Han gick med på att åka in till beroendemottagningen efter många böner, mycket skäll och hot från våran sida. Där blev det ett ganska kort samtal om hur läget såg ut och hur vi skulle göra för att gå vidare.

Jag fick i och för sig att han druckit för mycket sedan han var ca 15 år. Jag är idag 32 år och han 53 år, min bror är 16 år. Ja så ni fattar att vi har levt med detta hela vårat liv.

Jag har inte bott så många år under samma tak som han, utan fick flytta till min mormor och morfar när min mamma dog i lungcanser 28 år gammal när jag var 10 år. Min mamma var deras enda barn! Under de kommande åren har jag inte så stort minna av någonting men inte var det så roligt inte...

Hela mitt liv har jag funderat på varför jag har ett så enormt kontrolllbehov, och svårt att lita på andra men om jag erkänner för mig själv som jag gjort under de senaste åren förstår jag ju att det är mitt medberoende som är skapat av pappa som ställer till det för mig i mitt egna privat liv.

Orkar inte skriva mer just nu...

/J