Det första och svåraste är nog att erkänna för sig själv att man har problem. För visst skapar det problem i vardagen att vara ett vuxet barn. Vi alla reagerar olika men det har tagits fram en lista på de flesta gemensammadrag hos oss vuxna barn:
- Separationsångest
- Ångest
- Rädslor för att sina föräldrar ska råka illa ut
- Finner trygghet i kaos
- Isolering
- Rädsla för auktoritetsmänniskor
- Vill ha andras godkännande
- Vill vara andra människor till lags
- Ökad egen risk för missbruk eller dras till andra missbrukare
- Beroende (mat, spel, sex, arbete, spänning m.m.)
- Omedvetet söka sig till personer som överger en
- Offerkänslor
- Rädd för personlig kritik och aggressivt beteende
- Extremt ansvarsfull eller extremt oansvarsfull
- Bryr sig mer om andra än sig själv
- Förväxlar kärlek och medlidande
- Attraheras av människor de kan tycka synd om eller ta hand om
- Svårigheter med nära relationer
- Klamrar sig fast vid förhållanden som inte funkar pga rädsla att bli övergiven
- Väldigt lojal, även till människor som inte förtjänar ens lojalitet
- Dömer sig själv för hårt
- Dåligt självförtroende
- Har svårt för att ha roligt och leka
- Har svårt för att göra bort sig
- Vill ha bekräftelse och verka "perfekt"
- Tar på sig mer än vad man klarar
- Gissar sig till vad som är normalt man själv känner sig annorlunda
- Ljuger trots att sanningen gått bra att säga
- Svårt att ta tag i sitt eget liv
- Ältar sin barndom
- Förnekar att ha dålig kontakt med sitt känsloliv
- Känner tomhet på insidan
- Överreagerar på plötsliga förändringar man inte har kontroll över
- Rädsla att förlora kontrollen
- Är impulsiva och ångrar sig efteråt

Detta kan kanske ses som generaliserande men tyvärr stämmer de flesta av dessa punkter in på oss vuxna barn.

/J

Detta ämne har dominnerat bloggen under de senaste dagarna och kommer nog så göra ett tag framöver men det är verkligen skönt att skriva av sig samt så tänker jag inte gömma mig, det är så här en del av mitt liv ser ut just nu, den mörka delen...

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA(än om på avstånd större delen av tiden)

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min man och mina barn.  

Känslor, tankar, upplevelser och antaganden från barndomen präglar var och en av oss, genom livets alla skeden. Dessa upplevelser och tankegods bär barnet med sig in i vuxenlivet. Om erfarenheterna kommer från en missbruksmiljö kan familjens mörka hemlighet överföras från barndomen till vuxenlivet.

Att vara vuxet barn till en missbrukare innebär att man är sårbar som ett barn, men det innebär också att man har resurser som en vuxen. Med god hjälp kan man försonas med sitt ursprung. För att nå dit måste man få möjlighet att sätta ord på, eller på annat sätt bli medveten om, vad man varit med om. Man behöver se och förstå sambandet mellan barndomen och den situation man befinner sig i idag. Man måste ge sig tid att sörja det som varit dåligt, och samtidigt förstå och uppskatta det goda man fått.

Tabula raza betyder vitt blad på latin. Barnet är vidöppet och känsligt för alla intryck. Denna känslighet är en rikedom och en stor källa till livskraft, vitalitet och kreativitet. Det är helt enkelt så att vi inte lever fullt ut om inte barnet inom oss får vara med. Om föräldrarna och andra vuxna under din uppväxt inte var hela och själva hade sitt sårade lilla barn oförlöst långt där inne i garderoben innebar det att det var detta som du tog in som liten. Att vara oälskad och osedd.

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd
och föraktad,
man vill ingiva
människorna någon slags
känsla, själen fryser
i tomrummet och
vill kontakt till vad pris
som helst

/J

Han gick med på att åka in till beroendemottagningen efter många böner, mycket skäll och hot från våran sida. Där blev det ett ganska kort samtal om hur läget såg ut och hur vi skulle göra för att gå vidare.

Jag fick i och för sig att han druckit för mycket sedan han var ca 15 år. Jag är idag 32 år och han 53 år, min bror är 16 år. Ja så ni fattar att vi har levt med detta hela vårat liv.

Jag har inte bott så många år under samma tak som han, utan fick flytta till min mormor och morfar när min mamma dog i lungcanser 28 år gammal när jag var 10 år. Min mamma var deras enda barn! Under de kommande åren har jag inte så stort minna av någonting men inte var det så roligt inte...

Hela mitt liv har jag funderat på varför jag har ett så enormt kontrolllbehov, och svårt att lita på andra men om jag erkänner för mig själv som jag gjort under de senaste åren förstår jag ju att det är mitt medberoende som är skapat av pappa som ställer till det för mig i mitt egna privat liv.

Orkar inte skriva mer just nu...

/J

Ja detta kan väl kanske anses provoserande men jag är så jävla trött på alla undanflyket, alla anledningar samt hur jäkla ont det gör att stå bredvid och se någon som man gillar falla sönder och hur denna person skadar så många människor som finns runt honom, ja den jag pratar om är min egen PAPPA!

Idag vart måttet rågat och han har satt sig ordentligt i klistret igen, då är det riktigt ordentligt denna gång. Körde jävligt rattfull på sin moped idag vid 19:00. Åkte omkull, slog huvudet rejält, bröt nyckelben, revben och skrapade sönder sig helt. Lyckligtvis så var det ingen annan som blev skadad men vad händer nästa gång eller gången efter det?

Detta kommer resultera i grov rattfylla, indraget körkort (som jag i och för sig tycker är bra), han kommer bli av med jobbet, vi (jag, hans sambo och min halvbror) kommer kräva att han behandlas och ett fängelsestraff kommer säkert även bli aktuellt. Sekundärt gör detta att vi andra inblandade kommer må ännu sämre än vanligt, vi får änu en gång skämmas och ännu en gång blir vi påminda av hur medberoende vi är av denna missbrukare.

Får se hur det slutar...

/J