DU VILL OCH JAG VILL

du vill att jag ska leva lyckligt...
du vill att jag ska skratta...
du vill att jag ska vara glad...
men vad jag vill är oväsentligt...
jag gråter var kväll, men vad bryr du dig om det?

jag sover nästan ingenting...
du säger bara att det är mitt eget problem...
att jag är den enda som kan lösa det..
kanske har du rätt... kanske inte...
men jag behöver hjälp på traven...

vill du ge mig den hjälpen så skulle jag kanske vilja leva..
...vilja skratta...
...vilja vara glad....
DÅ skulle jag kanske vilja det...

Igår och idag har det varit en jävla skitdag fast solen lyst och vädret varit fantastiskt. Jag hade en trevlig kväll med gott sällskap igår men det överskuggas av smärtan som plågar min sargade kropp. Varför skall tvåsamheten vara så svår? Är det dags att ta steget ut och släppa taget om det förgångna och börja på nytt själv?

/J