Egentligen kan jag inte klaga på mitt nuvarande liv, jag äger ett eget företag som går hyfsat, jag har högskoleutbildning, egen gård, en man som älskar mig och två barn, många fina vänner, MEN...

Jag slåss även mot mig själv mina problem relaterade till min barndom, sjukdomshistoria, mina barns handikapp, min mans troliga handikapp mm.

Ibland undraqr jag varför vissa människor blir drabbade så mycker hrdare än andra, för mig finns det tv svar på det hela. Det första är för att man förtjänar det för att man inte har varit tillräckligt snäll i sina tidigare liv eller för det andra att det är bara de starkaste människorna som utsätts för de hårdaste prövningarna. Visst kan det vara så att  "problem människor" söker sig till problem och situationer som inte alltid är de bästa men så finns de faktorer som man inte kan råda över. Jag vill inte bli daltad med, jag vill inte att människor tycker synd om mig men ibland funderar jag verkligen

vad jag har gjort för att förtjäna vissa saker i mitt liv.

Har aldrig egentligen punktat ner allt jobbig (som jag själv tycker) som hänt mig för att det har alltid kännts så självömkande men nu bad psykologen som jag pratade med efter allt detta med pappa hänt att göra det så shoot!

* Min pappa flyttade när jag var två pga han drack för mycket, mamma var då 19 år

* Mamma fick lungcancer när jag var sju

* Hon dog i augusti när jag var tio

* Pappa förlorade vårdnaden om mig samma år (som i och för sig var tur)

* De hittade en skelett tumör på mig i oktober när jag var tio

* Opererades sedan, -87, -89, -98, samt 15 reoperationer för att förhindra smärta efter de första operationerna under åren 2005 - 2008

* Kämpade mot ett missbruk åren 96-97

* Missfall

* En utav mina halv tvillingbröder dör endast en vaecka gammal -92

* Havandeskapsförgiftning med bägge mina barn, ett fött med katastrofsnitt maj -99, ett fött med akutsnitt februari -00

* Mina barn har fått diagnosen ADHD med autistiska drag och dåliga självbild

* Min man har troligen också ADHD

* Mitt kontrollbehov

Nä nu vart det jobbigt att göra detta, fortsätter  kanske sen.

En annan sak som jag funderar på just nu är att min pappas sambo fyller år imorgon. Skulle vilja göra något för henne i all denna misär men jag vet inte riktigt vad, kanske bara skickar ett kort på posten eller ringer för att hon skall känna sig lite uppskattad.

Nu får det räcka för ett tag...

/J