När man får omvärdera sin etik och moral får man sig en verklig tankeställare...

Ofta har man ju ganska starka åsikter om det mesta och när det inte gäller så kan man tala om hur man hade reagerat i just den och den situationen men när man väl står där så kan det vara svårare att hålla på den linjen man hela tiden har spelat på.

Jaha vad är det här för blaj tänker ni... okej, det har nästan tagit mig två år att bestämma vad jag egentligen tycker och tänker och helt ärligt vet jag det inte riktigt änvad jag står.

Bakgrunden till dessa tankar är att min sons gudfar, mitt ex och en av Staffans bästa och närmaste vänner sitter nu i fängelse dömd för dråp med 8 år som straff. De yrkade på mord men det blev dråp. I vilket annat fall hade jag direkt sagt att den skyldige skulle sättas ut på gatan och stenats, men nu...

Ingen skillnad säger säkert många, och så även jag till en början. När jag fick reda på detta så svartnade allting och sorgen var outhärdlig både för våran vän men även för den drabbade personen och dess anhöriga och omgivning.

Är det rätt att stötta en människa som tagit en annan människas liv? Har man sonat sitt brott när man suttit av tiden? Är jag en sämre människa för att jag fortfarande träffar denna människa?

Frågorna är oändligt många och turerna kring detta ämne har varit ännu fler, vänner och bekanta har tyckt till och det är både positiva och negativa reaktioner. Vissa har jag inte vågat berätta för hur det står till men genom detta sätt har jag nu tagit ställning, jag kommer finnas kvar för honom!

Vi har pratat med barnen, de har fått veta att han bragt en människa om livet och att han får ta sitt straff, vi har också sagt att det är ingen brådska att bestämma sig hur de tycker eller tänker men det är viktigt att vara öppen i mina ögon.

Nu har vi skrivit brev till varandra ett tag om vardags saker, Staffan har varit till fängelset en gång och jag ska dit om en vecka tillsammans med honom. Efter det kan jag nog verkligen säga vad jag känner och tycker.

Ni som vet vem det handlar om vad tycker ni? Samt ni andra vad är er spontana reaktion? Ska man glämma allt som varit innan, bara lägga locket på och låtsas som om det som hänt aldrig existerat och gå vidare utan denna del i sitt liv. eller är det rätt att stå kvar? Om alla vänder honom ryggen hur ska han då klara sig? Inte för att jag känner mig som någon räddare i nöden men på något vis så känns det som om det är så här jag vill göra.

Nu har jag fått ur mig en del i allafall, tankarna fortsätter att snurra men jag är en bit på väg i allafall...

/J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rovdjur Vassa klor Snabba steg När jag står mitt emot den blir jag bara feg Lysande ögon Hjärtskärande skrik När jag är borta så festar den på mitt lik Hoppar högt Och river till Att jag ska fortsätta slåss är det den vill ...

Jag har nog hittat en av de bättre läkarna som går att få tag på (är dock privat), dosen av Concerta skulle höjas om sju dagar om allt känns bra vid utvärdering så idag ringde dr för det har gått sju dagar idag, det är service!Måste säga att jag tror...

Som de flesta vet så är jag inget fan av vintern alls men det går inte att fascineras av de magiska snö landskapen man kan mötas av. Idag på morgonpromenaden med hundarna är allt tyst, vitt och det snöar ymnigt, plötsligt reser skogens konung sig ...

Har ett litet juluppehåll nu i träningen. Fet har gått superbra att träna från aug till mitten av nov då hände nåt, jag vart jättetrött, yr och orkeslös. Kan säker bero på många saker men jag blir så frustrerad när jag inte orkar det jag vill. Sedan ...