Direktlänk till inlägg 6 december 2009
Fasiken vad jobbigt det är när mannen åker bort. Denna gång hann vi ju inte alls ställa in oss på det som väntade, så i morse var det dags. vi ställde klockan tidigt för att få lite tid tillsammans men det gick ju sådär, man blir alldeles handlingsförlamad och jag stänger av allt för att det inte skall göra så ont.
När limosinen svängde upp på gården brast det och tårarna kom, jag fattar inte att det skall vara så svårt. Barnen tog det mycket bättre denna gång än den förra, samtidigt var jag lugnare denna gång så det kanske har med det att göra. Nu sitter de och spelar dator som inget har hänt.
Själv har jag haft en del att göra på fm med ridavslutning och en ridupptackt. På det viset har jag hållt mig sysselsatt tills nu men nu kommer demonerna.
Hur ska jag kunna lita på honom? Egentligen borde det inte vara så svårt men tydligen räcker inte mitt självförtroende till för att fatta att han inte kommer göra något dumt...
/J
Rovdjur Vassa klor Snabba steg När jag står mitt emot den blir jag bara feg Lysande ögon Hjärtskärande skrik När jag är borta så festar den på mitt lik Hoppar högt Och river till Att jag ska fortsätta slåss är det den vill ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|