Jag har fått mig några riktiga tankeställare de senaste dagarna, skall det vara så här att man inte kan skilja på ditt och mitt, skall de harmlösa och försvarslösa förnedras. Är det meningen att man skall känna att jag sköter mitt och skiter i alla andra för då kommer jag inte att hamna i något trubbel? Vart tog det helderliga civilkuraget vägen?

Jag har så svårt att ta till mig när vissa gnäller över småsaker just nu, jag och maken har nog jobbat ca 400 timmar var de senaste månaderna och ja det är fortfarande självvalt men jag gör det fast jag är snuvig, trött och less och han hjälper mig fast ögonen rinner och halsen kliar, jag har mer att tänka på än att det inte fanns rätt sorts mascara eller varför kärringen på donken la på gurka ast man beställt utan. Jag känner mig ganska otrevlig och rå men min tro på mänskligheten har fått sig en rejäl törn.

Sonen har alltid varit mörkrädd och sovit med nattlampa och med rumslampan tänd tills vi flyttade hit, allt har gått bra i nästan två år men på fredag kvällen ropar han på mig och undrar om jag inte kan ligga hos honom ett tag, jag funderar på vad det kan vara och vi småpratar lite. Sedan kryper det fram, han vill att jag skall låsa dörren för han vill inte att någon skall kunna komma in i huset och skära hundarna i "smulan" som någon gjorde på hästen. Detta stör mig så jävligt, skall en pojke på 10 år behöva tänka på sådant när han skall sova, är det rätt? Måste våra barn vara rädda i sitt eget hus?

Fan ta er alla jävla människor som som inte kan respektera våra lagar och de mänskliga och djurens rättigheter, det gör så ont i hjärtat att höra sina barn fundera över sådana saker...

/J

Guud va trött jag är, kanske inte fysiskt så mycket men helt slut mentalt, fattar inte att man kan känna så här. Tyvärr blir jag ganska irreterad när jag blir så här trött för jag orkar inte umgås med mig själv. Skönt är att barnen är hos kompisar och leker en stund och både jag och maken har intagit plats i soffan ett tag för att sedan städa inför kvällens gäster men just nu känns det svårt få arslet ur vagnen för att göra något över huvudtaget.

/J

Det har varit mycket och tungt ett tag nu. Mycket jobb som i sig är fantastiskt kul men ibland slitsamt och kroppen värker. Struligt på hemma plan pga av stress och sedan detta med min älskade häst. Hon mår förövrigt ganska bra, lite feber och svullen i bakbenet men verkar läka inuti men man skall inte ropa hej än....

Inte nog med det, idag har en utav våra trognaste pensionatshundar vandrat över regnbågsbron, livet vart för jobbigt för honom och han vågade inte längre lita på världen. I våra hjärtan kommer han alltid att finnas och minnas och hans sista viloplats blir i träddungen på våran gård där kvällssolen värmer. Hoppas att du fått frid nu Jarsi!!

/J

DET FINNS BILDER I SLUTET AV BLOGGEN SOM KAN VERKA STÖTANDE MEN DE ÄR ENBART TILL FÖR ATT FÅ UPP ÖGONEN PÅ FOLK VAD MÄNNISKOR/IDIOTER I SAMHÄLLER GÖR MOT VÅRA DJUR!!!

Jag kan inte fatta hur man kan bete sig så jävla illa mot djur och barn. De svagaste i vårat sammhälle som inte kan säga ifrån på ett sätt som får den vuxna människan att respektera deras existens.

Jaha tänker ni nu då, vad är det som har hänt? Jag är egentligen alldeles för jävla arg för att skriva men jag måste göra av känslorna någonstans. Det är så att vi skjutsade hästarna på bete på våran andra gård som jag hyr ut till just den ena hästens matte och husse sedan så följde min häst med dit. De har nu i godan ro gått där lite över en vecka och ätit och haft det skönt. Idag ringer telefonen när klockan är ca 17:00 och den andre hästens matte säger helt skärrad;

- Kan du komma, din häst har två stora sår på bakbenen och hon blöder ur slidan...

Första tanken går direkt till det som hänt runt i Sverige de senaste åren lite då och då, det jag tänker på är att någon/några roar sig med att skära hästar inne i slidan och för att kunna göra det skadar de deras bakben eller binder ihop dem.

Vi kastade oss i bilen och åkte dit och mycket riktigt var det ett mindre sår på utsidan av höger has, ca 5 cm långt och ca 2 cm brett inte så djupt men det blödde på den andra hasen och upp mot låret finns ett 40 cm långt och 5 cm brett sår mer likt et stort bränn eller avskrap. Det droppar blod ur slidan men det vill vi inte undersöka mer än att titta ytligt. Vi bestämde oss för att lasta hästarna och köra hem de till stallet på en gång. Samtidigt ringdes distriktsvetrinären. Hon skulle komma om en timme!

Sagt och gjort hon kom och undersökte mitt enormt duktiga sto, helt stilla stod hon utan bedövning eller lugnande och vetrinären fick undersöka henne fullt ut.

Nu är det i allafall polisanmält och de skall komma och titta på det hela imorgon, men man kan verkligen hålla sig för skratt just nu. Måste rensa tankarna och fundera llite nu. Jag håller alla som vill uppdaterade.

 /J

Ja det har varit stiltje på bloggandet ett tag, jag har varit frustrerad, irreterad  och allmänt nere och ibland är det även svårt att skriva då. Oftast har jag lätt att gnälla av mig när jag känner så men nu har det bara varit för mycket.

Eventuellt har det vänt och jag anar att det finns ett lkjus i tunneln men jag skall inte ropa hej innan jag kommit över bäcken och jag skall ge det hela veckan ut få se vad som händer.

Annars lider sommarlovet för barnen mot sitt slut och det skall faktiskt bli skönt att komma tillbaka in i vardagsrutinerna fast de måste upp till skolanpå morgonen. Vi skall ta och hälsa på Olivers assistent denna vecka så att de får catch up some time innan det är dags.

Vad har annrs hänt då om man bortser från allt skitjobbigt som är personligt. Idag måndag har jag varit till Rättvik med mina ponnyer. Dalarnas ponnyavels förening hade utställning i det nya körhuset där uppe och jag och min "lillasyster" Lina var dit med Piffi och Zack och hade barnridning. Tyvärr var det lite folk så det gav väl inte så mycket klirr i kassan men ponnyna fick ut och träna att åka lite plus att det vart social träning där. De skötte sig exemplariskt!!

Vi provade även på lite hästagility och Piffi var jätteduktig, gick vippbräda, trappen och diverse andra hinder på första försöket. Zack var väl inte lika tuff kan man säga men han gick i alla fall över bron.

Ja nu skall jag göra klart stallet, få lite mat i magen, se till att Olivers kompis kommer hem, lämna ut lite hundar, kvällsrasta, stoppa ungar, + bonus barn i säng, tvätta och sedan lägga mig i soffan med cola och chokladkaka.

/J

Ja så sa dottern i morse när jag berättade att  det var dags för henne att öka sin Concerta dos, från 36 mg/dag till 45 mg/dag, sedan satt hon sig net och funderade ett tag och jag frågade var det var hon tänkte på?

-Vilka mediciner äter vi i familjen och varför? Ja du tänkte jag ska man vara ärlig eller försköna allt eller hur skall man göra men jag bestämde mig för att fråga Oliver om han ville lyssna och vara med och det ville han. Då så, vi satt os ner, tog ner burkarna från skåpet och började med den första farmakologiska föreläsningen i denna familj (synd att den andra hälften med snopp inte var hemma för han hade verkligen behövt detta).

För att gå händelsena lite i förskott så fick jag värsta ångesten en bit in i vårat samtal för här satt jag och pratade om opiater (knark klassade mediciner) med mina två barn på 9 och 10 år. Vad kommer detta leda till? Inte vart det bättre när Oliver säger;

- Mamma jag tycker det är KUL att ta tabletter, HJÄÄLP!!!! vad svarar man på det?

- Hmm ja hur menar du då?, säger jag

- De har så roliga färger också blir man så lugn av dom ibland.

- HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLLLPPPP, sonen har blivit knarkare!

Jag fick lov att be dem vänta ett tag för jaag måste gå på toa, sprang dit och grät en skvätt och så klart frågade Oliver (som är en riktig människokännare) direkt när jag kom tillbaka;

- Mamma är du ledsen? har vi gjort något?

-Neej gubben det bara kliar i ögat, ska vi fortsätta?

-Jaaaaa!!!!

Här kommer många att humma lite överlägset och säga vad var det jag sa, barn skall inte ha amfetamin och knark, de blir tillvändja och höga. Nej! jag står fortfarande för att dessa preparat är väl kontrollerad och att det skulle vara sju resor värre om de inte fick sina mediciner och ännu värre om de i tonåren skulle börja försöka självmedicinera om de inte får hjälp nu. Jag jämför det med andra mediciner, om du tex har arytmi (hjärtklappning/oregelbunden hjärtrytm), blir du stressad och skärrad men får du tex. Seloken som lugnar hjärtat känner du sig också lugnare, självklart är det så för mina barn också. Tänk dig själv att hela systemet i kroppen är helt överspännt och inga signaler i hjärnan hinner riktigt fram så du kan genomföra en uppgift innan en ny signal kommer och du påbörjar något annat. Med medicinens hjälp skapas ett lugn i kroppen och du hinner tänka och slutföra olika uppgifter (lätt förklarat)!

Och så till hur det ser ut för oss och barnen på medicinfronten, detta är egentligen inge intressant för någon annan än oss kan jag tro men lika gärna som jag benar upp det i min dagbok eller på ett papper som hamnar i  viktigt pärmen kan jag göra en lista här, läs om ni vill men annars skiter ni i det. Jag vill poängtera att denna lista är inte till för att "imponera" på någon, söka medlidande eller något sådant, våran vardag på medicinfronten ser ut så här och den är välkontrollerad av läkare på barn och ungdomspsyk, smärtenheten i Uppsala, husläkaren och barnläkare.

Concerta:

Concerta används för att behandla ADHD (attention deficit hyperactivity disorder; på svenska uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet) hos tonåringar och barn över 6 år. Det används tillsammans med andra former av behandling som en del i ett övergripande behandlingsprogram för ADHD. Det är vanligt att patienter med ADHD är oroliga eller överaktiva och har svårt att koncentrera sig. Många barn och tonåringar uppvisar sådana symtom emellanåt, men för patienter med ADHD har symtomen en störande inverkan på deras funktionsförmåga och uppträder i mer än ett sammanhang (t.ex. både hemma och i skolan). Behandling med Concerta får endast påbörjas under överinseende av läkare som är specialiserad på beteendestörningar hos barn och/eller ungdomar.

Strattera:

Strattera är ett läkemedel utan centralstimulerande effekt som används för att behandla uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (ADHD) hos ungdomar och barn från 6 år, som en del av ett vårdprogram där även psykologiska, sociala och utbildningsåtgärder ingår.

Strattera innehåller atomoxetin som ökar mängden noradrenalin i hjärnan. Noradrenalin är en signalsubstans som finns naturligt i hjärnan och som ökar uppmärksamhetsförmågan och minskar impulsivitet och hyperaktivitet hos patienter med ADHD. Strattera hjälper till att kontrollera ADHD-symtomen. Strattera har inte visat sig vara beroendeframkallande.

Det kan ta några veckor efter det att du börjat ta Strattera innan läkemedlet når full effekt.

När behandling med Strattera påbörjats redan i unga år kan det ibland vara lämpligt att fortsätta ta Strattera upp i vuxen ålder. Din läkare kommer att ge dig råd angående fortsatt behandling.

Circadin:

Den aktiva substansen i Circadin, melatonin, tillhör en grupp av naturliga hormoner som tillverkas av kroppen.

Circadin används som behandling med endast en aktiv substans (monoterapi) vid korttidsbehandling av primär insomni (svårigheter att somna eller att fortsätta att sova, eller dålig sömnkvalitet under minst en månad), kännetecknad av dålig sömnkvalitet hos patienter som är 55 år och äldre.

Lergigan:

Lergigan/Lergigan mite/Lergigan forte används mot spänning och ångest vid nervösa besvär och alkoholmissbruk. Sömnrubbningar. Svår oro. Som lugnande medel före operation och tandingrepp. Rörelsesjuka, till exempel sjösjuka. Hudklåda och allergier. Illamående och yrsel. Överdriven upprymdhet.

Heracillin:

Den aktiva substansen i Heracillin, flukloxacillin, är ett penicillin (antibakteriellt läkemedel) som hindrar bakterien från att bygga upp en normal cellvägg. Utan fungerande cellvägg dör bakterien snabbt. Heracillin skiljer sig från vanligt penicillin genom att det är stabilt mot ett enzym (betalaktamas), som har förmåga att bryta ner vanligt penicillin.Heracillin används för infektioner i hud- och mjukdelar samt infektioner i leder, skelett och lungor.

Oliver medicin:

K. Conerta 36 mg på morgonen

K. Stratter 10 mg på eftermiddagen (skall nästa vecka bytas till 18 mg)

T. Heracillin 125 mg x 3 x 2 = 375 mg 2 gånger dag vid behov (Han har enormt lätt att få ex. svinkoppor, han har tics att riva sönder sig själv, såren blir infekterade och då får stafylokockerna som skapar svinkoppsbakterierna fäste).

Ronja medicin:

K. Conerta 18 mg + K. Conserta 27 mg = 45 mg på morgonen

T. Lergigan 25 mg 3 em/vecka

T. Circadin 2mg x 2 = 4 mg 2 em/vecka

Vi andra har också en del mediciner men det får vi ta en annan gång, börjar bli dags att sova, klockan ringer om ca 3 timmar...

/J

Nu har nog alla sett dessa bilder snart på alla olika ställen där man kan lägga upp dem men jag tänker lägga upp dem här ända.

Det är så att barnen och då framför allt Oliver har börjat intressera sig för ridning på "allvar" nu. Han är jättesugen att rida och tycker det är mysigt att hålla på med hästarna. Det är jätte bra för hans motorik, balans och muskler att rida. det krävs en hel del av kroppen och hjärnan att få en häst att göra som man vill så jag är jätteglad av två olika anledningar att intresset vaknat till liv igen, 1: Han får motorisk/styrke träning utan att han själv vet om att han tränar, 2: Att vi kan göra något tillsammans och jag slipper motionera ponnyna varje dag. Han är nog snart så pass duktig att han kan ta sig en liten vända i skogen själv, det är inte illa för en 10 årig kille med svår ADHD av kombinerad art. Jag är stolt!

Idag då, då tog vi oss ner till ridbanan, Ronja och Olivers kompis Hilma var med och vi hade både Piffi och Zack med oss. De red runt och Ronja skötte sig jätte bra med tanke på att hon knappt suttit på en häst på ett år, men sedan Piffi kom hit för två veckor sedan så har hon ridit 3 gånger redan. Det är bara att hålla tummarna. Det av samma anledning som för Oliver samt att det är kul om hon kommer över sin rädsla för hästarna. Som sagt Piffi har hjälpt henne mycket (det är en kanon ponny) samt så är Hilma mycket intresserad av att rida just nu och det sporrar nog Ronja att visa att hon faktiskt kan...

Denna dag till ära skulle Oliver pröva att hoppa för första gången och den uppgiften tog han sig an utan att tveka, han är en riktig kämpe på hästryggen. Så sagt och gjort, med Piffi travade han över några bommar och hon tog även ett litet skutt och med Zack fick han till ett par riktigt fina hopp, men det är svårt att styra, stå i lätt sits, titta framåt, hålla farten och titta samtidigt =D

Han var en riktig kämpe och mitt ponnymamma hjärta värkte av stolthet. Synd vart bilderna inte så bra men ändå...

/J