Ja nu är det klart, min kära lilla shettis Mia har blivit såld. Tänk att det kan kännas så mycket i hjärtat. I morse när jag stod och gjorde iordning henne rann tårarna så att jag nästan inte såg vad jag höll på med, då tittar hon på mig med sina stora ögon och blåser lite på mig som om hon undrade vad håller du på med egentligen matte!

Denna kloka lilla ponny har de senaste två veckorna skött sig exemplariskt här hemma, annars brukar hon hitta på en hel del bus och tok, nafsa i en och annan bak eller rymma en liten sväng för att sedan komma tillbaka som inget hade hänt men inget av detta den senaste tiden. Hur ska man tolka det, slumpen säger de flesta. Min egna första reaktion var att hon verkligen ville visa mig att hon visst kan stanna kvar på gården och att hon inte alls behöver säljas men å andra sidan kanske det var så att hon visade upp sig från sin bästa sida för att intressenterna skulle se hur glad och trevlig hon är.

Ja hur som helst är jag supernöjd med Monika och Jocke som de nya ägarna heter. De verkar och var jättetrevliga när de var här idag och det känndes helt rätt. Jag hade ju förberett dem på att Mia inte alls är lättlastad och jag var rätt ängslig för att det sista jag skulle behöva göra var att dra och krångla in henne i en transport men  än en gång så tittar denna lilla kloka ponny på sin matte och på hinken med snask i, hon prövar rampen till transporten och går sedan raka vägen in. Än en gång stinger det till i hjärtat, har hon verkligen så brottom härifrån eller vill hon verkligen hjälpa mig att göra detta avsked så lätt som möjligt ?

Mina tankar är med dig, lycka till i ditt nya hem men "gammel matte" glömmer dig inte...

/J