Fan vad drygt allt kan vara ibland, jag orkar inte med detta, jag orkar inte med mig själv och inte min familj. Känns som om jobbet är det som enbart räknas och att det är det enda stället jag får någon slags cred utav.

Efter mycket velande så bestämde vi oss för att åka in och titta på Harry Potter idag. Det var den sena bion så vi pratade med dottern flera gånger om att det slkulle bli jätte sent och att den var på engelska, hon insisterade ändå på att vi skulle gå för det skulle bli så roligt. Fanns bara splittrade platser kvar så jag fick äran att sitta bredvid henne och mycket riktigt precis som jag egentligen hade räknat ut så började hon skruva på sig efter 20 minuter (hmm bara 2 timmar och 10 minuter kvar då). Detta vart droppen på många ansträngande veckor, skällde ut henne efter noter, bad maken hålla käft inför den förskräckta dottern och sedan kom tårarna.

Hur i helvete skall man orka umås med folk när man knappt orkar med sig själv? Är så jävla trött på våran tillvar till förhållandet sett. Allt beror på att jag är så jävla sur, eller så gnällig, eller lat eller ja att jag bara existerar. Ofta återkommer tanken att denna familj borde nog klara sig bättre utan mig, vad fan har jag här att göra, inngen uppskattar ändå det jag gör!!!

Ingen lär då sakna mig heller, sovrum har vi inget längre tror jag, vi sover på varsin soffa och ingen verkar lida av det, barnen gnäller bara ja i allafall Ronja, Oliver är nog den enda som skulle sakna mig från hjärtat tror jag.

Jaha nu läser folk som känner oss alla detta men just nu skiter jag i det faktiskt jag skiter i det mesta förutom att företaget skall rulla på utan fläckar.

Fan vad det regnar! Ja idag är det värt att svära till och med, det bara öser ner och allt är blött. Hästar, hundar är blöta och fårena och getterna vill knappt sticka ut näsan. Hagar och gräsmattor blir lerpölar och allt är ganska pestigt!

Ja ja nu har jag gnällt på något som jag inte kan rå på och det är onödigt att slösa energi på något som man inte kan påverka.

Har nu varit extra "mamma" åt en 16 och en 17 åring sedan midsommar när de flyttade hit för att sommarjobba och komma ifrån "stan" och alla frestelser som kan uppstå där.

Mina egna barn har ett tag kvar till denna ålder men funderingarna snurrar i huvudet redan nu om den tid som skall komma. Det är nog väldigt lätt att vara extra mamma som jag är nu. Det är för en kort tid och jag är fortfarande rolig och schysst i deras ögon och själv har man fortfarande energi att tampas med deras små egenheter.

Alla tonåringar behöver testa gränser och göra någon slags revolt för att kunna bryta beroendet från föräldrarna.  Det är då bra att kunna finnas här för dem som ett stöd utanför familjen. Revolten kan se ut på många olika sätt. Den kan lika gärna ske i det öppna som i det tysta, komma ofta eller sällan, pågå under kortare eller längre tid. Många säger hur i helvete orkar du? Du har ju två egna barn med sina egenheter och sedan skall du ha två tonåringskillar där också som kräver sitt! Ja det är jobbigt men det är också skitmysigt och lärande. Man behöver inte ge dem så mycket för att få en hel del tillbaka. Det är nog som för alla att tiden inte riktigt räcker till för allt som man skulle vilja men jag försöker verkligen få tid till att umgås med alla här hemma fast humöret sviktar väldigt ibland.

Nu är det inte så att ja är den stereotypa hemmamamma kanske, jag åker cross, jag hoppar på crossbanan, tycker det är ok att ta EN öl med killarna medans vi pratar om hur man beter sig i skolan, mot tjejer och att det är viktigt att ha ett mål i livet, jag är en kompis men jag ställer även krav och kan bli skitarg.

Jag är glad att jag får låna dessa killar och de skänker mig erfarenhet till senare i livet men jag inser också vad det är som väntar mig men... jag har även fått bekräftelse på att mina teorier om hur man kan hantera dess ibland ganska vilsna själar.

Även tonåringar behöver lära sig att man inte kan säga och göra vad som helst. De behöver lära sig att respektera andra människor. Tonåringen måste få fortsätta att vara barn när den behöver.

Ställa krav

Ett barn behöver lära sig att samarbeta och ta ansvar. För att fungera som vuxen behöver barnet också kunna städa, tvätta, handla och laga mat.

Regler

Tonåringar behöver vara med och bestämma. Det är nu dags att tonåringen får ta eget ansvar och får lära sig klara sig själv. Försök att komma överens om vilka regler som ska gälla och vilka påföljderna ska vara om de inte följs. Vilka regler man vill ha är upp till var och en. Det viktiga är att de finns och att de följs från båda håll. Regler visar att du bryr dig som förälder.

Bekräftelse

Som tonåring är det viktigare än någonsin att bli sedd som individ och känna att man duger. Ge värme och beröm. Visa att du tycker om och är stolt över din dotter eller son. Då stärker du tonåringens självförtroende. I vissa situationer behöver barnet ha en vuxenrelation med sina föräldrar och i andra en vanlig barn- och förälderrelation.

Respekt

Om du respekterar ditt barn får du respekt tillbaka. Var lyhörd och lyssna. Samtal kan skapa förståelse och samförstånd. Ha inte tankarna på annat håll när ni pratar, tonåringar är experter på att avslöja falskt intresse. Döm heller aldrig på förhand eller kritisera och förringa din tonårings behov och problem.

Tillit

Tonåringar behöver bekräftelse på att de är självständiga individer. Därför vägrar de ofta att erkänna att de skulle kunna vara offer för grupptryck. Var inte överbeskyddande utan ge din tonåring frihet under ansvar. Om du visar att du litar på ditt barns omdöme är möjligheten stor att det lever upp till förtroendet.

Uppmuntran

Uppmuntra tonåringen till att tala om vad som rör sig i huvudet på honom eller henne, om hur dagen har varit och hur han eller hon egentligen mår. Ha tålamod och var envis. Det är inte alltid lätt att få kontakt med en tonåring.

Förebilder

Det spelar ingen roll vad du säger om du inte omsätter det du säger i handling. Var en förebild för din tonåring.

Humor

Med lite humor blir det lättare att tala om svåra saker. Glöm heller inte bort att ha roligt tillsammans. Utgå från ett gemensamt intresse.

Om det ändå går fel

Ingen har sagt att det är lätt att vara förälder, allra minst i dagens stressiga samhälle. Och ingen förälder är perfekt. Glöm inte bort att du som förälder aldrig kan ta fullt ansvar för din tonårings handlingar. Du kan bara göra ditt bästa för att ditt barn ska växa upp till en mogen och ansvarsfull individ. Hur väl du än handlar kan det ändå gå fel.

Det viktiga är att reagera snabbt om det dyker upp tecken på att barnet kanske är på fel väg. Det kan till exempel handla om skolk, missbruk, skadegörelse, våld och annan kriminalitet. Det finns alltid hjälp att få, än om det kan vara skitsvårt och det tär enormt på krafterna. Det är lätt att tappa både motivation och att frustrationen tar över, men försök komma ihåg i dessa stunder är att det som formas nu är sedan en "slutprodukt" i samhället som hjälper till att bygga framtiden och för den vill vi skapa det bästa... I klartext vill vi alla att just våra/vårat barn skall klara sig bra som egna individer!

Tack killar ni är alltid välkomna hit & tack till era föräldrar som låter mig låna er...

Efter mycket funderande så har vi bestämt oss för att köpa in några fler ponnys så att vi kan utöka våran rislekis verksamhet nu när efterfrågan är så pass stor. Vi har tänkt att köpa en liten shettis som skall vara för våra minsta ryttare sedan letar vi efter två ponnys till, mist en c ponny sedan får vi se vad det blir mer.

Det jag och Oliver var och tittade på idag var ett shettis sto på 8 år som knappt var 95 cm i mankhöjd. Hon var väldigt liten och nätt i typen, kort i kroppen och ursöt. Pga att hon är så liten blir hon nog ganska svår att lära sig trava på men som sagt storleken passar de minsta. Hon verkade jättesnäll vid hantering. Oliver fick lyfta hovar, borsta, sadla och ta av och på täcket. Han prov red oxå fast för en gångs skull vara min "lilleman" nästan för stor. Det gick bra, han skrittade och travade, samt travade lite bommar. Hon som för övrigt heter Piffi tyckte att det var lite väl mycket vatten på banan men annars gick det väldigt bra, hon är inte så mycket riden det sista halvåret så hon behöver lite träning.

Ja som ni kanske förstår vid det här laget så slutade det att vi köpte henne! Så i början av nästa vecka åker jag och hämtar henne.

Välkommen till Holvretsgård Piffi!

/J

Dear Lord.. give me Wisdom to understand my man, Love to forgive him and Patience to handle his moods. Cause Lord, you know, if I ask for strength I'll just kill him...

Hur i helvete skall kan kunna kommunicera och försöka med konfiktlösning när ingen lyssnar på vad man säger... ;)

Ordet konflikt kommer från latinet (conflictio) och betyder "sammanstötning". Konflikter, motsättningar och samarbetsproblem har alltid funnits, både bland barn och vuxna. Detta är dock en förutsättning för all utveckling. Konflikten är nära släkt med förändringen, och kan i bästa fall leda till en öppning och förbättring men den kan också enbart skapa frustration och stagnation.

Att leva med konflikter, såväl inre som yttre, tar mycket energi och gör att man känner sig tyngd och splittrad. Det är alltså viktigt att inte blunda för dem. Istället ska man försöka ta reda på orsaken och dess verkan, och därefter försöka påverka och lösa konflikten.

Detta är sagt av sådana "som vet", nog fan vet jag att det tar energi och den där positiva förändringen har jag letat länge efter, att det kan vara så käkla svårta att bara prata lungt och vrida och vända på problemet tills alla parter har medlat och känner sig nöjda?

Ja det tål att tänkas på!

/J

Igår under blixtar och dunder flyttade det in en ny familjemedlem här på Holvret. En liten svart/grå kattunge som fått namnet Kaos. Han är halvbror med våra två tidigar katter. Kaos är bara 8 veckor gammal, kattungar brukar inte flytta från sin mamma förrän de är 12 veckor men var det sådan otur att dennes mamma vart överkörd för ett par veckor sedan. Han klarar sig väldigt bra. Äter både torr och blötfoder. Hela dagen idag har han ägnat sig åt att upptäcka alla skrymslen och vrår i stallet och kattpensionatet.

Skrik och Panik våra två tidigare katter har accepterat honom fullt ut. I och för sig hade vi väl inte trott något annat heller med tanke på hur snälla de två är. När han anlände gick Panik direkt fram och nosde och tvättade av honom. De låg och sov tillsammans första natten.

Panik har fåt konstiga prickar på öronen, ser inte ut som skabb men man kan aldrig vara så säker, tycker mig känna några prickar även på Skriks öron. Inne i öronen är de fina, inget svart/brunt klet eller så och jag tycker inte heller att de kliar sig mer än vanligt. Är lite orolig att de skall vara något smittsamt som pensionatskatterna samt lille Kaos skall drabbas av. Gjorde en förebyggande behandling med Frontline för det hade jag hemma. Tänker ringa vetrinären på måndag och höra mig för i alla fall.

Ja så var det kycklingen, de har för den delen blivit riktigt stor nu. När jag står och pratar med en kund på fm kommer Skrik i godan ro bärandes på en kyckling, hmm visst är det bra att han jagar mennu tar han allting, möss, råttor, ödlor, ormar, fågler, fågelungar, ekorrar och nu kyckling!

/J

Ibland skulle det vara så enkelt om "alla" läste här vad jag känner så behöver jag inte prata, tyvärr så läser inte de som jag behöver förklara mest för mest... Varför?....