Idag skall jag till vetrinären med Arko (våran finska lapphunds hane på 14 månader. Han har varit stel, ovillig att arbeta och dålig på att äta ett tag nu.) och det är påfrestande men dagen började som vanligt med att släppa ut hästar och morgonpromenera hundar. När det var dags för inlämning av djur så väntade jag på ett par med en katt som skulle komma, när kvinnan steg ur bilen tittade hon väldigt intensivt på mig och sa sedan du heter "Janols" va? - Ja svarade jag lite förvånat med tanke på att det första kunderna brukar prata om är deras små telingar. Du måste vara Kicki´s dotter säger hon sedan och då stang det till i mitt hjärta. Hur kunde hon veta vem min mamma var?

För er som inte vet så dog min mamma när jag var 10 år gammal i lungcancer hon var då 28 år fyllda. Det var en del av min barndom som försvann med henne och jag har alltid kämpat med mina minnen av tiden med henne och det har varit svårt att inte ha någon bakgrund, för min pappa har ju inte heller funnits till förfogande som ni kanske förstår om ni läst bloggen. Jag har alltid undrat vem var hon, är vi lika? mm... Denna upplevelse att någon kände igen mig på grund av att jag var lika henne och så klart på efternamnet var starkt för mig. Men det rev upp gammla sår och jag kände mig genast sårbar istället för annonymt onåbar. Denna kvinna hade i allafall gått "husmorsskolan" kallad Snöån som var en slags gymnasieutbildning där man fick lära sig om allt vad man skulle kunna behöva ta hand om i ett hushåll, mat, ekonomi mm, mm.

Visst reagerar man konstigt ibland man vill h en identitet men inte bki igenkännd...

/J