Detta ämne har dominnerat bloggen under de senaste dagarna och kommer nog så göra ett tag framöver men det är verkligen skönt att skriva av sig samt så tänker jag inte gömma mig, det är så här en del av mitt liv ser ut just nu, den mörka delen...

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA(än om på avstånd större delen av tiden)

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min man och mina barn.  

Känslor, tankar, upplevelser och antaganden från barndomen präglar var och en av oss, genom livets alla skeden. Dessa upplevelser och tankegods bär barnet med sig in i vuxenlivet. Om erfarenheterna kommer från en missbruksmiljö kan familjens mörka hemlighet överföras från barndomen till vuxenlivet.

Att vara vuxet barn till en missbrukare innebär att man är sårbar som ett barn, men det innebär också att man har resurser som en vuxen. Med god hjälp kan man försonas med sitt ursprung. För att nå dit måste man få möjlighet att sätta ord på, eller på annat sätt bli medveten om, vad man varit med om. Man behöver se och förstå sambandet mellan barndomen och den situation man befinner sig i idag. Man måste ge sig tid att sörja det som varit dåligt, och samtidigt förstå och uppskatta det goda man fått.

Tabula raza betyder vitt blad på latin. Barnet är vidöppet och känsligt för alla intryck. Denna känslighet är en rikedom och en stor källa till livskraft, vitalitet och kreativitet. Det är helt enkelt så att vi inte lever fullt ut om inte barnet inom oss får vara med. Om föräldrarna och andra vuxna under din uppväxt inte var hela och själva hade sitt sårade lilla barn oförlöst långt där inne i garderoben innebar det att det var detta som du tog in som liten. Att vara oälskad och osedd.

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd
och föraktad,
man vill ingiva
människorna någon slags
känsla, själen fryser
i tomrummet och
vill kontakt till vad pris
som helst

/J