Ja nu jävlar är det nog!!! Visst har jag gått ner lite sedan jag vägde som mest i februari 2010. Det som är lute tragikomiskt i det hela är att jag toppnoterade min vikt när jag var till The Studio i Stockholm och jag tyckte bilderna var så fina. Jag har nu bestämt mig för att hänga ut mig själv för att se om det kan bli en sporre att verkligen kämpa nu. Så håll i hatten den 4/2-2010 vägde jag 113 kg!!! Det är inte bra...

Så nu har vi bestämt oss, jag min make Staffan och en kompis vid namn Erik att det får vara nog. Vi ska sporra varandra att gå ner till en början 10% av våran egna kroppsvikt och sedan får vi se vart resan tar vägen. Det skall tilläggas att jag på startdatumets morgon vägde 109 kg så jag hade i alla fall gått ner lite innan vi satt igång men nu var det på allvar. Vi pratade igenom allting och bestämde oss för att GI metoden fick det bli, jag har använt den en gång seriöst förut och tappade då 17 kg, det var 2005 och resan slutade på 95 kg. Så sagt och gjort, stor rensning i kyl, frys och skafferi (för er som mot all förmodan missat vad GI står för kan ni kolla in denna sajt www.giviktkoll.se). Iväg och handla, invägning och sedan mental träning.

9/8-2010

Vägning: 109 kg

Önskad viktminskning 10 % = 10,9kg

Stussmått 139 cm

Magmått 112 cm

Bystmått 109 cm

  Så här såg jag ut 113 kg tung

Ok nu var man uthängd så det räcker :)

/J

Ja nu är det klart, min kära lilla shettis Mia har blivit såld. Tänk att det kan kännas så mycket i hjärtat. I morse när jag stod och gjorde iordning henne rann tårarna så att jag nästan inte såg vad jag höll på med, då tittar hon på mig med sina stora ögon och blåser lite på mig som om hon undrade vad håller du på med egentligen matte!

Denna kloka lilla ponny har de senaste två veckorna skött sig exemplariskt här hemma, annars brukar hon hitta på en hel del bus och tok, nafsa i en och annan bak eller rymma en liten sväng för att sedan komma tillbaka som inget hade hänt men inget av detta den senaste tiden. Hur ska man tolka det, slumpen säger de flesta. Min egna första reaktion var att hon verkligen ville visa mig att hon visst kan stanna kvar på gården och att hon inte alls behöver säljas men å andra sidan kanske det var så att hon visade upp sig från sin bästa sida för att intressenterna skulle se hur glad och trevlig hon är.

Ja hur som helst är jag supernöjd med Monika och Jocke som de nya ägarna heter. De verkar och var jättetrevliga när de var här idag och det känndes helt rätt. Jag hade ju förberett dem på att Mia inte alls är lättlastad och jag var rätt ängslig för att det sista jag skulle behöva göra var att dra och krångla in henne i en transport men  än en gång så tittar denna lilla kloka ponny på sin matte och på hinken med snask i, hon prövar rampen till transporten och går sedan raka vägen in. Än en gång stinger det till i hjärtat, har hon verkligen så brottom härifrån eller vill hon verkligen hjälpa mig att göra detta avsked så lätt som möjligt ?

Mina tankar är med dig, lycka till i ditt nya hem men "gammel matte" glömmer dig inte...

/J

Visst är det något visst för oss alla föräldrar, man för sig en påminnelse om att de som liven faktiskt blir större och större. Ett stadie i livet har passerats och ett nytt står på glänt. För oss föräldrar med speciella barn känns det kanske ännu mer en dag som detta. En lättnad och lycka att det gick bra detta år. Man har tid för att reflektera samtidigt som man tänker jaha hur löser vi det här nu då? Vad då? kanske ni tänker.

Barn med ADHD behöver stuktur mer än andra barn i och för sig mår alla barn bra av struktur men här är det A och O. Sommarlov - är inte lika med struktur. senare kvällar, mycket besök, åkande hit och åkande dit men det är värt det och det är skönt att få rå om dem hemma fast jag vet att det kommer bli tufft.

Lyckan för mig är att jag slipper bråka på morgonen för att försöka få upp dem till skolan, ingen stress att jag måste hinna med både barnen och djuren innan det är försent.

Tillbaka till skolavslutningen då. Min lille man har ju spelat nyckelharpa ett tag nu och till slut bestämde han sig att han skulle spela på skolavslutningen. Han superduktiga lärare satte inte några höga krav och de bestämde sig för att spela 3 verser på "Lille katt". Gissa om jag var nervös, tänk om hans redan utanpå liggande nerver inte skulle hålla för denna stund.

Men vad tror ni händer? Som oftast med våra IBLAND barn när vi som minst tror på dem så glänser de över förväntat. Tårarna smög sig in i en stolt mammas ögon medan den lille Prinsen spelade inför en fullsatt missionskyrka...

Det är svårt att inte älska dem.

Tösen min är inte så liten längre hon heller, hon slutade nu trean och lämnar lågstadiet bakom sig. Det går fort nu, hon växer så det knakar på alla längder och bredder. Det är lite skrämmande hur fort det går nu men än är det ett tag kvar till studenten i alla fall.

/J

Eller rättare sagt en av mina ponnyer... Nu har jag tagit beslutet, man kanske inte skall säga äntligen men ändå är det skönt att ha bestämt sig. Bestämt mig för vad? Jo att sälja henne. Hon passar inte i min verksamhet och ofta blir hon bara stående utan att ha någon speciell uppgift. Visst blir hon borstad och även ibland körd och riden men inte i den utsträckning som hon förtjänar. Hon gillar att bli ompysslad men inte när det är för mycket stoj och stim.

Så sagt och bestämt så la jag ut en annons på blocket på henne för att se vilket gensvar det skulle vara på en liten shettis. Och ja, på de första två dagarna har ett 30 tal hört av sig. Som det ser ut nu så har jag halvt bestämt mig för ett par i Nora, de kommer och tittar den 20 juni.    

/J

Fortsatt sjukskrivning till den 25 juni... Hmm och de tyckte att det såg underligt ut så jag ska få komma på en magnetröntgen för att se att verkligen allt är helt. Om det är det då ska massiv sjukgymnastik sättas in.

/J

Livet är underligt... så ofta som barnen retar gallfeber på mig som förälder lika ofta händer små egentligen banala saker som får ett föräldra hjärta att knyta sig och man får hålla gäldje tåren borta. Jag älskar mina barns fast de inte är perfekta i samhällets ögon och jag står även för det också.

Jag vet att min son stör, jag vet att min dotter surar, jag vet det och jag tänker inte gömma det men ingen ska komma och säga att det beror på ouppfostran. Mina barn har ADHD av kombinerad art, det är inget de kan gömma sig bakom men det kan kanske i de flestas ögon skapa en viss förståelse för deras agerande. Om ni vill lära känna mina barn och respekterar dem och får deras respekt kommer de alltid att fråga efter er sedan. Vi har vänner som våra barn litar på, de är våra riktiga vänner...

Ni som säger att detta med ADHD är ett påhitt, jag blir inte arg på er jag känner bara en sorg i mitt hjärta att oförståelsen fortfarande är så stor. Bägge mina barn medicinerar med centralstimulantia och NEJ det är inte knark och NEJ det är inget som Dr bara skriver ut och kastar åt en. Det gör våran vardag lättare än vad den är men NEJ mina barn är inte drogade.

Medicinen hjälper dem att hålla samman sina tankar och det mesta av sitt beteende och Ja medicinen fungerar (fråga skolan vad som händer om slarv mamma glömt att ge medicinen en morgon!) den har hjälpt oss att överleva som en familj. Det är inte bara handikappet i sig som man får leva med utan en hel del annat:

1. Handikappet

2. Samhällets syn på oss och barnen

3. BUP - barn och ungdomspsykiatrin

4. HAB - Habiliteringen för utvecklande av hjälpmedel.

5. SOC - Socialen för stöd utbildning och utredningar

6. Kontaktfamiljer - utan er skulle vi inte överleva men hur än det är så är det ännu en instans som har insyn i vårat privatliv.

7. Specialpedagog och assistent på skola - tack för att vi bor där vi bor och har dem vi har, det skapar trygghet hos mig och det är inte en vara som vi har allt för mycket av.

8. Sedan tillkommer allt annat som vardagssvårigheter, allt från att  vistas i en folkmassa till att få bernen att äta eller SOVA som är ett av våran familjs stora problem.

SOVA SOVA SOVA ja när gjorde man det ordentligt sist? Alla barnfamiljer har problem med sömnen men det brukar vara några år mellan barna åren och tonåren som det kan vara ganska lungt. Vi har det inte lungt. Dottern sover inte bra och inte en hel natt. Ja man kan väl säga så att hon kanske lägger sig och sover en hel natt ca 5 ggr månad. annars så vandrar hon runt och grejar med en det en det andra. Hon får medicin som en vuxen men det hjälper bara ibland, samtidigt blir hon då trött dagen efteråt och det är inte bra.

Jag har ett nytt sovrum, det vart klart i december 2009, sammanlagt har jag nog spenderat max 2 månader där sedan det blev klart, varför? jo om jag sover däruppe så kommer tösen in till mig flera gånger per natt och vi börjar bråka. Om jag istället som jag gör nu och har gjort många gånger förut bor nere i soffan kommer hon bara ner en till två gånger och är hon riktigt tjurig så kan jag be henne att lägga sig i min säng.

Jag har valt mina krig och sova måste man men ni ska veta att jag saknar att sova bredvid min man! Vart han sover? Lojal som han är sover han i den andra soffan. Jag älskar dig Staffan....

Dop stod på dagens högsta punkt och dagen till ära skulle jag till Frissan. Hade tänkt att bättra på toningen och klipp ur håret lite men det vart lite mer än så. Jag har faktiskt klippt mig kort för första gången på 10 år. Det känns väldigt underligt ska jag säga.

Har inte bestämt mig om jag gillar frisyren eller om jag känner mig "tantig" men troligtvis är det bara ovanan som gör att man känner sig så osäker...

Ni får gärna tycka till när bilderna kommer upp imorgon. Orkar faktiskt inte krångla med kameran nu...

/J

Ännu en natt har tagit sin början  och jag ligger och i soffan och för krig emot mina känslor och tankar. Bara det att vi spenderat nätterna på soffan igen den senaste månaden indikerar på att något inte är som det ska.