mig är att jag slipper bråka på morgonen för att försöka få upp dem till skolan, ingen stress att jag måste hinna med både barnen och djuren innan det är försent.

Tillbaka till skolavslutningen då. Min lille man har ju spelat nyckelharpa ett tag nu och till slut bestämde han sig att han skulle spela på skolavslutningen. Han superduktiga lärare satte inte några höga krav och de bestämde sig för att spela 3 verser på "Lille katt". Gissa om jag var nervös, tänk om hans redan utanpå liggande nerver inte skulle hålla för denna stund.

Men vad tror ni händer? Som oftast med våra IBLAND barn när vi som minst tror på dem så glänser de över förväntat. Tårarna smög sig in i en stolt mammas ögon medan den lille Prinsen spelade inför en fullsatt missionskyrka...

Det är svårt att inte älska dem.

Tösen min är inte så liten längre hon heller, hon slutade nu trean och lämnar lågstadiet bakom sig. Det går fort nu, hon växer så det knakar på alla längder och bredder. Det är lite skrämmande hur fort det går nu men än är det ett tag kvar till studenten i alla fall.

/J