Jävlar vad hård en baggskalle är!

Har bara haft får eller rättare sagt tackor innan, nu gar vi skaffat en bagge som fått namnet Herkules, han är jättetrevlig så länge man har ögonkontakt. Han kommer fram och vill bli kliad och klappad men attans dig när man vänder sidan elller baken till. Han har aldrig gjort något på mig tidigare men nu var jag lite oförsiktig och vände mig ifrån honom när jag skulle kolla vattnet i deras tunna och hej och hå vilken stjärnsmäll jag fick rätt på låret strax ovanför knät och det var tack och lov. Jag blev alldeles hård och blå på låret på en gång så man kan ju bara tänka sig vad som skulle ha hänt om han träffat knäskålen...

Ispåse!!!!

*/J

Fasiken vad jobbigt det är när mannen åker bort. Denna gång hann vi ju inte alls ställa in oss på det som väntade, så i morse var det dags. vi ställde klockan tidigt för att få lite tid tillsammans men det gick ju sådär, man blir alldeles handlingsförlamad och jag stänger av allt för att det inte skall göra så ont.

När limosinen svängde upp på gården brast det och tårarna kom, jag fattar inte att det skall vara så svårt. Barnen tog det mycket bättre denna gång än den förra, samtidigt var jag lugnare denna gång så det kanske har med det att göra. Nu sitter de och spelar dator som inget har hänt.

Själv har jag haft en del att göra på fm med ridavslutning och en ridupptackt. På det viset har jag hållt mig sysselsatt tills nu men nu kommer demonerna.

Hur ska jag kunna lita på honom? Egentligen borde det inte vara så svårt men tydligen räcker inte mitt självförtroende till för att fatta att han inte kommer göra något dumt...

/J