Anhörigproblematiken är större än vad många tror. Det faktumet att en enda missbrukare påverkar 4-7 personers liv. Man uppskattar att det finns mellan 750 000 drogberoende i Sverige, multiplicera det med 5 anhöriga och vi är uppe i 3,7 miljoner anhöriga. Det är 40 procent av befolkningen. Och då har jag inte ens räknat med matmissbrukare, spelmissbrukare, sexmissbrukare, snattare, arbetsnarkomaner, slösare och de som lever sina liv i känslomässig isolering, skam och förtvivlan på grund av egen sorts missbruk. Houston we got a problem!

/J

Dear Lord.. give me Wisdom to understand my man, Love to forgive him and Patience to handle his moods. Cause Lord, you know, if I ask for strength I'll just kill him...

Hur i helvete skall kan kunna kommunicera och försöka med konfiktlösning när ingen lyssnar på vad man säger... ;)

Ordet konflikt kommer från latinet (conflictio) och betyder "sammanstötning". Konflikter, motsättningar och samarbetsproblem har alltid funnits, både bland barn och vuxna. Detta är dock en förutsättning för all utveckling. Konflikten är nära släkt med förändringen, och kan i bästa fall leda till en öppning och förbättring men den kan också enbart skapa frustration och stagnation.

Att leva med konflikter, såväl inre som yttre, tar mycket energi och gör att man känner sig tyngd och splittrad. Det är alltså viktigt att inte blunda för dem. Istället ska man försöka ta reda på orsaken och dess verkan, och därefter försöka påverka och lösa konflikten.

Detta är sagt av sådana "som vet", nog fan vet jag att det tar energi och den där positiva förändringen har jag letat länge efter, att det kan vara så käkla svårta att bara prata lungt och vrida och vända på problemet tills alla parter har medlat och känner sig nöjda?

Ja det tål att tänkas på!

/J

Igår under blixtar och dunder flyttade det in en ny familjemedlem här på Holvret. En liten svart/grå kattunge som fått namnet Kaos. Han är halvbror med våra två tidigar katter. Kaos är bara 8 veckor gammal, kattungar brukar inte flytta från sin mamma förrän de är 12 veckor men var det sådan otur att dennes mamma vart överkörd för ett par veckor sedan. Han klarar sig väldigt bra. Äter både torr och blötfoder. Hela dagen idag har han ägnat sig åt att upptäcka alla skrymslen och vrår i stallet och kattpensionatet.

Skrik och Panik våra två tidigare katter har accepterat honom fullt ut. I och för sig hade vi väl inte trott något annat heller med tanke på hur snälla de två är. När han anlände gick Panik direkt fram och nosde och tvättade av honom. De låg och sov tillsammans första natten.

Panik har fåt konstiga prickar på öronen, ser inte ut som skabb men man kan aldrig vara så säker, tycker mig känna några prickar även på Skriks öron. Inne i öronen är de fina, inget svart/brunt klet eller så och jag tycker inte heller att de kliar sig mer än vanligt. Är lite orolig att de skall vara något smittsamt som pensionatskatterna samt lille Kaos skall drabbas av. Gjorde en förebyggande behandling med Frontline för det hade jag hemma. Tänker ringa vetrinären på måndag och höra mig för i alla fall.

Ja så var det kycklingen, de har för den delen blivit riktigt stor nu. När jag står och pratar med en kund på fm kommer Skrik i godan ro bärandes på en kyckling, hmm visst är det bra att han jagar mennu tar han allting, möss, råttor, ödlor, ormar, fågler, fågelungar, ekorrar och nu kyckling!

/J

Ibland skulle det vara så enkelt om "alla" läste här vad jag känner så behöver jag inte prata, tyvärr så läser inte de som jag behöver förklara mest för mest... Varför?....

Varit i kontakt med barnens läkare under veckan. Ronja är mycket mer orolig och "osammansatt", flaxar runt och svårt att komma till ro. Hon tappar också en del vikt. Är nu 9 år 142 cm lång ( hon har en bra tillväxt på längden i alla fall) och väger 30 kg. Det visar på ett bern BMI på 14,6 och undervikt och det kanbero på många saker, en bidragande faktor är medicinen, hon känner sig inte hungrig. samtidigt skulle hon behöva höja dosen för att kanske komma mer tillfreds med sig själv och på så vis kanske äta mer. Snacka om ett moment 22. Det blev i alla fall bestämt att hon skulle höja Concertan till 45 mg få se vad som händer.

Oliver då han väger 26 kg till sina 133 cm ger ett barn BMI på 14,7 och detta resulterar också i undervikt och med honom tyckte de att det var värt att vänta för han växer ju inte på längden speciellt heller. Han har istället fått prova en ny medicin som heter Strattera, den skall hjälpa mot hans tics (han river sönder sig själv överallt utan egentligen veta att han gör det. Dess värre är Stratteran från början en antidepressiv medicin så den tar ca 4 veckor innan man ser någon effekt, det är alltså en lån insättningstid på den. Jag har kollat runt lite och det verkar inte så vanligt att man står både på strattera ocj Concerta... För första gången i mitt liv angående medicinering av barnen så är jag riktigt osäker om detta är rätt val... Tänk om detta är helt fel?

 Någon med erfarenhet av bägge medicinerna?

Ja ja jag skall fundera ett par dagar till, det skadar kanske inte att pröva.

Började ta blodtryck idag i allafall inför medicin höjningarna.

/J

Detta är kärlek....

http://www.youtube.com/watch?v=HjWtRYaxmWM

 /J

Denna har en vän och bekant till mig skrivit men den berör mig lika mycket varje gång, jag hoppas att du inte tar illa upp om den ligger ute, den låg på din förra hemsida och då lånade jag den, säg till om du blir illa berörd...

Han rev sina egna mörka murar för att släppa in en strimma ljus från henne. En porlande bäck av tid har nu runnit förbi och sköljt bort askan av det förgångna, men kvar finns ännu de två...

Hon är ännu ett svagt flämtande ljus som kämpar mot sina egna demoner, hon anar inte hur mycket dess svaga sken gör för honom.

Han vill så gärna svepa in henne i en mantel av sitt mörker för att skydda henne mot all fara men oroas fortfarande av att kväva henne och släcka ljuset.

Inom dem ruvar deras negativa avspeglinger, som var för sig söker svaga länkar i det band de trevande sträcker mot varandra. Så vändr hon sitt ansikte mot henne och ler och för en sekund är lågan klar och ren. Inga spår av förbannelser som tynger henne syns längre.

Tårar av blod faller längs med hans kinder då det skarpa ljuset skär in i mörkret. en smärta då hans ögon egentligen inte klarar av att se lågan i all sin prakt. Men då glädjen över nyvunna styrka är för stor att blundasför, fortsätter han att beskåda hennes skönhet. Han borde skydda sig själv bakom de färgade glas som så länge besådat hans väg. Han borde skydda sig med en arm täckt av det svarta bläck som ristats in för att hylla en gången tid, men istället väljer han att låta ljuset skingra hans rustning av mörker, låter henns sken värma hans kropp och själ och han förbereder sig sedan att bära de ärr som må uppstå.

Han är nu en gestalt av splittrat mörker, formad av de skuggor som skapats av hennes sken. En gestalt som rör vid henne för att försäka sig óm att hon verkligen finns och inte är en illusion, skapad av livet för att håna hans existens. En gestalt som söker efter den kraft som skall få lågan att brinna starkt igen och lysa upp de nätter då stjärnornas gnistrande är för svagt och månen täcks av regntunga moln.

 När lågan sedan återgår till sin vanliga styrka står han kvar. Naken och blind. Hans hjärta slår nu snabbt och i hans sinne rusar minnet av hennes skönhet.

en gång för länge sedan byggde han de mörkaste murar för att stålsätta sig mot den flodvåg av öde som föraktfullt bestämt sig att dränka honom i det som de andra utpekat som hans liv. Av murarna återstår nu bara ruiner ooch vacklandes söker han nu att få uppleva det vackra igen. Nu glöder något inom honom, en vilja att få se henne lysa klart och rent iegn. Ett hopp om att hon aldrig ska behöva besudlas igen.

Med eld och flammor tågade du in i min närhat och förde med dig ditt inre ljus och en varm vind som smekte min kropp och själ. I eldens flammande sken så talade dina ögon ett eget språk med mig och de fick mig att drunkna i deras djup. För ett ögonblick av sekunder fanns bara du och jag och inget annat existerade i den eviga sekunden...