Jag och dottern har varit på Women Judo Camp i helgen som anordnades av Falu judo klubb med hjälp av Borlänge jusoklubb. det var en stor uppslutning av judotjejer i alla åldrar och bältesfärger, allt från vitt till svart. Vi hade ju lyckan att få bli tränad av Sofie Damberg och Pernilla Ribeiro Novais. Sofie är från Borlänge och en mycket duktig tjej som vi även har lyckan att få träna med varannan söndag i Falun där våra tjejer blir lite extra drillade.  Pernilla Ribeiro Novais, är en svensk stuntman/kvinna och judoutövare, gift med Marcello Ribeiro Novais. Pernilla Ribeiro Novais är en av Sveriges mest meriterade judokas genom tiderna. OS-deltagare 2000, EM-silver, världscupsmedaljer och flera NM- och SM-guld. Hon har deltagit som stuntman i flera filmer. Du k  an ju tänka er hur lyckliga de små var att få en autograf av en som varit med i os.

Vi har helt enkelt haft en kanonhelg och jag är ännumera sporrad nu att återuppta träningen, gå ner i vikt och kanske komma tillbaka i tävlingsform någon gång men det återstå att se.   

Det som fått mig och fundera de senaste veckorna och det nådde sin kulmen nu i helgen med hjälp av att maken började träna med mig i onsdags är det att nu håller jag, Staffan och Ronja på med judo, vi tränar 2-4 ggr veckan och ofta blir det rätt sent vi kommer hem. Ok vad är problemet kanske ni undrar förutom det där med sena kvällar? Jo Oliver, men han är inget problem men mitt modershjärta skriker av frustration och jag mår så dåligt av att han inte är med och delar vårat intresse. Jag kan inte tvinga honom att träna, skulle han vilja träna något annat skulle jag gärna föja honom även ge upp en del av min träning för det är ju just därför jag har lagt ner ridlekis detta år för att kunna spendera tid med mina egna arn. Men när han inte vill göra något är det svårt och då vill man inte göra avkall på sin egna träning men det resulterar i att han blir hemma själv så homlans mycket och jag lider verkligen av att lämna honom hemma själv gång på gång. Ni kanske tycker att han är stor nog för att bbli ensam men jag känner det som om jag sätter honom åt sidan. Försöker verkligen ha kvalitets tid med honom på kvällar och så men det känns som om det inte räcker...  

Vad tycker ni? skall man ta med dem till träningarna så att man har dem med sig, jag känner mi bättre tillfreds när han sitter med i hallen men han tycker säkert att det är skittråkigt fast han får ha dator och nintenda ds med sig eller skall jag lyssna på vad han säger att det är ok att vara hemma själv? Jag vet verkligen inte om han skulle säga att han inte vill att jag skall åka för han är så jäkla snäll, då lider han istället i tysthet. detta är något som jag tycker är förjävligt svårt just nu!!!

/J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rovdjur Vassa klor Snabba steg När jag står mitt emot den blir jag bara feg Lysande ögon Hjärtskärande skrik När jag är borta så festar den på mitt lik Hoppar högt Och river till Att jag ska fortsätta slåss är det den vill ...

Jag har nog hittat en av de bättre läkarna som går att få tag på (är dock privat), dosen av Concerta skulle höjas om sju dagar om allt känns bra vid utvärdering så idag ringde dr för det har gått sju dagar idag, det är service!Måste säga att jag tror...

Som de flesta vet så är jag inget fan av vintern alls men det går inte att fascineras av de magiska snö landskapen man kan mötas av. Idag på morgonpromenaden med hundarna är allt tyst, vitt och det snöar ymnigt, plötsligt reser skogens konung sig ...

Har ett litet juluppehåll nu i träningen. Fet har gått superbra att träna från aug till mitten av nov då hände nåt, jag vart jättetrött, yr och orkeslös. Kan säker bero på många saker men jag blir så frustrerad när jag inte orkar det jag vill. Sedan ...