Jag vet att vi bråkar kära du, jag vet att livet är hårt mot oss båda ibland men jag vet även att det inte det är känslorna det är fel på utan att det är vardagens måsen och pressen runt om oss som gör att vi kommer i otakt med varandra. Jag älskar dig och vill inte var utan dig men jag vet att jag är dålig på att visa det.

Jag älskar denna dikt som jag fått av dig den är enkel men den betyder enormt mycket för mig att finna den vid idan av sängen när man vaknar, jag hoppas verkligen inte att jag sårar dig genom att lägga in den här.

Mitt hjärta tillhör dig och ingen annan och jag hoppas att våra vägar skall löpa samman under många år till fast det är krokigt.

Älskar dig och innerst inne vet jag att du älsakr mig.

Morgon: Solen skiner genom gardinen in,

I skenet skimrar ditt ansikte.

Lycka, värme fyller min kropp. Jag studerar dig i smyg,

Memorerar varje del av ditt ansikte

Snoozar en gång till, vill inte kliva opp. 

Ser att du stilla drömmer,

Skattar min lyckliga stjärna att det är med dig jag skall leva livets långa lopp.

/J

 

Bella

5 september 2009 13:03

Du skriver så bra Johanna! & kom ihåg att du är inte ensam! Finns en här i grannbyn som har d likvärdigt på alla plan!
När jag läser d du skriver så tror jag ibland att d är jag som skrivit med mina ord!
Kanske vi skulle ses snart igen, altid skönt å prata med nån som sitter i samma båt....som ibland håller på att sjunka dessutom =(
Stor Styrke Kram från Bella

 

bella

5 september 2009 13:25

FOTSTEG I SANDEN

En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud. I skyn fick jag se glimtar och scener ur mitt liv. För varje scen, noterade jag att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mig och det andra Gud.

När den sista scenen ur mitt liv visats för mig tittade jag tillbaka på fotstegen i sanden. Jag såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. Jag noterade också att det var under mina jobbiga och ledsna tider i livet.

Detta bekymrade mig och jag frågade Gud om det. “Gud, du har sagt att när jag beslutade att följa dej, skulle du gå med mej hela vägen. Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg. Varför lämnade du mej när jag som bäst behövde dej?”

Gud svarade; “Mitt dyrbara, älskade barn, Jag har lovat att alltid vara med dej. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dej.”

 

Johanna

5 september 2009 13:59

Hej Bella, ja att det skall vara så svårt att få tid att träffas, det är ju så skönt att träffas och bara prata om sådant som man inte pratar med vem som helst om.

Jag ser fram emot att komma och pröva Frappé jag som inte ens dricker kaffe menjag har bestämt mig för att ge det en chans.

Många kramar från mig till dig

 

Bella

5 september 2009 14:12

Jag dricker INTE heller kaffe i vanliga fall, men Frappé är nåt annat...& dessutom en smak av Grekland ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rovdjur Vassa klor Snabba steg När jag står mitt emot den blir jag bara feg Lysande ögon Hjärtskärande skrik När jag är borta så festar den på mitt lik Hoppar högt Och river till Att jag ska fortsätta slåss är det den vill ...

Jag har nog hittat en av de bättre läkarna som går att få tag på (är dock privat), dosen av Concerta skulle höjas om sju dagar om allt känns bra vid utvärdering så idag ringde dr för det har gått sju dagar idag, det är service!Måste säga att jag tror...

Som de flesta vet så är jag inget fan av vintern alls men det går inte att fascineras av de magiska snö landskapen man kan mötas av. Idag på morgonpromenaden med hundarna är allt tyst, vitt och det snöar ymnigt, plötsligt reser skogens konung sig ...

Har ett litet juluppehåll nu i träningen. Fet har gått superbra att träna från aug till mitten av nov då hände nåt, jag vart jättetrött, yr och orkeslös. Kan säker bero på många saker men jag blir så frustrerad när jag inte orkar det jag vill. Sedan ...