På tisdagen deena vecka skulle vi köra sonen till tåget för han skulle åka till en kompis i sandviken. När vi står på perongen ringer våran granne och frågar om vi har en liten vit hund i pensionatet? - Ja svarar jag fast vi har två, o säger hon det springer en sådan lös här. Jag ber henne åka ner till mig och titta. Hon ringer efter en stund och meddelar att det är ett hål i burgallret och att det saknas en hund. Ok han har ÄTIT sig ut!

Det var som att dra bort mattan under fötterna, vad gör man nu? Efter ringt polisen bar det iväg och leta och det gjorde vi sedan under hela dagen ich större delen av natten. Hunden skymtades vid ett par tillfällen men på långt håll. Hela byn som vi bor i angagerade sig ocg var ut och letade (speciellt tack till Lena, Rosie och Marit som la ner många timmar på detta projekt.), varje barn hade godis i fickan och koppel på pakethålleren.

På tisdagkvällen var han som bortblåst och vi började tappa hoppet men på  onsdag morgon klockan sex ringer telefonen att de sett honom och vi upp och iväg igen. Denna gången har vi också turen att få se honom och han passerar påp ca 1 meters avstånd ifrån mig men är inte ett dugg intresserad av att komma fram. Följer efter ytterligare ett par timmar men sedan är han borta. Under dagen kommer det rapporter att folk har sett honom på ollika platser och vi far hit och dit men vi har ingen tur.

Vid detta lag är det dags att ringa hundägarna och berätta vad som hänt, polis och radio var redan informerade. Familjen och familjens anhöriga tog det hela med ro  och det gjorde att en stor sten lyftes från mitt hjärta.

Sedan helt plötsligt är han helt borta för att senare på eftermiddagen visa sig vid ett flertal tillfällen ganska närma vårat hus. Anhöriga till familjen kom och ropade lite men inget större genommbrott.. På kvällen var han helt borta och hoppet svek oss än en gång, men halvs sju torsdag morgon var det dags igen, telefonen ringde igen och de sa att hunden låg på verandan mitt emot vårat hus. Vi gick dit och han låg där helt stilla och lungt så nu var det bara att fånga honom Ni skall veta vad lycklig jag är nu och vilken trötthet som slog till när alla spänningar släppte.

Matte och Husse vart också väldigt glada och att allt löst sig till det bästa.

Nu väntar besök av mina bästa klasskamrater från när vi lästa till sjuksköterskor. Vi har så trevligt när vi träffas men det är alldeles för sällan.

*/'J

 

Susansnusan

25 juni 2009 23:41

Jäklar vad oroligt det säkert varit!!!!
Jag fick en klump i magen när jag satt och läste!!..Så skönt att doggisen är åter!!
Ha det gott!!Kram

http://susansnusan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rovdjur Vassa klor Snabba steg När jag står mitt emot den blir jag bara feg Lysande ögon Hjärtskärande skrik När jag är borta så festar den på mitt lik Hoppar högt Och river till Att jag ska fortsätta slåss är det den vill ...

Jag har nog hittat en av de bättre läkarna som går att få tag på (är dock privat), dosen av Concerta skulle höjas om sju dagar om allt känns bra vid utvärdering så idag ringde dr för det har gått sju dagar idag, det är service!Måste säga att jag tror...

Som de flesta vet så är jag inget fan av vintern alls men det går inte att fascineras av de magiska snö landskapen man kan mötas av. Idag på morgonpromenaden med hundarna är allt tyst, vitt och det snöar ymnigt, plötsligt reser skogens konung sig ...

Har ett litet juluppehåll nu i träningen. Fet har gått superbra att träna från aug till mitten av nov då hände nåt, jag vart jättetrött, yr och orkeslös. Kan säker bero på många saker men jag blir så frustrerad när jag inte orkar det jag vill. Sedan ...