Jag skrev ju igår kväll att allt var bra nu, det känndes helt underbart igår, kugn inombords och en trevlig atmosfär här hemma, men jag min idot borde väl veta att det är lugnet före stormen men man lär sig aldrig eller så är det  väl att man inte vill inse att det måste ligga något dåligt bakom varje underbar stund!!

Men imorse brakade helvetet löst igen, hur kan allt vara så jävla svårt?!?!?!

Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet,
trist varar länge,
men underbart är kort, alldeles för kort.

Följer du ödets stig genom dunkla gränder
når dig solen en glimt i sänder,
ty underbart är kort, alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver
någonstans
och likaså en enda gång du möter
just den vän du behöver,
så tag din chans,
men fort, innan den flyr bort,
underbart är kort
alldeles för kort.

Just nu känns det som om livet spelar mig ett spratt, varför skall man bli nersparkad när det känns som bäst? Känslor gäckar min existens, varför sattes jag på denna jord