Japp nu var den avklarad, det gick ju sådär men fem i morse ringde han i alla fall och talade om att han satt i en taxi på väg till hotellet, skönt att veta att det gått bra men jag fattar inte fortfarande varför jag känner som jag gör... Blir bara irreterad och osäker på allting...

Hmmskall fundera under  dagen få se om man kommer fram till något vettigt!

*/J

Jävlar vad hård en baggskalle är!

Har bara haft får eller rättare sagt tackor innan, nu gar vi skaffat en bagge som fått namnet Herkules, han är jättetrevlig så länge man har ögonkontakt. Han kommer fram och vill bli kliad och klappad men attans dig när man vänder sidan elller baken till. Han har aldrig gjort något på mig tidigare men nu var jag lite oförsiktig och vände mig ifrån honom när jag skulle kolla vattnet i deras tunna och hej och hå vilken stjärnsmäll jag fick rätt på låret strax ovanför knät och det var tack och lov. Jag blev alldeles hård och blå på låret på en gång så man kan ju bara tänka sig vad som skulle ha hänt om han träffat knäskålen...

Ispåse!!!!

*/J

Fasiken vad jobbigt det är när mannen åker bort. Denna gång hann vi ju inte alls ställa in oss på det som väntade, så i morse var det dags. vi ställde klockan tidigt för att få lite tid tillsammans men det gick ju sådär, man blir alldeles handlingsförlamad och jag stänger av allt för att det inte skall göra så ont.

När limosinen svängde upp på gården brast det och tårarna kom, jag fattar inte att det skall vara så svårt. Barnen tog det mycket bättre denna gång än den förra, samtidigt var jag lugnare denna gång så det kanske har med det att göra. Nu sitter de och spelar dator som inget har hänt.

Själv har jag haft en del att göra på fm med ridavslutning och en ridupptackt. På det viset har jag hållt mig sysselsatt tills nu men nu kommer demonerna.

Hur ska jag kunna lita på honom? Egentligen borde det inte vara så svårt men tydligen räcker inte mitt självförtroende till för att fatta att han inte kommer göra något dumt...

/J

På väg hem från vetrinären idag med ett dyster besked i bagaget så ringe min kära man och säger att hans jobb ringt upp och bett honom att åka till Kina igen, ni som känner mig vet hur jobbigt jag hade det sist han var där, jaha närdå var väl den första reaktionen samtidigt som hjärtat skrev rakt ut att jag vill inte. Ja sa han på söndag!!!!

4 dagars framförållning, TACK FÖR DET!!! Detta är fan inte klokt att man kan behandla människor precis som man vill om man är ett stort företag med en massa pengar. Visst kan man tacka nej men själv är vi ett jävligt litet företag med inga pengar så vilka options har man?

Hur länge då? troligen två veckor, jaha ja ännu en gång två veckor från söndagen den 6 är den 20 december, skit kul. Allt julstök själv, inhandling av alla julklappar själv, sedan skall tilläggas att vi rev vårat sovrum i förrgår, hundgårdarna igår känns som om det mesta kommer fallera och jag vet hur jävla illa det var att vara själv januari, februari och halva mars tidigare i år men vad kan man göra?

Staffan tycker nog att det är pest att åka han också men han känner att detta är en chans att få in lite pengar.

Jag är jävligt bitter just nu!!

/J

Jaha, känns som om det är min öppningsfras, jag todde att allt hade nått sin kulmen nu. Anmälning/klagomål, världens värsta skitväder, min bekants mordanklagelse... det kändes som om måttet var rågat nu faktiskt men inte det inte.

Vart skall jag börja, idag hade jag tid för röntgen och undersökning hos vetrinär Lars Audell i Upplands Väsby, Magda, Arko´s uppfödare skulle vara med med Arkos syster för hon skulle också röntgas.

Arko är min finska lapphunds hane på ca 20 månader. Han har varit ofräsch länge, halt, hängig, ätit dåligt, tappat muskler och päls men ingen har egentligen kunnat sagt var det har varit för fel. Jag röntgade hans höfter för ett halvår sedan som resulterade i en B och en C höft, det i sig var ju nedslående men det känndes som om något inte stod rätt till för han borde inte ha så ont från den höften som visade ett C. Han har opererat bort halsmandalrna och tagit prov för Borrelia och sköldkörteln samt alla vanliga prover men inget visade egentligen någonting, alltså ganska hopplöst. Nu röntgades han om och enlig vet så såg höfterna inte alls så tokiga ut me han märkte direkt att han verkade ha ont och reagerade på smärta fast han vart rätt hårt sederad.

För att citera sa han, - Den har hunden är sjuk, riktigt sjuk... Jaha vad ska vi göra nu då var ju min första tanke. Ja vad ska man göra? Det blev en ganska hög kortisondos  en vecka för att se om han reagerar över huvudtaget, om inte skulle han ges kortison i kombination med annat smärtstillande och ett ANA test göras. Detta test är lämpligt som screeningtest vid misstanke på bindvävssjukdom. Men det är inte helt tillförlitligt enligt vet. Audell heller. Om Arko fortsätter att vara dålig och de inte hittar något så sa han att han rekommenderade nog att ta bort honom. PANG som slog verkligheten hårt i ansiktet, det kan faktiskt bli så att vi "måste " avliva honom.

Men vad då tänker säkert många nu, att det är själviskt att ta bort en hund för att han inte håller ordentligt till träning med mera men det är inte det utan att han är deprimerad och tycker om att jobba och springa i sogen men varje gång blir han dålig, halt mm

Ja man skall väl inte ta ut allt i förskott men tankarna rör sig ii alla fall.

Och inte nog med detta så hände detta också! (Läs i nästa inlägg)

/J

Detta väcker säkert uppmärksamhet och jag vill verkligen poängtera att jag känner med offret och dess anhöriga men i denna situation har jag förstått vad innebörden i att vara klyven innebär.

Det är så att en nära bekant sitter anhållen för mord, ja ni läste rätt. Tankarna virvlar hur det kunde bli så, vad ska man göra, vad är tillåtet att känna, göra och tänka...

Mycket konfunderad!

/J