Så Du älskar ett vuxet barn till en alkoholist?

Det förvånar mig inte! Barn till alkoholister är bland de mest kärleksfulla och lojala personer som finns. Du blir säkert också är imponerad av vad de är villiga att ge i ett förhållande. Men det kan också vara väldigt  förvirrande. Just när Du tror att allt är bra, just när Du tror att allt är som mest fantastiskt, vackert, intensivt, intimt och upphetsande, så kommer Din partner att dra sig undan. Du förstår inte vad som hände. När Du tror att Du börjar att förstå kommer han/hon att handla helt tvärtemot. Helt naturligt så blir Du förvirrad. Oftast så har Din partners konstiga beteende ingenting med Dig att göra, trots att Ditt beteende kan vara det utlösande.

I det sociala livet finns för barn till vuxna alkoholister svårigheter. Tex. så kan människor från vanliga hem lättare ta kontakt med nya människor, än de som kommer från hem med alkoholism. Vuxna barn till alkoholister har många känslor som Du inte har. Beroende på bakgrunden så reagerar det vuxna barnet med rädsla, samt en beskyddande känsla för Dig samt en överväldigande tacksamhet att Du tar hand om situationer.

Konfrontationer är heller aldrig lätt för vuxna barn till alkoholister. Det är speciellt svårt för Dom att konfronteras med Dig i ett intimt förhållande. Det är också svårt för Dom att se Dig konfronteras med någon annan oavsett hur oskyldig konfrontationen är.

Att förstå vad som rör sig i huvudet på Din partner och förstå dom olika rädslorna som dom kan ha, en eller flera av kan vara nödvändigt, om man vill att förhållandet ska hålla.

Dom är mycket sårbara och osäkra på sig själva samt vad Dom har att ge i ett förhållande. Spontanitet har dom svårt för med tanke på att Dom tänker mer på andra mer än sig själva. Det är rädda för att såra helt enkelt. Du kan känna att dom håller tillbaka och inte säger allt.

Dom känner inte riktigt sig själva. Deras självbild är en blyg, osäker och rädd individ. Medan Du ser en spännande, intressant, attraktiv, intelligent, charmig och sexig person. Lite egocentriska kan dom upplevas p.g.a att Dom är så inne i att se bra ut och uppföra sig normalt. På sätt och vis bär Dom på en mask som framkallar den person som Dom skulle vilja vara.

Att ha kontroll kan vara svårt för alla människor, men speciellt för barn till alkoholister. Mycket har att göra med att många saker i vardagen är ur spel såsom rutiner, planering, tider, regler etc. Man vet inte vad som komma skall. Man får svårt att planera sin vardag och tappar helt enkelt kontrollen. Det lättaste är att man låter någon annan bestämma, så man slipper tänka själv. Man kan alltså vara rädd för att ta ett felaktigt beslut och få ångest för det. Men samtidigt så ogillar man sig själv för att man låter andra bestämma. Man vill gärna stå på egna ben.

När man växer upp i en deprimerad miljö som man gör i ett alkoholisthem så utvecklas en deprimerande livsstil. När man är deprimerad tycker man att inget egentligen spelar någon roll. Den attityden är också ett försvar; "Om jag bestämmer mig att inget spelar någon roll blir jag mindre sårad om något går snett. Om jag bryr mig så blir jag förtvivlad om något går fel." Tyvärr så uppfattas man nonchalant och oartig p.g.a att man är osäker och har en dålig självkänsla. Dom vill heller aldrig tro att Dom är älskade, men kräver ständigt bevis på motsatsen.

Blir det för bra och för lyckligt i ett förhållande så drar sig barn till alkoholister sig undan. Det känner sig inte bekant med situationen och vill förstöra för att det inte känns verkligt. Just när partnern svävar på små rosa moln och tycker att förhållandet är på topp så saboteras det genom ett gräl. Då gäller det för partnern att hålla fast och ta det med ro. Förmodligen så inser Dom vad Dom ställt till med och inser vad det gjort. Men fortfarande så känner det sig skyldiga och ångerfulla och undrar hur man kan älska Dom. Det känner ju sig så hemska som ställer till med gräl och kanske t.o.m gör slut och bränner sin egen lycka.

Vuxna barn till alkoholister lär sig att hålla inne sin ilska. De lär sig redan som barn att konflikter kan vara svåra att ta sig ur. Som ett resultat av det så är många fyllda av undertryckt vrede. Så när ett barn till en alkoholist reagerar med opassande ilska på någon situation så finns chansen att ilskan inte beror på vad som hände just då. Utan det kan alltså vara en vrede som funnits där länge. Som barn till en alkoholist kan man lätt överreagera och lättare göra slut för småsaker. Båda parter blir lika förbluffade över situationen att den samtidigt snabbt kan gå över.

Du kanske blir chockad av att förstå hur låga tankar det vuxna barnet till en alkoholist som Du har ett förhållande med har om sig själv. Det kan vara nästan omöjligt för Dig att förstå. Denna älskvärda person som Du lärt känna och bryr Dig om plågar fortfarande sig själv med barndomsupplevelser som han/hon inte hade någon kontroll över. När Du upptäcker denna hemlighet bli det vuxna barnet till en alkoholist rädd. När hemligheten är avslöjad kanske han/hon tappar lite kraft. Hela attityden är så djupt rotad att den skapar en känsla av "Om Du verkligen kände mig så skulle Du inte vilja ha någonting att göra med mig."

Denna rädsla är nära sammanknuten med skam. Känslan av att inte gå att älska. Barnet ville känna sig älskad på alla sätt och vis och gjorde allt för att bli upptäckt. Men det gick ändå inte. Barnet blev kraftlöst offer för situationen och intalade sig själv att det inte gick att älska Dom. Om han/hon verkligen gick att älska så skulle han/hon kunna hitta ett sätt att göra livet glatt och bra igen. Dom känner sig också oftast hopplösa och förstår sig inte på sig själva, så varför skulle någon göra det. Dom har kanske hunnit med att såra någon tidigare genom att ha dålig självkänsla och låtit det gå ut över någon partner. Det kan göra att man intalar sig själv att man inte är värd kärlek.

Personen Du bryr Dig om kanske undviker att bli involverad med Dig med hjälp av detta argument, "Jag vill vara lugn." Tankarna kanske går så här: "Hela mitt liv har varit en serie av känslomässiga kriser. Jag är trött på det. Så vill jag inte ha det. Jag vill inte känna igen. Känslor sliter sönder mig. Om jag blir involverade med Dig är jag tvungen att känna. Jag blir bunden av känslosvängningar men just nu är mitt liv under kontroll och det vill jag inte riskera. Att inleda något med Dig innebär att jag inte kan upprätthålla den jämvikt jag nu har. "

Att vara lugn blir extremt tråkigt och det kan De inte stå ut med. Verkligheten är att utvecklandet av ett hälsosamt förhållande erbjuder Dom en nivå av lugn som de tidigare ej upplevt. Men det är en lång process som kräver mycket arbete.

Ditt vuxna barn till en alkoholist kan vara rädd för att involvera sig på grund av risken för att bli övergiven. Rädslan för att personen som han/hon  har ett förhållande med skall lämna honom/henne är oerhört skrämmande.  "Om Du överger mig och lämnar mig helt ensam kommer jag att dö."  Du kan också se att Ditt vuxna barn till en alkoholist är väldigt krävande, svartsjuk och osäker i allt som berör Dig. Detta mindre smickrande beteende härrör från rädslan att bli övergiven.

Det är ett stort problem. För om denna besatthet går till överdrift kan Du bli tvingad att göra just det som Din partner fruktar mest. Det är därför viktigt för Dig att fortsätta att försäkra Ditt vuxna barn till en alkoholist om att Du bryr Dig om honom/henne och att Du inte skall gå Din väg men att det också är viktigt för Dig att ha andra personer i Ditt liv. Det är också viktigt för Din partner att ha andra personer i hans/hennes liv. Andra människor berikar ett förhållande snarar än att skada det. Du kan behöva påpeka detta många gånger men var medveten om att besattheten kommer från en  grundläggande rädsla för att bli övergiven.

Du måste också vara försiktig med att göra din partner besviken. Andra personer tar mycket lättare på om Du glömmer att ringa eller kommer för sent. Vuxna barn till alkoholister tenderar att överreagera på sådana saker. Det blir panikslagna. Du måste förstå detta så att förhållandet kan utvecklas, växa och erbjuda säkerhet för Er båda.

Detta kanske inte stämmer på alla punkter men i många avseende så stämmer det väldigt väl på oss vuxna barn. Punkt 10 kan jag trycka extra hårt på för miin egen del det är något jag får jobba med varje dag för att stå ut med olika panikkänslor rörande mitt förhållande. Jag älskar min man och han mig för det vet jag innerst inne men ändå tror jag att det kommer gå åt helvete rent ut sagt.

/J

 

Jenny

11 juli 2011 14:27

Bra skrivit. Känner igen mig i vissa delar, just det här att man vill vara perfekt & har låg självkänsla. Ser samma symptom hos min lillsyrra. Är 22 år och har nog nyligen upptäckt hur mycket som sitter kvar fastän man egentligen tycker man är lycklig. Det är en skum känsla...

http://jenize.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rovdjur Vassa klor Snabba steg När jag står mitt emot den blir jag bara feg Lysande ögon Hjärtskärande skrik När jag är borta så festar den på mitt lik Hoppar högt Och river till Att jag ska fortsätta slåss är det den vill ...

Jag har nog hittat en av de bättre läkarna som går att få tag på (är dock privat), dosen av Concerta skulle höjas om sju dagar om allt känns bra vid utvärdering så idag ringde dr för det har gått sju dagar idag, det är service!Måste säga att jag tror...

Som de flesta vet så är jag inget fan av vintern alls men det går inte att fascineras av de magiska snö landskapen man kan mötas av. Idag på morgonpromenaden med hundarna är allt tyst, vitt och det snöar ymnigt, plötsligt reser skogens konung sig ...

Har ett litet juluppehåll nu i träningen. Fet har gått superbra att träna från aug till mitten av nov då hände nåt, jag vart jättetrött, yr och orkeslös. Kan säker bero på många saker men jag blir så frustrerad när jag inte orkar det jag vill. Sedan ...