The Studio i Stockholm har ju fotat en hel del människor vid detta lag och man är ju inte nsam att ha varit där, så mankänner väl sig inte så himmlans speciell men det var i allafall jätteroligt att åka dit och se att en helt vanlig bondkärring, utsliten överviktig tvåbarns mamma kunde se någorlunda ok ut på foton.

Jag har alltid haft skräck för att bli fotad så detta var en bra övning och en stärkande droppe i men egokanna.

Det har varit en lång tystnad i detta bloggande, varför kan jag egentligen inte säga. Jag har varit oerhört trött, denna vinter har tagit på så enormt med denna kyla och snö och allt merarbete det har fört med sig.  Jag är ju själv nu på företaget, maken hjälper ju såklart till när han är hemma men vi har ingen hjälp utifrån längre och det känns på. Har provat att anställa tre st sedan jul men det verkar inte finnas en vettig människa som har någon slags arbetsmoral i kroppen. så nu sköter jag mig själv!

Jag pluggar på SLU i Uppsala, en hundkurs, har klarat av block 1-5 så nu är det bara två block kvar och det ena skall vara klart nu på tisdag. det har varit en väldigt intressant kurs som behandlar, avel, utfodring och hälsa hos hundar. Kan varmt rekommendera denna kurs till folk som är intresserade av hundar. Den går på distans och använder internet plattformen Fronter. Lärarna har varit kanon bra.

Hemma är det väl upp och ner kan man väl säga, mest ner ett tag nu men det reder väl upp sig i sinom tid. Det brukar väl göra det. det är mycket som handlar om pengar nu. Dålig beläggning på pensionatet och det är i sin tur sviterna av en sådan karg vinter, och höga kostnader pga samma sak, detta är inte en ekvation som går så bra ihop.

Ja nu har jag i allafall kommit igång igen, har flera saker som jag vill skriva om men de kommer nog under dagen.

/J

Sonen och maken spelar nu Wii nere i vardagsrummet, jag skulle tro att det är tennis de spelar. Hör sonen babbla som alltid hoppa upp och ner och fara runt medan pappan gruffar över att dosorna inte svarar eller att det är ett skit spel.

-Vi är bra va pappa?

-Ja! Ja!

-Nu tar vi dom

-JA, ja Snyggt... men va gjorde du?

-Missade.

- Men var gör du, du kan ju inte bara stå så där, kom igen nu...

-Ja jag ska försöka pappa!

-Snyggt! Bra! Nej!

- Din, Nej

-Men du kunde ha låtit den vara

-Ut igen!

-SNYYYGT....

-JAAAAA

Ja ni fattar, sonen låter ganska oberörd men den andra hälften frustar och sånkar och verkar ta det på fullaste allvar så det är så barnen lär sig att det viktigaste är att vinna inte ha roligt.

Kram på er mina pojkar!

/J

Sonen och maken spelar nu Wii nere i vardagsrummet, jag skulle tro att det är tennis de spelar. Hör sonen babbla som alltid hoppa upp och ner och fara runt medan pappan gruffar över att dosorna inte svarar eller att det är ett skit spel.

-Vi är bra va pappa?

-Ja! Ja!

-Nu tar vi dom

-JA, ja Snyggt... men va gjorde du?

-Missade.

- Men var gör du, du kan ju inte bara stå så där, kom igen nu...

-Ja jag ska försöka pappa!

-Snyggt! Bra! Nej!

- Din, Nej

-Men du kunde ha låtit den vara

-Ut igen!

-SNYYYGT....

-JAAAAA

Ja ni fattar, sonen låter ganska oberörd men den andra hälften frustar och sånkar och verkar ta det på fullaste allvar så det är så barnen lär sig att det viktigaste är att vinna inte ha roligt.

Kram på er mina pojkar!

/J

Sonen och maken spelar nu Wii nere i vardagsrummet, jag skulle tro att det är tennis de spelar. Hör sonen babbla som alltid hoppa upp och ner och fara runt medan pappan gruffar över att dosorna inte svarar eller att det är ett skit spel.

-Vi är bra va pappa?

-Ja! Ja!

-Nu tar vi dom

-JA, ja Snyggt... men va gjorde du?

-Missade.

- Men var gör du, du kan ju inte bara stå så där, kom igen nu...

-Ja jag ska försöka pappa!

-Snyggt! Bra! Nej!

- Din, Nej

-Men du kunde ha låtit den vara

-Ut igen!

-SNYYYGT....

-JAAAAA

Ja ni fattar, sonen låter ganska oberörd men den andra hälften frustar och sånkar och verkar ta det på fullaste allvar så det är så barnen lär sig att det viktigaste är att vinna inte ha roligt.

Kram på er mina pojkar!

/J

Ja precis som rubriken säger så behövs det inte så mycket ibland för att bägaren skall rinna över och allt är sedan förstört.

Pressen tog nog ut sin rätt på oss idag här hemma, jag hoppas att mitt humör skall ta stryk över att skolan har börjat igen. Kursen på SLU känns helt överkommlig och jaghar faktiskt redan lyckats lämna in två uppgifter och jag har påbörjat två till. Visst är det ett ex. jobb där också som kan ta ut sin rätt men det får vi se i slutändan.

/J

Ja det ni det kommer ni inte få läsa så mycket om på min blogg. Jag är helt oduglig att Shoppa ja i allafall när man pratar om kläder till mig själv. Men nu var edt akut läge i flera bemärkelser: 1) Jag har bara ett par hela jeans och ett par fin byxor att ha på mig resten är det hål i och 2) jag blivit erbjuden att bli fotad i Stockhol om två veckor om då är det är ganska bra att ha några kläder på mig för min kroppsform inbjuder inte till nakenfotografering.

Så sagt och gjort med makens uppmuntran och pengar samt lite extra pengar på fickan begav jag mig till Valbo där bästa Linda mötte upp. Hon är en kanon kompis som jobbar på Lindex i vanliga fall så hon har ju "lite" bättre öga för kläder än vad jag har, men bara lite;)

Vi satte igång men i starten gick det trögt jag kunde liksom inte släppa efter för jag har så himlans svårt att unna mig något själv men sedan gjorde jag något somjag aldrig och då menar jag aldrig har gjort. Vi släppte alla hämmningarna, höll ett halvtöga på prislapparna och sedan började shoppingen på allvar.

Nu tänker jag inte dra ut på detaljerna me det hela avslutade med:

3 par jeans i olika modeller

2 koftor

1 T-shirt

3 linnen lång modell

2 par skor (ett par med klack, har aldrig ägt sådana)

1 lång asymetrisk tunika

1 vit blus/tunika med ballong kant (skit moderiktiga termer aller hur?)

2 BH

1 klocka

Skulle ha haft något klänningsaktigt men hittade inget som föll i smaken alls så det sket vi i.

Tror att det var allt, dyrt som satan blev det men va kul det var att sätta på sig allt, känndes skit fräscht. Idag kröp ångesten på när kassarna stod och lipade åt mig men men...

Bilder kommer inom en framtid...

/J

Jag har nu inte bloggat på jättelänge, det går verkligen i skov. Sedan maken kom hem från Kina den 18 december så har det gått i ett. Den kyla som varit har gjort att allting blir mycker jobbigare och mer svår arbetat.

Barnen var sjuka en del under sitt jullov så det vart inte något speciellt utfört där heller.

Denna vecka som varit har jag vikarierat som assistent år min son Oliver i skolan, hans assisten är på semester på Dominikanska republiken. Jag skall vara där nästa vecka också plus mån-ons veckan därpå. Men igår när vi kom till skolan vart det lite annat än vad jag räknat med. Klass 4-5 var utan lärare, en ny lärare skulle börja idag som sedan skall ha dem på torsdagar och fredagar men hon hade ramlat och kunde inte komma och de hittade ingen lärare i vikariepoolenså det slutade med att jag fick vikariera som lärare hela dagen. Men det gick faktiskt hyfsat bra måste jag säga, alla barnen nåväl de flesta försökte till sitt yttersta för att hjälpa mig att komma igenom dagen på bästa sätt.

Vi hade matte, tystläsning, svenska jobb, lite mer läsning, högläsning med ritning till samt matte och bokstavspel under dagen.

När jag kom hem hittade jag två lösa hästar, fyra lösa getter och två lösa får på gården och en riven hästhage. Så det var bara att ta och raste alla undarna, och sätta igång att fånga alla djur och laga hage. Sedan stod mockning, höpackning på schemat.

Vi fick trevligt besök av Stefan och lilla Sanna som tog sig en ridtur på Fatima. De stannade även kvar och käkade middag här eller jag de käkade Pizza med oss som vi beställde.

När jag hade rastat klart pensionats hundarna så skulle Staffan gå ut med vra hundar efter ett tag kom han in för att prata lite men jag sa att du kan inte lämna de lösa ute själva men jo det lekte så fint, och ja det gjorde de säkert en stund för är han kom ut igen så var de borta! Jaha det var bara att dra på sig paltorna igen klockan tio på kvällen för att bege sig ut och leta hundar. Men jag hade mina aningar vad de hade tagit vägen för de har sprungit till samma ställe de två sista gångerna de givit sig av. Så jag hoppade in i bilen och körde de 4 km och mycket riktigt kom jag ifatt dem på vägen där de travade fram helt obekymmrat. Arko skämms hemskt när han ser att vi hinner ikapp dem men Eska verka rinte bry sig ett dugg.

Efter en skön dusch så var man rätt mör när klockan slagit elva.

/J