Hela familjen har varit så himlans trött. Jag får lov att väcka Oliver på morgonen och det tillhör inte vanligheterna än om att det sker oftare nu än för ett år sedan. Kan ju hoppas att tonåren medför någon timmes extra sömn för oss alla. Först trodde jag att det var min operation som gjort att jag är så trött och vist har den säkert hjälpt till men jag hör av fler och fler att de känner samma sak. Till och "min" bonde ringde idag och klagade på att han var så trött och inte orkade någonting och han kände inte igen sig själv. Det kan ju vara hans ålder som börjar ta ut sig och hans intensiva arbete genom åren, jag hoppas i allafall att han får fortsätta vara relativt frisk ett tag till, för jag gillar honom skarpt.Fast tröttheten håller på att ta knäcken på mig så försöker jag komma igång med träningen igen. På kvällen igår tog jag mod till mig och gick ut och sprang lite försiktigt, det vart 1 km utan att stanna och det är jag nöjd med med tanke på förutsättningarna. Älsklingen tog sig också i kragen och genomförde samma procedur med en kort löptur. Imorgon kväll har vi bestämt oss att åka in och träna judo. Staffan ska pröva på för första gången och det ska bli kul att ha honom med.Jag har ju sagt att jag ska delta i vårruset, trodde att det gick även här i Falun men inte utan det blir att vackert åka till Gävle. Svärmor ska vara med och ett antal från hennes jobb, så om jag inte får ihop " ett lag" härifrån så deltar jag tillsammans med dem.Nu i helgen ska jag och Ronja delta i Women Judo Camp i Borlänge. Det ska bli roligt och intressant men lite irreterande är att jag nog inte kommer att kunna köra fullt ut pga mina operationssår. Det är ingen risk att de ska gå upp eller så men de är riktigt ömma på vissa ställen.Som sagt nu är jag på gång/J