Pratade med läkaren på Bup igår, han tyckte att vi skulle höja Olivers Strattera en gång till för att komma upp i en relevant dygns dos. Så nu skall han äta Conersta 36 mg på morgonen och Strattera 25 mg på eftermiddagen.

Hoppas att detta kommer bli bra, för nu känner jag att jag inte vill höja nå mer på ett tag och det tänker jag ta upp när vi skall dit på stormöte den 29 september.

Annars så tyckte Olivers kontakt familj att han hade blivit mycket öättare att ha och göra med sedan han började med Stratteran och det är ju positivt. det är ju svårt att se förändringen när man är uppe i det varje dag men ändå tycker jag att vi har fått en förståndigare och lugnare prins här hemma. Han är verkligen mammas lillprins, jag skulle lätt kunna döda för att skydda detta barn.

Jag vet inte hur jag skall förklara det men ibland så verkar det som om han känner vad jag känner och han kan med sin ringa ålder se igenom mig och han vet direkt om jag inte mår bra och då är han så fantastiskt mån om mig, ibland är hans handlingar och uttryck alldeles för storartade för han ålder och förstånd men det enda jag kan säga är att jag älskar detta barn!!!

/J

Det har hänt en hel del sedan sist men det tänker jag inte skriva om just nu. Idag har jag varit en stolt mamma igen, tänk att barnen växer så fort det slår mig lite då och då. Idag kom Oliver hem och tittade på mig (jag har feber, frossa och ont i halsen) och tårarna rann på honom, jag undrade såklart vad det var som var fel. Han tittade ännu mera på mig och så sa han jag önskade att du kunde få vila mamma, för om du var piggare och inte så trött då kan bacillerna inte ta dig så lätt, hur menar du sa jag, tänk om du har fått stora S viskade han, vad menar du sa jag igen. Han viskade ännu lägre att han inte ville säga det för jag kanske skulle kunna dö om jag hade stora S. Då forstod jag att han trodde att jag hade fått svininfluensan! Hela dagen har han sedan erbjudit sig att hjälpa mig för att jag inte skall slita ut mig så att stora S kan ta mig.

Vi har också varit in till stan och hämtat ut Ronjas fiol, så imorgon är det dags, Hon skall börja spela fiol och Oliver skall spela nyckelharpa, själv har jag gått in för att lära mig spela fiol jag också men vi får väl se hur det går med det!

/J

Igår under kvällen när det var som trevligast ringde en man till mig som varit mycket engagerad i det som hände min häst, han har egna hästar och verkar var en mycket sund och trevlig människa, tack S.W för ditt stöd och all information du delar med dig.

Det tråkiga var nu att en utav de misstänkta bilarna (brun Volvo kombi OAL 544), har sett till i Rottneby innåt Falun och runt hästhagarna där, en man har också observerats inne i en av hästhagarna.

Fan om man fick tag på denna djävligt sjuka person så att man kunde  göra hans/hennes misärliga liv kort!

/J

Tack tjejer det var jätte trevligt igår.

Var hemma hos en tjejkompis igår som jag lärt känna nu under senare år och där var även några andra tjejer som jag lärt känna på samma vis. Vi käkade, drack och pratade och det var så himlans mysigt och lungt. Kom dit till sju och åkte vid 24:00 nöjd och glad. Mätt och lite salongsberusad efter några öl och en halv flaska vitt vin, de ni, maken var glad när jag kom hem och för första gången på månader vart det lite kukilurande (felstavat med mening).

Det värmde min ganska sarjade själv att ha en sådan trevlig dag.

Tyvärr är jag istället skittrött idag då men det får man ta, inte bakis men trött och seg samt dålig i magen, fattar inte att den skall strejka direkt man tar ett eller tre glas vin.

Ja ja tack igen tjejer det måste göras om...

Nä nu måste jag ta och röja i huset, göra klart stallet osv. Har lektioner på eftermiddagen plus att våra vänner från Sandviken kommer idag och stannar till på söndag. Staffan skall få hjälp att lägga om taket på sommarhuset.

/J

Var idag ikontakt med barnens läkare på Bup, egentligen var det faktiskt ha som ringde upp mig och ville höra hur det hela stod till. Vi pratade länge och väl, tyvärr känner jag inte lika stor tillit och stöd hos denna läkare som för den förra och han i sin tur var inta alls så bra som den vi hade i Sandviken så det känns lite tungt att disskutera medicinering som ändå är en stor del i våran vardag.

Det hela slutade med att Ronja skulle stå kvar på sin dos 45 mg av Concerta tills vidare och Oliver skulle ha 36 mg Concerta även i fortsättning men han skulle höja Stratteran ytterligare till 25 mg så vi får väl se hur det blir.

Den 29 september skall vi träffas och prata igenom allt, jag påmide även honom att han skall skriva ett intyg på medicinerna som vi kan ha med oss när vi skall ut och resa igen.

/J

Jag skrev ju igår kväll att allt var bra nu, det känndes helt underbart igår, kugn inombords och en trevlig atmosfär här hemma, men jag min idot borde väl veta att det är lugnet före stormen men man lär sig aldrig eller så är det  väl att man inte vill inse att det måste ligga något dåligt bakom varje underbar stund!!

Men imorse brakade helvetet löst igen, hur kan allt vara så jävla svårt?!?!?!

Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet,
trist varar länge,
men underbart är kort, alldeles för kort.

Följer du ödets stig genom dunkla gränder
når dig solen en glimt i sänder,
ty underbart är kort, alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver
någonstans
och likaså en enda gång du möter
just den vän du behöver,
så tag din chans,
men fort, innan den flyr bort,
underbart är kort
alldeles för kort.

Just nu känns det som om livet spelar mig ett spratt, varför skall man bli nersparkad när det känns som bäst? Känslor gäckar min existens, varför sattes jag på denna jord

För en gångs skull känner jag mig ganska lugn och tillfreds inför helgn, inte tok mycket att göra. Sonen har sin bästa kompis här från Sandvikrn och dotter skall till sin underbara kontaktfamilj imorgon. Själv skall vi på middag till mitt ex föräldrar, även mitt ex med familj, hans bror med familj ich en del andra kommer. Kite udda men vi går jättebra ihop.

Det har lugnat ner sig i pensionatet och de är lungt på kattfronten så imorgon kanske jag hinner med en långpromenad med mina egna hundar.

Tänkte bara titta in och säga att för tillfället mår jag ganska bra och det är också värt att dela med sig av.

 */J

JA nu kommer väl alla som är emot medicinering av sina barn få vatten på kvarnen igen... Som jag tidigare har sagt så har bägge mina barn höjt sina medicineringar. Oliver verkar fungera väldigt bra på det han står på nu (Concerta 36 mg och Strattera 18 mg), både hans assisten och hans kontaktfamilj har sagt att han är mycker lugnare, går bättre att resonera med honom och allt fungerar väldigt väl just nu, hoppas verkligen att det håller i sig. Dessto värre är det med hönan, hon är bättre i sin tankspridhet och hon är inte lika splittrad efter att hon höjde sin concerta dos til 45 mg men det har dykt upp andra saker som kan vara biverkningar av doshöjningen. Ett par gånger har hon vaknat och skrikit att det är ormar i sängen eller andra läskiga saker, en annan gång gick hon i sömnen och var alldeles tokig men det värsta är att det är ännu svårare att få henne att somna på kvällarna, tex. nu när ja´g skriver detta så är hon fortfarande vaken och grejar om där uppe, alla blir frustrerad och trött. Samtidigt blir det ett rent helvete att få upp henne imorgon bitti. Det som är ännu jobbigare är att hon pratar om ett "bubbelspöke" som finns hos hennes men som egentligen inte är farlig bara irreterande och i vägen. VART SKALL DETT led I FRAMTIDEN?

Känner mig faktiskt skitnervös och pressad, vet inte riktigt hur jag skall hantera allting nu, tyvärr så känner jag att jag inte har något stöd från den nya läkaren som vi fått, eller det kanske är fel uttryck men det känns i allafall inte hundra om man skall uttrycka sig lite mildare.

VI har pratat mycket om att söka hjälp hela familjen men jag vet faktiskt inte riktigt vart vi skall börja, allt känns väldigt överväldigande nu, jag har ingen riktig kontroll och det är väl därför jag är så frustreras och trött kan jag tro.

Skall kolla nätet lite angående biverkningar på mediciner , fast egentligen är det ganska lönlöst för det är alltid en massa jävla biverkningar.

Någon som har något förslag vad/vart man  kan vända sig/göra för att få rätsida på sin vardag med en massa bokstäver...

/J