JA nu kommer väl alla som är emot medicinering av sina barn få vatten på kvarnen igen... Som jag tidigare har sagt så har bägge mina barn höjt sina medicineringar. Oliver verkar fungera väldigt bra på det han står på nu (Concerta 36 mg och Strattera 18 mg), både hans assisten och hans kontaktfamilj har sagt att han är mycker lugnare, går bättre att resonera med honom och allt fungerar väldigt väl just nu, hoppas verkligen att det håller i sig. Dessto värre är det med hönan, hon är bättre i sin tankspridhet och hon är inte lika splittrad efter att hon höjde sin concerta dos til 45 mg men det har dykt upp andra saker som kan vara biverkningar av doshöjningen. Ett par gånger har hon vaknat och skrikit att det är ormar i sängen eller andra läskiga saker, en annan gång gick hon i sömnen och var alldeles tokig men det värsta är att det är ännu svårare att få henne att somna på kvällarna, tex. nu när ja´g skriver detta så är hon fortfarande vaken och grejar om där uppe, alla blir frustrerad och trött. Samtidigt blir det ett rent helvete att få upp henne imorgon bitti. Det som är ännu jobbigare är att hon pratar om ett "bubbelspöke" som finns hos hennes men som egentligen inte är farlig bara irreterande och i vägen. VART SKALL DETT led I FRAMTIDEN?

Känner mig faktiskt skitnervös och pressad, vet inte riktigt hur jag skall hantera allting nu, tyvärr så känner jag att jag inte har något stöd från den nya läkaren som vi fått, eller det kanske är fel uttryck men det känns i allafall inte hundra om man skall uttrycka sig lite mildare.

VI har pratat mycket om att söka hjälp hela familjen men jag vet faktiskt inte riktigt vart vi skall börja, allt känns väldigt överväldigande nu, jag har ingen riktig kontroll och det är väl därför jag är så frustreras och trött kan jag tro.

Skall kolla nätet lite angående biverkningar på mediciner , fast egentligen är det ganska lönlöst för det är alltid en massa jävla biverkningar.

Någon som har något förslag vad/vart man  kan vända sig/göra för att få rätsida på sin vardag med en massa bokstäver...

/J

Ja den frågan har jag nu ställt mig alltför många gånger samtidigt så har jag börjat att fundera att det måste ju vara något underliggande som gör att man känner sig så nere. Jag har så svårt att hålla energin uppe samt att vara glad och tillfreds, jag borde inte gnälla! Jag har två jättefina barn, en man som jag älskar fast vi har våra stunder, ett fint hus, många djur som alltid varit min dröm, jag är egen företagare, kunde väl aldrig drömma att jag skulle driva en egen firma så vad har jag att klaga på?

Jag har goda, vänner som jag inte kanske ger all den uppmärksamhet de förtjänar, jag har vänner som glidit ifrån mig som jag saknar och jag har de som gärna vill kalla sig vänner men som jag skjuter ifrån mig mendetta är väl som för de flesta människor, eller? Det känns bara att mitt liv rullar förbi just nu och jag ser på utan att egentligen kunna styra åt rätt håll, vad det hållet nu ligger?

Jag har dålig karaktär just nu, min vikt ökar och då mår jag inte bra men hur i helvete kan det vara så himlans svårt att ta tag i något som själv så gärna vill, att gå ner i vikt?!!?

Måste fundera ett tag....

/J