Vi har ju en finsk lapphunds kille som nu är 13 månader. Har tränat lydnad med honom och vårat mål var att tävla lydnadsklass I med honom i slutet av maj men den sista månaden har han varit slö, stel och rör sig lite "underligt" med vänster bakben. Även min tränare påpekade det igår. Bestämde mig för att ringa djursjukhuset idag och kolla vad de tyckte vi skulle göra med honom. de sa att jag inte skulle träna nå mer övningar som är ansträngande för kroppen till nästa tisdag då jag skall få träffa en ortopedspecialist som skall titta på honom och röntga honom.

Det får bara inte vara något fel på honom, jag har haft så stora planer för honom. Han är så speciellt tecknad, läraktig, har ett underbart temprament och det i sig skulle göra honom till en jättefin avelshane och ett gott tävlingsämne men om det nu är något fel på hans höfter så skiter sig allt...

Han kommer såklart vara en toppen familjehund men det skulle vara en stor besvikelse att falla på målsnöret nu när vi har jobbat så hårt under det gångna året.

Ett ljus i mörkret är att på söndag skall vi hämta våran nya tikvalp Eska. Vi längtar att få hem henne.

/J

Idag har viu äntligen börjat med dotterns rum. Det blir en mellangrå tapet och en fond vägg med "bubblor" svårt att förklara men det kommer bilder när vi är klar. Svärmor och henns man är här och hjälper till. Det känns faktiskt riktigt bra, vi träffas inte så ofta sedan vi flyttar och då blir det mindre intensivt och vi har mest bara roliga saker att tala om.

Överlag har det varit en trevlig dag och vi har fått en hel del gjort och det känns skönt.

Min lillebror smsade och undrade om vi kunde övningsköra, han blir 17 i oktober och vi tog tillståndet direkt när han fyllt 16 men har inte hunnit åka så  mycket än.  Samtidigt känndes det som en bra anledning till att umgås lite på tu man hand efter allt som har hänt.

Sagt och gjort, hämtade upp honom sedan bar det iväg, först till Yttertänger till en av hans kompisar där han glömt lite prylar efter helgen. Sedan bestämde vi oss för att åka till stan och köpa en födelsedagspresent till hans mamma som fyller år imorgon. det blev nya kökshanddukar, en ny halllampa och en bok. Sedan tog vi en vända på stan innan det bar av hemmåt.

Väl hemma var det dags att ta hand om hundarna, katterna, kaninerna, marsvinen, hönsen, getterna, fåren, barnen och maken (ni märker i vilken ordning allt kommer...)

Skall börja plocka ihop lite om jag orkar. Det är verkligen dags att ta till krafttag på Ronjas rum om vi skall kunna börja spackla där i helgen.

Måste försöka sova men hur vet jag inte, ska till tandläkaren imorgon och det gör inte saken bättre....

God natt

/J

Egentligen kan jag inte klaga på mitt nuvarande liv, jag äger ett eget företag som går hyfsat, jag har högskoleutbildning, egen gård, en man som älskar mig och två barn, många fina vänner, MEN...

Jag slåss även mot mig själv mina problem relaterade till min barndom, sjukdomshistoria, mina barns handikapp, min mans troliga handikapp mm.

Ibland undraqr jag varför vissa människor blir drabbade så mycker hrdare än andra, för mig finns det tv svar på det hela. Det första är för att man förtjänar det för att man inte har varit tillräckligt snäll i sina tidigare liv eller för det andra att det är bara de starkaste människorna som utsätts för de hårdaste prövningarna. Visst kan det vara så att  "problem människor" söker sig till problem och situationer som inte alltid är de bästa men så finns de faktorer som man inte kan råda över. Jag vill inte bli daltad med, jag vill inte att människor tycker synd om mig men ibland funderar jag verkligen

vad jag har gjort för att förtjäna vissa saker i mitt liv.

Har aldrig egentligen punktat ner allt jobbig (som jag själv tycker) som hänt mig för att det har alltid kännts så självömkande men nu bad psykologen som jag pratade med efter allt detta med pappa hänt att göra det så shoot!

* Min pappa flyttade när jag var två pga han drack för mycket, mamma var då 19 år

* Mamma fick lungcancer när jag var sju

* Hon dog i augusti när jag var tio

* Pappa förlorade vårdnaden om mig samma år (som i och för sig var tur)

* De hittade en skelett tumör på mig i oktober när jag var tio

* Opererades sedan, -87, -89, -98, samt 15 reoperationer för att förhindra smärta efter de första operationerna under åren 2005 - 2008

* Kämpade mot ett missbruk åren 96-97

* Missfall

* En utav mina halv tvillingbröder dör endast en vaecka gammal -92

* Havandeskapsförgiftning med bägge mina barn, ett fött med katastrofsnitt maj -99, ett fött med akutsnitt februari -00

* Mina barn har fått diagnosen ADHD med autistiska drag och dåliga självbild

* Min man har troligen också ADHD

* Mitt kontrollbehov

Nä nu vart det jobbigt att göra detta, fortsätter  kanske sen.

En annan sak som jag funderar på just nu är att min pappas sambo fyller år imorgon. Skulle vilja göra något för henne i all denna misär men jag vet inte riktigt vad, kanske bara skickar ett kort på posten eller ringer för att hon skall känna sig lite uppskattad.

Nu får det räcka för ett tag...

/J

Till kvällen vart vi inbjudna till en utav våra två grannar ;) Det är de som vi har köpt våran hund utav. Det känndes skönt att gå bort ett tag och bara glömma allt som har hänt på sistone. Arko fick följa med så han fick möjlighet att leka med sin syster Axxa, mamma Lettie och "tant" Alisha. Det vart en hel del spring och hoppande för dessa fyra ulltussar men sedan låg de faktiskt snällt när vi skulle äta.

Vad gått det var med klyftpotatis,sallad och grillat kött, mmmmm! Efter maten spelade vi lite rockband men vi blev utklassade av sonen i den andra familjen. Får skylla på att det var en annars version av spelet än den vi har. Ja och föressten har vi bara gitarren och inte bas och trummor. Staffan hittade tillslut rytmen och blev en fena på trummor, (i allafall på beginner nivån)

Tack för den här kvällen

/J

Idag fick vi besök av mycket goda vänner från Sandviken. Det var ett välkommet avbrott från vardagen, stressen och ångesten som har dominerat mitt liv ett bra tag nu.

Vi fikade gott, pratade om dittan och dattan. Hjälptes åt med lite läxor och åt gott. Deras äldsta dotter och jag tog oss en sväng med en utav hästarna i stallet. För att ha ridit så lite och med tanke på att denna lilla tjej är lite ängslig av sig så har hon STOR begåvning för ridning. Synd att hennes mamma är så allergisk. (Vi lurade även ut henne på en tur till dotterns förtjusning, bra jobbat!)

Efter en promenad i regnet så fikade vi lite till, ärligt onyttigt. Jag fick hjälp med lite elktrikergöra samt datasupport, tack för det. Hppas att vi kan ses snart igen.

Annars rullar livet på i sin hysteriska måstehinnaalltståtilltjänstduktigaflickalunk. Jag är så trött på att vara så medberoende men det är så svårt att ta sig ur dey hela.

/J

Efter mötet på beroendemottagningen fick vi tag på någon på socialen som sa att vi blev uppsatta på en väntelista för att få en handläggare men det kunde ta ända upp till 4 veckor om vi hade otur att "bollen" för behandling kom i ordentligen rullning. Ja ha tack televerket, om 4 veckor då är vi på ruta ett igen... Men denna gång har jag gett mig fan på att jag skall kämpa om inte för mig så för min bror. Han behöver ett riktigt tonårsliv utan att ora sig för om pappa är full eller inte, kan någon kompis följa med hem eller?... Nej det är nog bäst att vara själv utifall mamma behöver hjälp om/när pappa är full. Han är ju faktiskt den som är mannen i huset!

Varför bryr jag mig då? Jo som sagt så till 80 % är det för brosans skull, 15 % för min egen skull och 5 % för att jag ovillkorligt alltid kommer att älska den person som jag gentligen hatar.

/J

Vi tyckte inte att vi var riktigt fulltaliga i våran familj så vi (jag) bestämde oss för att den skulle utökas med 4 getter. så idag på långfredagen bar det av till Säter för att hämta Emma, Lilleman, Herman och Cajsa. de är Afrikanska dvärggetter. Emma och Lilleman är föräldrar åt Herman och Cajsa. Tyvärr eller kanske mer tur är de kastrerade bägge två, så det blir till att skaffa en till bock sedan så vi kan få lite flera killingar.

När vi kom hem så gick det 35 sekunder innan Emma smet för första gången. Hon sprang iväg upp till "vändplanen" för er som känner oss och vet var den är för er andra kan jag väl säga att det är ca 1 km fram och tillbaka till den. Fick ta hjälp av våran Finska lapphund Arko för att valla in henne.

Anledningen till att hon smet är att getterna är livrädda för våra får men de vänjer sig nog inom en vecka. Konstigt att man kan bli så fäst vid några djur så snabbt. De har enotrolig personlighet, nu gäller det bara att de skall bli riktigt trygga med oss här hemma på gården.

Lite fakta om afrikanskdvärget:

Den afrikanska dvärggeten är mycket populär i djurparker på grund av sitt tilltalande utseende och sitt vänliga temperament. Den blir ungefär 40 centimeter i mankhöjd, väger 20-30 kilo och har en muskulös och kompakt kropp, korta ben och ett litet huvud.

Dvärggeten kommer ursprungligen från Kamerun i Västafrika där den används för både kött- och mjölkproduktion.

Den afrikanska dvärggeten är en extrem överlevare. Den är således inte begränsad till en smal nisch. Geten är en gräsätare som kan äta av alla möjliga växter och kan därför klara sig i olika klimat och i olika vegetationstyper. Den föredrar att beta på öppna gräsytor, men saknas sådana så äter den gärna från buskar och träd.

Geten är ett flockdjur och vandrar i stora hjordar. De är inte revirhävdande och kan vandra över stora ytor i jakt på föda, ända upp till 20 km. Det är framförallt hanarna som vandrar över störst ytor.