Denna syn har mött mig några gånger under de senaste dagarna, de små har lyckats att kravla sig ur valplådan några gånger. Det är ganska fantastisk gjort med tanke på att de varken hör eller ser samt att de inte kan koordinera sina rörelser än om det blir bättre för varje dag som går, idag torsdag när de fyller två veckor är det flera som vinglar fram på mer uppräta ben än hasande fram på magen. När de har tagit sig ur är det våran Bolonka kille James som varnar oss andra, Eska stannar med valparna och James skäller och vill ha uppmärksamhet. Så nu har vi bytt till valplåda nummer två, den har högre kanter och håller dem på plats i en till två veckor till. När vi kommit så långt är det dags för dem att flytta ner i köket av olika anledningar, först kommer de närmare familjen och blir mer socialiserade, de får mer utrymme att springa på i köket samt så är golvet mer lättstädat där nere. För tyvärr kommer mamma Eska inte ta hand om den delen hur länge till som helst.   Så här ser nya lådan ut, de har lite större plats och så kommer de inte över väggarna ... än!

Pappa Arko har varit utlånad till en familj i Vika för att de skulle få känna på hur det är att ha hund samt om det skulle framkomma några allergiska besvär men hela vistelsen gick toppen så nu är det bestämt att en utav tikvalparna kommer flytta hem till familjen Tönne. Vi kommer vara lyckligt lottade för många av valparna kommer i närheten. Denna valp som skall flytta till Vika har nu blivit döpt till Nanna av oss. Namnet kommer från den Nordiska mytologin. Nanna betyder "den djärva" och  är en gudinna i nordisk mytologi, syster till Hildegun hustru till Balder.

NANNA 11 DAGAR GAMMAL; VIKT 863 GRAM.

LAKSHMI 11 DAGAR GAMMAL, VIKT 870 GRAM.

Lakshmi var valp nummer ett som föddes och hon skall flytta till Familjen Englen, de har väntat länge på sin lilla juvel och namnet har de bestämt själva. Lakshmi är en gudinna i hinduisk mytologi och hon är gift med Shiva. Hon härskar över rikedom, ljus, visdom, andligt och materiellt välstånd samt lycka, skönhet och fruktbarhet. Lakshmi är välståndets och rikedomens gudinna.

Sedan har vi Atlas som är kullens största och buffligaste valp. Han är fortfarande i snitt ca 150-170 gram större än sina syskon. Han är väldigt fin i sina tecken, kommer få mycket och stora ljusa tecken. Namnet Atlas har vi gett honom på grund av hans storlek och det kommer från den grekiska mytologin. Atlas var en titan som var föregångarna till de grekiska gudarna. Jätten Atlas ledde titanernas kamp mot de nya gudarna på Olympen. Efter nederlaget bestraffades han med uppgiften att bära himlen på sina axlar.

ATLAS 11 DAGAR GAMMAL, VIKT 1035 GRAM.

BALDER 11 DAGAR; GAMMAL, VIKT  834 GRAM.

Balder är fortfarande kullens minsting, han har precis som Atlas ingen bestämd familj än men det finns en intressent från Enköping och en från Borlänge än om de sista framför allt var intresserad av den bruna. Själv är jag väldigt Svag för denna kille, han är så näpen, lugn och mysig (än om de alla är det), tror just att det är att han har varit lite liten som gör att man pysslat om honom lite extra. Namnet Balder ville husse redan använda på någon av valparna i förra kullen så det var rätt självklart att det blev tilldelat någon i denna kull. Balder betyder "den lysande" eller "herren" och är en gud i nordisk mytologi. Son till Oden och Frigg, make till Nanna.

Sedan har vi Njord och Eros kvar. Det är bara lite beslutsångest på vem utav valparna namnet skall hamna. Som det ser ut nu kommer denna härliga kille döpas till Eros. Hans blivande husse Jonas önskade det namnet samtidigt som vår vän Maria oxå önskade det namnet på en valp. Hon fick i födelsedagspresent att få döpa en valp för de föddes på hennes födelsedag. Namnet Eros kommer från den grekiska mytologin och han var en kärleksgud, son till Afrodite.

EROS 11 DAGAR GAMMAL; VIKT 881 GRAM.

Sist men inte minst har vi Njord. Njord "kraft", "styrka". Njord är en av vanerna och havets, vädrets, rikedomens, handelns, sjöfartens och fiskets gud  inordisk mytologi, far till tio barn varav Frej och Freja med sin första, okända hustru, som också var hans syster. Denna bruna hane var sist ut i kullen och den enda bruna. I förra kullen var det en brun tik som var först ut och den enda bruna. Det är flera som visat intresse för honom men till en början är det Aznas husse och matte som har förtur, sedan Ares ;)  Ingen övertalningen här inte.....

NJORD 11 DAGAR GAMMAL, VIKT 908 GRAM.

Valparna är ju 2 veckor nu så nya kort och vikter borde ju komma upp men jag har glömt min kamera i träningslokalen och har inte möjlighet att hämta den färrän på söndag så bilder kan inte komma förrän tidigast då. Skall försöka få upp vikterna men egentligen är det ju korten som är roligast. Alla har mer eller mindre börjat att öppna ögonen men de ser inget än med de är på god väg likáå med öronen. De fick sina klor klippta för första gången i förrgår och det gick bra, det var bara Balder och Njord som muttrade lite men det berodde mest på att man måste hålla dem lite hårdare än vanligt.

/J

Nu har det gått en vecka sedan valparna föddes, allt går jättebra. Mamma Eska har börjat lämna dem mer när de sover. Hon kliver gärna ur valplådan och ligger på golvet bredvid, hon kommer även ner och kryper upp i soffan med oss och gosar lite.

På promenaderna är det inte fullt lika brottom hem och in igen och förgår onsdag så fick hon ett tokrus och lekte för fullt med våran lilla Bolonka kille James. Så det kan nog inte flyta på så mycket bättre än så här.

Pappa Arko skall åka hem till familjen Tönne idag för att bo där över helgen. Vi håller tummarna att allt fungerar som det skall och att de inte känner av någon allergi. Måste ut och borsta ur honom lite mer päls innan han far. Zelda som är faster åt valparna skall till Märsta på söndag för att göra MH (mentaltest), sedan är det röntgen och ögonlysning som står på tur innan hon är klar för en valpkull till nästa vår. Vi har ju henne bara på foder än så länge så det är Bengtshedens Kennel som bestämmer hur det ligger i tiden för henne att bli mamma.

Här är valparna 7 dagar gamla....

 Valp 1, LAKSHMI, skall troligen flytta till Fam. Englen när den dagen kommer, vikt vid en vackas ålder 748 gram, en ökning på 173 gram de två sista dagarna.

  Valp 2, ATLAS, ja det får bli hans namn, han är gigantisk mot de andra. Han väger idag 866 gram och det ger en ökning på 194 gram de två sista dagarna.

  Valp 3, inget bestämt namn än, väger idag 682 gram och det ger en ökning på 169 gram sedan tisdagen. Detta är kullens minsting för närvarande och har varit det sedan dag 2.

  Valp 4, inget namn här heller, men troligen kommer han få heta EROS (om den bruna hanen inte får det namnet), han väger idag 733 gram och har då ökat 169 gram på de två sista dagarna.

  Valp 5, Kan få namnet URD, HEL eller EIR om familjen som skall ha henne inte har ett eget gudinna namn på lut. Hon vägde 724 gram som en vecka gammal och det ger en ökning på 168 gram.

  Valp 6, om valp 4 får heta EROS så ligger NJORD och ÄGIR högt på listan för denna kille. Han väger nu 774 gram och har då ökat 188 gram de två sista dagarna.

Som ni ser så fär de väldigt jämna i sin utveckling och de har alla ökat ca 170 gram i vikt de senaste dagarna. Nu väntar vi på att ögon och öron skall börja öppnas inom de kommande 5-6 dagarna.

/J

Det har varit en ganska lugn period i mitt och familjens liv ett tag nu, visst har det varit ups and downs men ändå känns det att allt är under någorlunda kontroll (förutom ekonomin då, vet inte vad man skulle ha för jobb för att. Problemet med dessa perioder är att man hinner börja fundera och analysera hur det är med allt och allting omkring en.

Det som är drygt är att jag fortfarande inte känner mig helt kry efter all sjukdom började innan jul. Kommer precis igång sedan är det dags igen, inte att jag blir toksjuk mer att jag dras med en obotlig trötthet i kroppen. De dagar jag spenderade i Portugal utan en massa måsten och med sol och varmt ute kändes som balsam för både kropp och själ, brukar nog inte uttrycka mig på det viset men det kändes verkligen som om kroppen tinade upp från en mörk vinterdvala, sällskapet gjorde det inte sämre, tack , Anne-Li Stonert för att du orkade med mig dessa dagar, tack även till vännerna och framför allt ÄLSKLINGEN som tog ledigt från sitt jobb för att sköta mitt jobb medan jag var borta. Utan dig vore jag inget...

Just denna vecka är jobbig och känns bortkastad pga att jag har behandlingsvecka och Staffan är ledig. Behandlingarna gör mig så himlans trött och jag sover den tid som jag inte måste kravla mig upp och jobba och det känns rätt tråkigt när vi för en gångs skull är hemma samtidigt och skulle kunna göra någon nytta på gården. Staffan har i allafall fixat en ny grind till Piffis gamla box så Anne-Li´s nya föle Tequila kan stå där. Så nu har vi två fölar i stallet Kotten en 8 månaders hingst och Tequila ett 11 månader gammalt sto. Sedan har vi kvar Nelly ett halvblod som stått här sedan december 2007 när vi flyttade hit, vi har också Freden (varmblod) och Pigge (halvblod) som är andra inhysningar och till sist har vi familjens egna c ponny Melody och nordis stoet Snärtan. Shettiarna Fatima och Finess går hos grannen så de får lite stimulans genom att hennes barn rider och kör lite.

Jag och Snärtan tränar på, de sista tre veckorna har det varit på sparlåga. Det är konstigt att när det lugnar ner sig blir man ännu tröttare och orkar inte ens göra det man tycker är jätteroligt. Har som sagt ridit sporadiskt sedan jag kom hem från Portugal. Det har blivit några uteritter och två pass på banan. På fredag skall jag tillsammans med Nora som äger Pigge och träna i Aspeboda för en tränare som heter Kattis. Helgen den 28 april är det dags för tonerspelsträning igen och sedan kommer Ricardo i maj och då är två lektioner inbokade. Sedan är det hög tid att börja träna på det beridna bågskyttet om man inte skall göra bort sig totalt i SM i augusti.

Angående det så väntar jag med spänning på mina pilbågar som äntligen är på väg hem från Ungern till mig. Det är en kund från hundpensionatet som ursprungligen kommer från Ungern som är där nu på semester hos sin familj och de skall ta hem bågarna. Jag har väntat på dem, vet inte om det är fel men jag ville inte skjuta in mig på de bågarna jag har om jag skall tävla med de andra, hur som helst beter de sig lite annorlunda så jag har väntat och väntat och väntat skall ni veta men nu äntligen är det nära, den 23 april skall de anlända till gården.

Det är två bågskytte läger inplanerade i sommar, bägge i juni, ett i Tierp och ett i Rättvik bägge för den tyska mästaren Pettra Engeländer:

Hon arbetar intensivt med dans, hästar och kampsport sedan mer än 25 år tillbaka.  

Under år 2000 träffade hon också världsmästaren i Beridet bågskytte, Lajos Kassai från Ungern, och blev hans elev, och sedan tolv år tillbaka leder hon nu Tyska skolan i Beridet bågskytte. Pettra tillhör en liten grupp av de bästa kvinnorna i denna kampsport på häst över hela världen. Hon innehar 1st Advanced Examen (Svart Kaftan) i Kassai systemet, såväl som den 4:e graden i Tara Miliata Martial Arts system.

Detta kommer bli mycket intressant!!

/J

Ok nu är vi snart på väg, rättare sagt halv två inatt bär det av hemmifrån mot Arlanda. Jag och Fröken Stonert skall först husera i Lissabon i två dagar innan vi beger oss mot Gradil och Ricardos ranch.

Så få se nu:

Stall, packa hö, städa hund och kattpensionat, förbereda mat till hästarna, plocka fram grejer till riddarskolan, köpa kattmat, apoteket, banken, tvätta, hänga och torka tvätt (pågår fortfarande), fakturor, duscha, vaccinera barn, betala räkningar.... Nu är det bara att mysa med gubben kvar.....

Tjipp på Er

/J

     Måste bara ägna ett litet inlägg åt denna lilla varelse som tagitt vår familj med storm. Akimbo,s James Cook, en 6 månader gammal Bolonka kille. Rasen heter egentligen, Russkaya Tsvetnaya Bolonka. Deát var bara av en slump han kom till oss, allt sedan vår Jack Russel tik Chanel gick bort för ett par år sedan har barnen, fràmörallt sonen tryckt på att vi skulle ha en liten hund till. Jag har hela tiden sagt nej för jag tycker att små hundar inte har varit något för oss och jag har heller inte vetat vilken ras som skulle passa oss. Jag ville ha någon som är ganska tuf men snäll, inte lika ettrig som en terrier men inte lika bräcklig som en chivva...

Av en slum vart vi genom en vän introducerade till Bolonkan, de var jättesöta de små knyttena men även de stora hundarna vả mkt trevliga men lite "tant hunds varning" tyckte jag nog att det vả ändå. Ett stort plus var att de inte skällde. Sonen var såld så jag tänkte ja varför inte, liten hund som liten hund det kan väl bara bli på ett sätt.

När han var stor nog att flytta hem till oss i november 2011, var han ca 15 cm lång och inte mycket högre men det bryđe inte denna kille speciellt mkt att vi hade tre stora Lapphundar hemma, de var ju mjuka att ligga på!!!

Ja James anpassade sig super till vår familj eller är det vi som anpassat oss till honom? Han får i princip göra vad som helst med de stora hundarna utan att de säger ifrån, han sover på min arm varje natt, så som sag kan man undra vem som bestämmer...

Han är så fulsöt våran lilla kille, lite roligt är att han inte är speciellt lik sina syskon  (Freja, James hel syster) eller mamma, han är mkt mer korthårig och snipig i utseendet men vad gör det.  

Akimbo,s James Cook 20110912 Hane Svart

Mor; Sally Color Vinny Vrch

Far; Shibumi,s Filimon

Russkaya Tsvetnaya Bolonka

Historik

Ryssland är rasens ursprungsland. 1951 började några hunduppfödare använda olika franska spaniels, vilka korsavlades med bl.a shih tzu och lhasa apso. Ambitionen var, att skapa en färgrik knähund. Man fick till slut fram en homogen rastyp 1964 och första rasstandarden skrevs då.

Användningsområde

Sällskapshund.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen har ett balanserat och vänligt temperament. De är utpräglat sociala, anpassar sig lätt i skiftande miljöer och läser lätt signaler från både två- och fyrbenta. Rasen är på många sätt ”lagom” och kan inte räknas till de raser som har hög intensitet och arbetsvilja.

Storlek och utseende

Den är en liten, kompakt hund, något längre än hög. Mankhöjd för både hanar och tikar är ca 26 cm. Då ordet bolonka betyder knähund är det lilla formatet att föredra. Vikten är 3-4 kg. På grund av sin robusta konstruktion är de ofta tyngre än vad de ser ut att vara. Den är en elegant, pälsrik hund, vilken förekommer i många färger. Små vita tecken på bröst och tassar accepteras. Viktigt är att färgen är stark och klar.

Pälsvård

Pälsen är lång, silkig, vågig (stora lockar är att föredra) och mycket riklig. Underullen är tjock. Den fäller inte men kräver regelbunden pälsvård.

Övrigt

Rasen är inte godkänd internationellt och i dagsläget (2011) finns ingen svensk rasstandard. Rasen är mycket ovanlig i Sverige.

De flesta av mina närmare vänner vet att jag är uppvuxen med min mormor och morfar sedan tio års ålder på grund av att min mamma gick bort i lungcancer då och min pappa inte kunde ta hand om mig av olika anledningar denna tid. Tiden innan mammas sjukdom, alltså mina första 7 år är ganska suddiga och förträngda men en del minnen finns. Min mamma vả ung när hon fick mig så när jag var i 5-7 års ålder var hon och hennes vänner i 20-25 års åldern. Min pappa fanns inte med i bilden så mycket och den man som fanns i våra liv var min morfar samt en vän till min mamma. Jag var hemskt förtjust i denna kille när jag var liten och han utstrålade för mig en trygghet, det skall tilläggas att denna kille vả som sagt i 20 års åldern då men för mig var han tryggheten själv. Jag vet att jag alltid var glad när han kom hem hem till oss men jag vågade inte visa det så det framstod nog inte så att jag verkade speciellt överlycklig över hans besök.

Under alla år som gått har jag lagt locket på om min uppväxt och förträngt det mestamen under de senaste åren har jag börjat titta lite bakåt. Mest för att kunna bearbeta saker och få värdiga avslut.

Under hela tiden har denna killes namn hängt kvar bak i minnet men jag har aldrig gjort något av det tills idag, jag sökte på Facebook och pling där fanns några namn som stämde men en bild fångade dỉekt min blick, det måste vara han. Jag tvekade ett tag men skickade sedan iväg ett kort meddelande och efter två timmar kom svaret, det var han och visst kom han ihåg både min mamma och mig!!! På något sätt var det bara så skönt att någon kom ihåg henne och vet vad vi gick igenom, jag vet inte vart jag vill komma med denna nygammla vänskap men det känns bara så bra. Vi chattade lite om ditten och datten, berättade vad vi gör idag mm mm.

Det som slog mig är att denna man är 48 år idag, alltså bara 13 år äldre än vad jag är, jag har barn som är dubbelt så gammla som hans son! Idag skulle vi kunna umgås som vilka vänner som helst men på den tiden var han den stora manliga förebilden som var så vuẽn och stabil, vist är det konstigt vad åldern har olika betydelse under olika delar av vårat liv. Jag är glad att jag funnit honom men jag vet inte vad det kommer leda till, men one step at the time...

BAD, ja det kan man väl kalla det hela, det ärju så att jag och maken har planerat en fest under en längre tid, anledningen är att jag fyllẻ 35 år om någon vecka. Detta är verkligen något jag sett fram emot och vi har varit så peppade. Lokal bokad, dj, underhållning av hög klass mm mm även bokade, visst skulle det komma kosta en del men det hade vi räknat med och det vả ok tills.... Våran jävla ekonomi havererade helt denna vecka! Det började med att våran panna för uppvärming har tagit semester/sagt upp sig och inte alls vill värma upp varken hus eller pensionat. Detta kom att visa sig att det var mycket mer allvarligt än vad vi räknat med och det kommer bli dyrt samtidigt så har försäkringskassan bestämt att jag inte skall få någon sjukpenning för de två veckor jag var sjuk i julas, Varför? Enligt dem har jag inte deklarerat på tre år och därför skall jag inte ha någon rätt till sjukpenning. Jag fattar verkligen inte, jag får hjälp av LRF konsult att deklarera på grund av att jag har företag och jag hả fått tillbaka pengar under de senaste 5 åren, hur kan det då vara möjligt att jag inte deklarerat?

På grund av allt detta trassel bestämde vi oss idag för det tråkiga beslutet att avboka och ställa in min fest. Detta på grund av ekonomins osäkra framtid för de kommande månaderna. Fast jag är jäkligt bitter och ledsen över det beslutet så måste man vara realist och se till familj och hem i första hand. Visst kundevi ha gjort något halvdant av det hela men det var inte det vi ville och jag vet att jag kommer bli besviken på mig själv i efterhand så därför ställer vi in helt och hållet och satsar på att komma igen i sommar.

Börjar väl som vanligt att det var ett tag sedan sist...

Har det hänt något då, ja faktiskt en hel del saker både roliga och mindre roliga men vi fokuerar på det bra till en början. Jag har gjort en nu fantastisk bekantskap i dubbel bemärkelse. Helgen 19-20 november var jag och min häst Snärtan anmäld till en grundkurs i beridet bågskytte i Rättvik hos Darlicarlian Horse
Adventure samt instruktören Jimmie Bergqvist.

Allt var super denna helg förutom vädret. Det var tufft väder att köra med transporten i ösregn och minus två grader. När jag kom till Rättvik/Övre Gärdsjö möttes jag av Ylwa Roos och Mats Woxmark. Det är konstigt att man ibland kan känna att visa människor kommer man att trivas med fast man bara har träffats i tio minuter. Jag fick ett supermottagande, Snärtan fick en stor fin spånad box.

Pga att jag hade lite brottom till hotellet för att få ut nyckeln så fick jag lov att åka ganska snabbt men det var inga problem för Mats och Ylwa.

Gick upp ganska tidigt på lördagen, ganska skönt att vara hemmifrån någon gång men jäklar vad svårt jag har att sova när inte andra hälften ligger bredvid. Åkte upp till stallet, de andra var inte riktigt klara med mỏgon bestyren så jag bestämde mig för att poa lite i stallet, ryktade snärtan och mockade ur åt alla hästarna. Efter lite pyssel och bekantande med varandra var vi redo för att börja lasta hästarna och köra ner dem till Rättviks ridklubb. Vädret var i allafall bättre på lördagen än fredagen. Väl nere så gick vi deltagare tillsammán med Jimmie vår instruktör till lektionssalen medan Mats tillsammans med några andra byggde små hagfållor åt våra hästar.

Jimmie började med en presentation av sig själv (Skriver inte ut så mkt personlig info pga att jag inte pratat med berörd person) och lite kort historia om bakgrunden till denna form av vapenhantering.

Konsten att hantera pil och båge från hästryggen har sina spår i många delar av världen och i alla fall har man utvecklat det för krig eller jakt. Även uppvisningsformer fanns, dock var detta mycket för att hålla sig i form och redo för krig, ungefär som tornerspelen i Europa höll riddarna på alerten. Slutligen är det alltså alla de olika stammarna i Asien som använt sig av pil och båge från häst. I denna världsdel fanns det så många kulturer och folkslag som genom flera tusen år har utvecklat olika tekniker och vapen, att man inte kan peka ut ett speciellt folkslag för det området. Detta för att teknikerna i detta område liknar varandra ganska mycket. För att nämna några stammar och folkslag; Skyter, Hunner, Mongoler, Avarer och Ungrare.

Alltså kan vi dela upp beridet bågskytte i områdena: Nordamerika, Asien, Eurasien, Japan och även små delar av Europa där det har förekommit, även om källorna är få, beridet bågskytte.

Sveriges beridna bågskyttar är bara ett 50-tal medlemmar. Själva sporten är ena  ung sport och den har funnits i ca 30 år med sitt säte i ungern. Turkiet, Polen och framför allt Korea ligger långt fram i det beridna bågskyttets alla dicipliner.

Säkerheten är viktig i denna sport som i många andra. Man måste tänka på att man hanterar ett levande djur, sig själv och ett vapen. Bra att veta är att pilbågar inte går under vapenlagen pga att det inte finns någon lagrad kraft i en båge. Man skall oxå komma ihåg att aldrig tom släppa en båge och aldrig skjuta i mörker. På jaktspetsar är det 18 års gräns.

Pilbåggarna består av tre delar 1) Handtag, 2) Lemmar & 3) Lemtoppar

Framsidan av bågen även kallad buken skall motstå kraft/tryck ryggsidan på bågen skall stå emot drag.

Vilken båge skall man välja? Man måste titta på draglängd, dragstyrka och på bågens kast. Draglängden som passar de flesta är 28-30 tum. Enkelt kan man såga att man mäter från knogen på den uttsträckta handen till bröstet. Dragstyrkan skall inte vara för stark men man skall komma ihåg att man tränar upp sig så endera hả man en lite tyngre båge i början eller så får man vara beredd på att byta efter en tid. Bra dragstyrka i början brukar ligga  mellan 30-35 pound. styrkan på bågen mäts vid 28 tum.

Starka bågar har mer genomslags kraft. Ju mer kraft dessto flackare bana får pilen. Alltså gör en svag båge att pilen dalar mer.

Pilar... Vilken pil skall man ha?

1. Träpilar, är billigt men de sämsta. Om man använder träpilar så är de av cederträ de bästa. Svårt att hålla nockarn i rätt storlek samt går de av ganska lätt.
2. Bambupil, bambu är ett starkt matrial mellan noderna. De gör tyvärr att det kan bli krokigt. Allt levande matrial kan krokna.
3. Aliminium, dessa är bra och beständiga pilar, bra pilar!
4. Carbon/kolfiber, dessa pilar är både superdyra och super straka. Onödigt att slänga ut så mkt pengar.
5. Glasfiber, Köp inte... Dessa kan splittras och göra illa både dig och hästen.

Kom ihåg att pilar är förbrukningsvaror......

Använd alltid tumring när du skjuter. gällande hästens utrustning spelar huvudlag ingen roll. det finns speciella sadlar men ta den som du känner dig bekväm i. Det som är viktigt är tyglarna på grund av att man släpper dem. Många rider med delade lite tjockare tyglar, Det viktigaste är att komma ihåg att inte knyta fast tyglarn i sadeln, gör det hellre i bältet så att ingen skadas i onödan.

Nu var det dags för en välbehövlig lunch men alla var taggade att kmma igång med skyttet så den blev inte speciellt lång. Vi tränade från marken först. Det absolut svåraste var att lära om till tumdrag på strängen. Jag har alltid användt trefinger drag så det var bara att försöka att lära om.

Det var så roligat att skjuta från marken, jag fattar inte att jag inte gör det oftare jag tycker ju att det är kanon. Kan ju i och för sig bero på att det inte finns någon tid kvar på veckorna. Vi tränade en hel del, Jimmie visade, uppmuntrade och rättade oss och sen... var det äntligen dags för hästarna!!!

De hade skött sig super ute i sina fållor. Sadel och träns på och lite framridning inne i ridhuset. Snärtan fick kolla lite på banan och på piltavlorna. Man kan säga att hon tog det hela med stor ro... Det som var mest spännande var speglarna på ridhus väggarna.

Vi började med att vänja hästarna vid ljudet av bågarna smt att vi hade dem med oss uppe på hästryggen. Snärtan tod det med stỏ ro även detta. Så fort hon fick chansen ställde hon sig att vila. Sedan började vi skjuta, först i skritt. Jäklar vilken energi kick det hela blev, gud va roligt. Allt gick bra och vi ökade tempot till galopp, en pil gick väl an men jäklar vad svårt det vả att försöka hinna få upp en pil till. Detta är något som vẻkligen behöver tränas på.

Vi fortsatte fram till klockan fyra när det var dags att sluta. Jimmie hade några bågar med sig som synd var fanns det ingen som pasade mig helt bra så jag gick lottlös därifrån denna gång. Men jag kan lova att det vả inte sista gången som jag sköt båge från hästryggen, detta vả bara början...

/J

och jag älskar min familj över allt annat....

Först ett utdrag av Björn Lidens artikel " Obehandlad vuxen-ADHD är en äktenskaplig katastrof "

"Vuxen-ADHD tilldrar sig alltmer uppmärksamhet och kunskapen om tillståndet ökar hela tiden. Det är angeläget att tillståndet indentifieras därför att medikamentell behandling kan hos merparten ge god hjälp, ännu bättre om den kombineras med KBT. Eftersom vuxen-ADHD är ett vanligt tillstånd – cirka 5 % av befolkningen drabbas – känner vi alla till tillståndet, har någon i omgivningen, bekantskapskretsen, arbetskamratern a, anhöriga eller i familjen som lider av tillståndet.

Internationella Wikipedia skriver: ”ADHD in adults can cause moderate to extreme difficulties in functioning at work, home or school. ADHD can also lead to loss of relationships”. Längre ned i texten star det ordagrant: “ADHD are more likely to suffer from depression and anxiety, be fired from jobs, and get divorced”. Flera forskargrupper har under åren tittat speciellt på ADHD-patienternas relationsstörningar.

Vid McGill-universitetet i Montreal tittade en forskargrupp på problemet och publicerade en rapport under titeln ”The psychosocial functioning of children and spouses of adults with ADHD”. Där konstaterar man att ”family and marital functions were impaired” i äktenskap där en av de vuxna led av ADHD. 2004 publicerades vid universitetet i Virginia en rapport under titeln ”The marital and family functioning of adults with ADHD and their spouses”.

Forskargruppen visade att undersökningen, som de gjort, kunde bekräfta att ADHD-personer hade störningar i sina relationer eller i sina äktenskap: “Adults with ADHD reported poorer overall marital adjustment and more family dysfunction. The ADHD adults’ perceptions of the health of their marriages and families were more negative than their spouses’ perceptions”. ADHD-patienterna hade alltså betydligt svårare att klara av tvåsamhetens villkor än man ser i normala familjer.

2006 publicerade en forskargrupp vid Massachusetts General Hospital i Boston en rapport med titeln ”Functional impairments in adults with self-reports of diagnosed ADHD: A controlled study of 1001 adults in the community”. I den undersökningen kunde man se att ADHD-personerna hade störningar på många fronter: “They were significantly more likely to have been divorced and were significantly less satisfied with their family lives”.

Detta betyder förstås att anhöriga till den ADHD-sjuke, make, maka och barn också drabbas av den oförmåga till normala sociala relationer som adhd-personen lider av och det är inte förvånande att skilsmässorisken för dessa personer är dubblerad. Det är i det sammanhanget viktigt att konstatera att det finns en stor och ärftlig komponent i ADHD-syndromet, en komponent som därmed är svårbehandlad.

Det är kolossalt viktigt för anhöriga till ADHD-drabbade att de blir riktigt och sakligt informerade, för att rätt förstå och realistiskt bedöma framtiden. Kommer barnen att få ADHD? Ja, risken finns! Skiljas eller inte?? Vuxna, som sent i livet får bekräftelse på att de lider av ADHD, upplever ofta en befrielse när de äntligen får en förklaring på att de livslångt känt sig annorlunda. Allt fler accepterar att barn med ADHD skall få behandlas med uppmärksamhets- och koncentrationsbefrämjande mediciner, det borde vara en självklarhet också för vuxna som lider av syndromet."

Vad vill jag nu säga med detta? Ja egentligen vet jag inte men på något sätt slår detta huvud på spiken när det gäller oss och jag vill säga HA till alla som inte trodde på oss!

Tre av fyra medlemmar har fått diagnosen ADHD och medicinerar och den fjärde medlemmen dras med sina egna problem så det har och är tufft. Detta kan inte försvara vårat beteende mot varandra och andra men det kan förklara en hel del.

/J