Han gick med på att åka in till beroendemottagningen efter många böner, mycket skäll och hot från våran sida. Där blev det ett ganska kort samtal om hur läget såg ut och hur vi skulle göra för att gå vidare.

Jag fick i och för sig att han druckit för mycket sedan han var ca 15 år. Jag är idag 32 år och han 53 år, min bror är 16 år. Ja så ni fattar att vi har levt med detta hela vårat liv.

Jag har inte bott så många år under samma tak som han, utan fick flytta till min mormor och morfar när min mamma dog i lungcanser 28 år gammal när jag var 10 år. Min mamma var deras enda barn! Under de kommande åren har jag inte så stort minna av någonting men inte var det så roligt inte...

Hela mitt liv har jag funderat på varför jag har ett så enormt kontrolllbehov, och svårt att lita på andra men om jag erkänner för mig själv som jag gjort under de senaste åren förstår jag ju att det är mitt medberoende som är skapat av pappa som ställer till det för mig i mitt egna privat liv.

Orkar inte skriva mer just nu...

/J

Ja detta kan väl kanske anses provoserande men jag är så jävla trött på alla undanflyket, alla anledningar samt hur jäkla ont det gör att stå bredvid och se någon som man gillar falla sönder och hur denna person skadar så många människor som finns runt honom, ja den jag pratar om är min egen PAPPA!

Idag vart måttet rågat och han har satt sig ordentligt i klistret igen, då är det riktigt ordentligt denna gång. Körde jävligt rattfull på sin moped idag vid 19:00. Åkte omkull, slog huvudet rejält, bröt nyckelben, revben och skrapade sönder sig helt. Lyckligtvis så var det ingen annan som blev skadad men vad händer nästa gång eller gången efter det?

Detta kommer resultera i grov rattfylla, indraget körkort (som jag i och för sig tycker är bra), han kommer bli av med jobbet, vi (jag, hans sambo och min halvbror) kommer kräva att han behandlas och ett fängelsestraff kommer säkert även bli aktuellt. Sekundärt gör detta att vi andra inblandade kommer må ännu sämre än vanligt, vi får änu en gång skämmas och ännu en gång blir vi påminda av hur medberoende vi är av denna missbrukare.

Får se hur det slutar...

/J

Jag vill leka kurragömma
För då kan jag försvinna bort
Från denna hemska värld
Kanske bara för en liten
Stund
Men ändå tillräckligt länge
För att få slippa detta liv
Denna tortyr av
Kärlek, Känslor & Hat
Jag ska gömma mig
Högst uppe i ett träd
Där kan du aldrig se mig
Men jag ser dig
Jag ser alla där uppe
Fast ingen ser mig
Det vore helt underbart
Att för en liten stund
Vara den som ser ner på folk
Istället för den som
Folk ser ner på
Att kanske för bara en sekund
Få känna sig betydelsefull
Jag vill att Du ska hitta mig
Inte du som letar
Utan dig jag ser här uppifrån
Dig jag har tittat på ganska länge nu
Dig jag egentligen vill prata med
Men som jag inte vågar
Jag vill ge dig all min lycka
Och kärlek
Men allt du får är lite blickar
Och stumma ord
Ord du inte hör för att de enbart
Existerar i min hjärna
Jag båda hatar och älskar det
Jag gillar känslan dessa ord ger mig
Men hatar att ingen annan kan förstå
Förstå mina känslor
Förstå dessa stumma ord
Utom mina hjärnspöken
Hoppas du hittar mig snart
Annars kommer spökena
Ta mitt liv
Här uppe i trädet
Mina sista ord kommer vara
Jag älskar dig.

Ibland funderar jag på om det bara är jag och min familj som har svårt att hålla sams, betala räkningar, orka, vara trevliga och sociala mot vänner, bekanta och släktingar...

Jag är så frustrerad för just nu fungerar ingenting som det skall på det personliga planet, företaget rullar, djuren mår bra men jag då!?! Jaha nu kommer det väl ett inlägg med enbart gnäll igen och ja visst kan man ta det så men när man är riktigt frustrerad då är det jätte svårt att hitta något att lägga sin negativa energi på. Vem är jag, är jag värd det jag har, om jag inte är det skall jag bara packa väskan och gå, det räknas väl som ett svek mot de närmaste, eller tycker de att det blir skönt av bli av med mig? Jag vet varken ut eller in just nu, skulle helst vilja packa ner allt jag äger och sätta mig på ett plan och börja om någon annanstans men samtidigt så vet jag att det inte blir bättre genom att fly sina problem.

Natten var inte den bästa inatt kan man säga, pannen lyckades koka två gånger fast vi bytt två termostater och en cirkulationspump. De som har hört när det kokar i ett tryckkärl vet vad jag pratar om när jag säger att det låter som om hela huset skall flyga i taket. det var ett under att barnen inte vaknade men de var utmattade efter gårdagens Let´s Dance. Dotter gick och lade sig med med blandade känslor,

- Magnus är ju kvar och det är bäst men Morgan är bättre än Laila och det är fusk att hon fick stanna för att hon lyckades dansa bra EN gång var hennes dom!

Upp i morse vid 07:30, Arko är fortfarande inte pigg efter gårdagens vaccination, han skulle ha varit hemma idag när vi skall till Jäderfors på middag men jag vågar inte lämna honom själv så han får följa med och ligga i bilen. Undrar om det kan vara något annat än sprutan igår? Han har ju klarat två tidigare vaccinationer. Ja jag är orolig!

Ut med hästar, rasta hundar, har 5 + mina egna 2 idag, mata och städa åt katterna och smådjuren. Resten av djuren får vänta till efter lunch.

Var till Familjen Nordstrand på middag, en väldigt kravlöskväll, utan några krusiduller. Tittade på Robinsson och Fredrik uppdaterade sonens laptop.

Jag funderar väldigt mycket just nu, hur vet man att en vän verkligen är en vän? Hur vet man att man skall leva så som man gör för resten av sitt liv? Det vet man inte svarar ni säkert och så är det väl men just nu gör detta mig väldigt frustrerad.

Det gammla uttrycket att man skall behandla andra så som man själv vill bli behandlad är bara ren bullshit för inte fan hjälper det att man är trevlig, snäll och ärlig, man är bara naiv om man tror att alla skall vara det tillbaka.

/J

Jaha det här är jag, kanske inte det mest upplyftande rubriken på mitt första blogginlägg men så får det bli. Som jag skrev i presentationen så vet jag inte om det kommer vara några läsare på denna blogg utan att den mest kommer vara ett forum för mig själv att ventilera vad jag känner, tycker och tänker. Det som irreterar mig väldigt just nu är att det verkar som om man inte för känna, tycka och tänka själv, är man inte som alla andra så passar man inte in och blir obekväm och det stör mig!!!

Undrar om våren är på väg på riktigt eller om man skall bli lurad igen, egentligen tycker jag att våren är skön men samtidigt blir jag jäkligt deppig. Alla blir så glada, alla klär av sig och då åker jag med raket fart in i duklets tankar om min kropp, vikt osv osv. Samtidigt är första delen av våren en riktig skit tid för oss djurägare, allt blir skitigt, geggigt och blött men det är väl bara att se glad ut och hoppas på en varm och torr sommar.

/J